People walkin' around everyday
tryin' to make other people lose their minds
well be careful you don't lose yours
Aretha Franklin – Think
En bra måndag. Konstigt. Konstigt att den dagen när vi diskuterat
döden i timtal i skolan och sett en film om döende människor.. Att
just denna dagen är bättre än de flesta senaste dagarna. Haha.
Men det var fint. Vi grät tillsammans och delade jobbiga minnen
och diskuterade. Kom närmre varandra. Jag tycker om min basgrupp,
den består av fina människor, som är olika som dag och natt, men
ändå passar ihop på något sätt. Jag fascineras av sådant. Hela vår
gymnasieklass var sån, jag minns hur våra klasslärare sa det när vi
skulle ta studenten, att de aldrig sett en sån blandning av helt olika
människor ändå ha så kul tillsammans. Det är fascinerande hur man
kan tycka om människor som är sin egen motsats. Jag älskar att umgås
med människor som är som jag och tänker som jag, fast det blir aldrig
så spännande som när man umgås med någon som är annorlunda från
en själv. Det måste finnas lite dragkamp tror jag, för att en relation ska
hållas vid liv.
Jag har varit tillsammans med en som var superlik mig (ni vet såklart
vem jag talar om) och det var fint. Men även med en som var min
nästan raka motsats (tim såklart) och visst fan var det en berg-och-
dal-bana. Men hellre berg-och-dal-bana än att puttra fram i 50km/h på
en raksträcka?
Man måste ju ha lite dynamik. Jag har aldrig så kul som när jag umgås
med till exempel greken och falko. Udda blandningar på folk blir jämt bäst,
tycker jag. Jag gillar inte när man kan förutse vad folk ska säga. En av de
bästa komplimangerna jag fått var när bästis emelie sa (eller hon har sagt det
flera gånger faktiskt) "That's what I love about you, you're so unpredictable!"
Haha. Låter elakt, men det är ju en himla fin komplimang faktiskt. Ingen
vill väl vara förutsägbar? Den dagen man slutar vara impulsiv och följa
magkänslan, då kan man ju lika bra dö. Det är nog därför jag gillar att
arbeta med människor, för då händer det alltid nya saker. Även om man
lär känna de små tanterna på hemmet, så är de människor, dessutom
dementa sådana, så det händer minsann spännande grejer om dagarna
ändå, tro det eller ej! Jag har varit med om en tant som åt upp ett ljus,
en annan som började klappa på golvet för att hon såg en hund i syne,
en tant som gav mig en käftsmäll för att hon trodde att jag var utlänning
(som om det hade befogat hennes beteende?) en som drog ner byxorna
när det plingade på dörrklockan, en annan som blev skitarg när vi inte
ville ge henne numret till taxin mitt i natten. hon ville åka hem.
Jag ser verkligen fram emot mitt kommande yrkesliv, det måste jag
faktiskt säga. Jag tror att jag har valt rätt. När det känns som att det
inte finns ett enda alternativ som lockar ens en tiondel så mycket som
det man har valt. Då måste man ju ha valt rätt.
Som vanligt svävar jag ut och skriver på om allt och inget. Jag skulle
nog kunna skriva en bok (eller tio) med alla mina tankar, det finns så
mycket i mitt lilla huvud.
Och imorgon ska jag flytta. Och i helgen är det SSK-fest på Kalmars.
Därimellan ska det hinnas med att skriva PM och handla x antal gånger
på IKEA.
Don't worry, be happy
- Okej såhär är det va. Man kan inte tjura i all evighet och en vecka är en sjukt lång
tid att må dåligt. Det går inte längre, nu har jag bestämt mig för att det ska få ett slut.
Lista på åtgärder som måste tas för att må bättre än vad jag gjort den här veckan:
1. Sluta strödricka öl på pub och, om jag "måste" dricka, åtminstone ta varannan vatten.
Sluta dra ihop spontan-efterrätter som består av 90% grädde och sluta spontan-beställa
in pubmat trots att jag redan är mätt. Helt enkelt sluta att aktivt göra mig själv tjock.
2. Sluta låta någon annans humör bestämma mitt eget humör och sluta planera mina dagar efter hur det passar någon annan. Köra mitt eget race mer överlag, faktiskt.
3. Komma ut ur huset minst en gång om dagen. Sluta vara så jävla sjuk jämt.
4. Få ordentlig rutin och koll på plugget. 2-4h/dag utöver föreläsningarna,
och jag kan inte plugga hemma, utan det ska ske på bibliotek eller i skolan.
5. Yoga mera.
Seså. Nu är det bara att sätta igång. Jag försökte med plugget tidigare,
och det är ju alltid nåt. Jag börjar med yogan nu. Nu jävlar. Om imorgon
ska bli en bättre dag är det ju fan jag själv som jag ansvaret för att göra
den till det, det kan ingen annan göra åt mig. Och jag vet ju att jag mår
bättre imorgon om jag yogar idag. Det blir bra det här. Måste rensa ur
alla negativa tankar, NU.
Só louco
Só louco Quis o bem que eu quis
Ah! Insensato coração
Por que me fizeste sofrer?
Söndag. En riktigt jävla dålig dag. Ska det inte vända nu? Ska det
inte bara kännas lite lättare nu? Jag tog mig iallafall iväg hemifrån.
Sitter på bibliotek och gråter istället. Åh, så muntert det här blev.
Jag orkar bara inte. Jag orkar inte engagera mig för det blir bara
fel. Allt blir bara så jävla fel. Det känns som att vart jag än går,
vem jag än pratar med, vad jag än gör, så blir det bara fel. Så
slutar det bara med ångest. Även de bra sakerna. För det blir
ångest över att de är över. Istället för att uppskatta att det har
varit. Idiotiskt, eller hur?
Haha. Jag skrev skitlångt här men bestämde mig för att spara det
på ett annat ställe istället. Det blev för personligt. Mest en massa
skit om alla krav och förväntningar jag har på mig själv och andra.
Orimliga förväntningar, som jag vet är orimliga men ändå har och
naivt hoppas på ska inlivas, gång på gång. Patetiskt, I know. Och
kanske patetiskt, att hoppas att de flesta har såna förväntningar på
sig själva. För man ska inte nöja sig. Man ska alltid sträva efter att
vara en bättre människa. Det är iaf min syn på det hela. Förväntningar
på andra människor är dock inte lika ok, och något jag nog borde sluta
med. Jag orkar inte bli besviken för att mina krav är orimliga. Jag orkar
det inte.
Hoppas ni mår bättre än jag idag.
Jag längtar tills imorgon och hoppas på en bättre dag då.
Tiggeriet upplever du som fett stressigt
En massa lodare & pundarpack
borde faktiskt fatta att
dom hindrar dig från att sova gott inatt
du har betalt din skatt och borde lämnas ifred
men hungrande barn blir inte mätta av det
Svenska Akademien – Det Kunde Lika Gärna Varit Du Och Jag
Jag orkar inte vara sjuk längre. Jag orkar inte ens tänka på
hur min kropp förfaller och hur längesen det var jag gjorde yoga.
Nu är jag ledig i två dagar och hade kunnat yoga massor. Men icke.
Istället vaknar jag i fosterställning klockan 06.00 och är så snuvig att
det känns som att jag ska svimma. En jävligt udda känsla det där.
Idag ska jag duscha, byta lakan, tvätta det sista och organisera lite
inne på mitt rum så flytten går så smidigt som möjligt på tisdag :D
Jag är super excited! Ska nog hem till Lena på måndag och planera
inredningen litegrann. Tur att andra är bra på sånt där, jag kan ju
absolut ingenting om sånt, utan Lenas hjälp slutar det med att jag
tar det billigaste på ikea som "verkar praktiskt"... Som förra gången.
Haha. Har iaf bestämt mig för att köpa nån snygg matta i nån cool
färg. Och så coola tavlor. So far so good.
Läser om olika amnesty-grupper att engagera sig i.. Det är svårt
att veta vilka som är trevliga, men det blir nog bra. Måste hitta
tiden först. Men två gånger i månaden ska man väl kunna hitta
i kalendern, kan man ju tycka! Nu är det dags för lite frukost
och en dusch.
I try to reach you
I can almost feel you
you're nearly here
and then
you disappear
disappear
Och så var det fredag. Är det här den längsta veckan i världshistorien
eller känns den bara som det? Det känns som att den har pågått i
en månad, minst. I söndags kom jag hem från Cambridge men det
känns som att det var en evighet sen och jag hade helt klart varit
redo att sätta mig på ett nytt flyg dit idag och göra om hela omständiga
resan igen, haha. Känns konstigt att det bara var i måndags jag fikade
med anton, chadia och ebba, och att det var både i måndags och tisdags
som det hängdes på norrlands.. Det känns som så längesen! (Haha, det
känns som att jag har varit nykter skitlänge, fastän det bara är sen i
tisdags!?)
Igår slog febern till. Som ett slag i ansiktet. Skulle plugga efter lunchen
men det slutade med att (genomfrusen) jag däckade i simons säng iklädd
2 par strumpbyxor, mjukisbyxor, raggsockar, klänning, tröja, kofta och en
FET luddig munktröja (inkl luvan på huvet) och ett fett täcke på mig.
Frös som en gnu. Jag tror att jag hade en av skolböckerna i handen iaf.
Simon fick säkert massor gjort medans jag sov av mig febern. Vaknade
efter några timmar, genomsvettig. Då fick pappa hämta mig med bilen,
bussresan hem kändes alldeles för överväldigande. Tror jag sov några
timmar till när jag kom hem, men hela dagen känns lite luddig faktiskt.
Jag vet att jag sov typ kl20-02 och sen såg på hundra höjdare tills jag
somnade igen nån timme senare. Haha.
Idag vaknade jag halv tio. Gick upp och åt frukost och mådde bättre än
igår. Sen la jag mig i sängen, såg halva föreläsningen om kvalitetsförbättring
samt såg ett halvt avsnitt desperate housewives och däckade.
Sov till klockan fem (!!!) när Erik ringde. Bra jobbat!? Då var middagen snart
färdig så jag tryckte i mig en massa mat och sedan dess har jag suttit här.
Jag känner att min blogg är sjukt intressant för tillfället. Verkligen
INGENTING kul händer i mitt liv :( Förutom att jag faktiskt äntligen
gick med i amnesty och F! idag. Kände att det var dags för att det
blev dags för a little less conversation and little more action.
Party time. Missar btw två skitroliga fester idag :(
inflyttningsfest hos två nollningsfaddrar och korridorsfest hos anna
med temat ICKE-PK. Typiskt oflyt av mig att vara sjuk idag :(
Stilettos and broken bottles
Efter seminariet idag gick jag ner på stan och pluggade. Duktigt.
Tyckte till och med att det skulle få mig på lite bättre humör, att
vara duktig. Tills jag insåg att dagens "att vara duktig" innebar att
läsa en bok om bemötanden i livets slutskede.. Det slutade med
att jag grät på biblan. Tills det att internet äntligen började funka
och jag spenderade nån timme på facebook tills jag insåg att det
var lika bra att ge upp pluggandet för dagen. Har iaf bara tio sidor
kvar i boken nu. Käkade middag hos Lena. Googlade parfymer
och smink. Så jävla tjejigt att jag funderade starkt på att tränga
mig på hos david där killarna har grabb-kväll. Jag behöver omges
av testosteron, haha. Imorgon blir det kapillärprovtagning och sen
plugg med simon igen. Blir bra det. Det var faktiskt jävligt fokuserat
idag, tills dess att jag började grina. One can only hang in for so long.
Imorgon ska jag läsa ut den och börja tentaplugga. Det är lika bra, är ju
ledig hela fredagen så varför inte sätta igång och beta av några timmars
slit som ändå kommer behöva göras om några veckor. Får man in litegrann
nu i helgen så blir det enklare sen. Det handlar om pre-knowledge, som vi
lärde oss igår. För att kunskap ska utvecklas måste man ha en förkunskap.
Jajajajajajajajajajaja. Det blir bra det här. Jag kommer bli bra. Måste bara
kämpa lite.
Om två veckor är jag i Dublin. ÅH.
Nu ska jag käka tunnbröd med leverpastej. Att bli tjock är mitt nästa livsmål.
Har hört att man lättare blir tagen på allvar när man är ful ändå.
(Åh veckorevyn. Tack för att ni förklarar hur världen fungerar så att vi
stackars flickor kan förstå vad det är för fel på oss.)
Typiskt att man ska tillhöra det sexifierade könet. Typiskt att man ska vara
tillräckligt intelligent för att inse och förstå det. Om man ändå vore lyckligt
ovetande..
Ikväll ska jag gå med i F!. (Som tydligen ska byta namn till Feministerna.
Det tycker jag är dåligt. Jag tycker att Feministiskt Initiativ är ett utmärkt namn.)
Jag ser fan inga andra alternativ. Jag måste engagera mig om jag ska må bra.
Jag måste göra något. Om inte skillnad så för i helvete något. Typ betala in en
medlemsavgift som någon gång blir några affisher eller en del av någon
lokalshyra någonstans. Man måste börja någonstans.
Du okänsliga hjärta
såhär
Lisa Nilsson – Sõ Louco
Tisdag. Tung tisdag. Det här är ingen bra vecka.
Jag börjar fundera på om man egentligen aldrig
borde ha det riktigt bra, för att slippa bakslaget när
allt känns sjukt ovärt igen, trots att man förut kanske
hade tyckt att det var någorlunda bra ändå.
Jag är så trött. Utmattad, faktiskt. I hela kroppen.
Melankoli. Torra läppar och kläder som sitter fel.
Kyla som äter upp en sakta men säkert så fort man
lämnar hemmets trygga vrå. Kläder som måste tvättas.
(Katten har den senaste veckan hittat ett nytt favo-sovställe;
över, under och brevid - högen med mina nytvättade kläder
i fotöljen.Nu är de alldeles håriga. Oskönt.)
Lakan som ska bytas. Det känns överväldigande. Jag
önskar att jag hade någon att hålla i handen när jag ska sova.
Jag läser gamla blogginlägg och undrar varför jag egentligen
åkte hem till sverige. Jag ska inte säga att jag är olycklig här,
för det är jag inte. Långt ifrån faktiskt. Jag älskar skolan och
tanken på att den tar mig närmre ett av mina mål i livet. Jag
älskar min nya klass och det faktum att jag varje dag stöter på
nya ansikten i den. Jag ska snart flytta och har ett stort projekt
med att inreda rummet, för en gångs skull tänker jag inte köpa
första bästa/billigaste..
Men hur spännande är det här egentligen? I Dublin är det plusgrader,
man kan jogga varje dag om man vill och knopparna har redan brustit
såhär års. Förra våren gick jag i ett ständigt lyckorus januari-maj. Det
är en annan värld. Andra dofter, andra problem och andra lösningar.
Det är oförutsägbart och spännande. Läskigt och skrämmande. Sätter
jag mig på vilken buss som helst utom 49an åker jag totalt vilse och
har ingen aning om var jag är. Här finns inga sådana bussar jag kan ta.
Jag somnar i en varm säng om natten och jag slipper gå runt med tofflor
för att slippa frysa fötterna av mig inomhus. Jag behöver inte dra i ett
snöre för att få på elen till elduschen. Men jag letar anledningar att gå
upp på morgonen och jag letar anledningar att ens duscha. Att ens ta
hand om mig själv. Jag har såna här dippar ibland, som ni vet vid det
här laget. Och det är oftare hemma i Uppsala än vad det någonsin var
i Dubban. Det kanske är lätt att tänka att gräset är grönare på andra
sidan men när jag läser inläggen från för ett år sen så minns jag känslan,
den totala lyckan som genomsyrade min kropp.
Men jag antar att jag hade dem då med, kanske undvek jag om att skriva
om dem, jag vet inte.. Dagarna, när allt känns så jävla meningslöst och
trött. Jag ifrågasätter allt jag gör och allt jag inte gör. Granskar varje
centimeter av min kropp, missnöjer mig med den och den som finns inuti.
Mitt tjat om hur bra Dublin var för mig, var inte ogrundat. Jag längtar
tillbaka med varenda fiber i min kropp. Trots att jag älskar allt jag har
nu. Det är en märklig känsla. Väldigt förvirrad. Tanken på "min bäbis"
Alexander kan få mitt hjärta att brista. Om några veckor är jag där igen
och jag behöver väl knappast klargöra att jag längtar. Längtar längtar längtar.
könsdiskriminerande reklam
I thought that if I didn't go and play
Måndag. Tung måndag. Vi hade föreläsning och jag frågade
nog den mest idiotiska frågan nånsin varpå både läraren och
hela klassen (110pers) gapskrattade. Var inte riktigt vaken.
Resten av dagen gick åt att försöka skaka av mig det, samt att
ignorera diverse skvaller om helgen jag missat. Men det gick
inte riktigt och vissa saker störde mig, vilken blev jobbigt.
Sen fikade jag med Ebba, Anton och Chadia, och sen impuls-
shoppade jag på H&M med Agnes. Sen gick vi till orvars och
drack öl. för många öl. Jag och Anton utmanade varandra och
drack fem öl på några korta timmar. Klockan elva fick jag ändå
för mig att åka hem och här är jag. Onödigt full och trött och
opepp på livet. En av föreläsningarna gjorde mig sjukt sugen
på att forska idag. Jag skulle nog vara freaking awesome på
att forska ändå, jag vet hur många saker som helst som jag
skulle kunna brinna för tillräckligt mycket för att ägna några
år av mitt liv åt att undersöka dem mer, inom ssk-yrket.
Annars var jag mest kroppsligt och mentalt utmattad hela dagen.
Orkade inte riktigt engagera mig i nånting. Marrängswiss på
norrlands gjorde ju livet bättre också. Eller inte. Snart kommer
jag rulla gatan fram, hurra för mig. Hurra för mitt liv.
Haha. Det här inlägget är så jävla opeppat att det finns inte.
Ibland känns det som att man bara borde lägga sig under en
sten i skogen och självdö.
Som i en dröm
jag fick vingar
Stora berg blev gula av guld
och in under glänste havet som ett silverfat
och träden blev blommor och fåglar blev till bin
och månen lyste grann och fin
Som i en dröm
min fantasi
Ibland när man har haft det riktigt bra ett bra tag, så är
det som att man faller som en pannkaka. Platt. Magplask
liksom. Som att magen ska gå sönder. Så känns det nu.
Så mår jag just nu.
Helgen var otroligt fin och jag skulle inte byta bort minnet
av den om jag så blev erbjuden hundra tusen kronor för den.
Men nu är jag tillbaka och det är jobbigt. Varför kan det kännas
jobbigt att ha mycket roliga saker att se fram emot? Just nu känns
det helt övervälmigande. Allt. Det är som att gå in i en garderob
med hundra miljoner jättefina klänningar men att ändå bara vilja
sätta sig på golvet och gråta.
Alltså. Ni fattar säkert ingenting. Men det är inte riktigt meningen
heller iofs. Den som inte fattat att min blogg är till för mig själv
vid det här laget är efterbliven ändå. Grattis världen, ännu en
bitterfitta. JAPP. Fattas bara att jag blir lesbisk. ojoj. I wish. Om
man verkligen försöker, kanske man kan bli? Jag har ju trots allt
hånglat med två tjejer i klassen. (Herregud så kontroversiellt)
Den ena på ett spex och den andra som utmaning till killarna. Mer
spännande än så var det tyvärr inte, sorry världen.
Vet ni en sak? Ibland känns det som att världen är full av människor
som man vill hjälpa men att man inte räcker till. Och jag hatar den
känslan, av otillräcklighet. Att man liksom tar sig an andras problem
och sen bara går under av maktlösheten de väcker inuti en. Varför gör
jag så?
Man borde kanske vara en ö. Låta allt annat flyta förbi. OK. Who the fuck
am I kidding? Jag är den sista människan på jorden att vara en ö. Jag är mer
en storstad. Full av känslor, full av olika sidor. Skrattande barn, ungdoms-
kärlek, trötta mornar, sång i duschen, mörka gränder och sjukdom. Men det
är ju alla.
Som vanligt vill jag inte ens komma någonstans med detta.
Jag bara skriver ändå. Jag mår lite bättre av det.
När jag är färdigutbildad ska jag iaf dra mitt strå till stacken.
Jag ska hjälpa så många jag kan hjälpa, dag ut och dag in.
Kanske känns världen lite lättare då.
Jag är nog bara kroppsligt utmattad. Med all rätt, det blev en lång dag.
Imorgon blir en bättre dag.
I'm not your toy
you don't like me you just want the attention
oh false love and affection
you don't want me you just like the attention
Idag gick jag upp tidigt. Åkte hem och pratade med erik och sen
lunchade jag med Kristin. Satt kvar på cafét och pluggade i två
timmar och sen kom anton och gjorde mig sällskap. Senare kom
även Ellen, Marie och en kompis till henne som jag verkligen inte
minns namnet på :S Nåväl. Efter x antal timmars café-häng gick jag
och Anton och mötte upp Ebba och gick och käkade middag på nation.
Sen satt jag och Ebba kvar och diskuterade vår hemtenta (och som
vanligt ungefär allt annat också som pågår i våra liv.. haha) och nu
kom jag hem för en timme sen.
Konstig dag. Blev aldrig bakfull (just det, var ute igår. shottade tequila
med ebba som mirakulöst nog höll sig rätt nykter. annat var det med
mig..) PEPPAR PEPPAR. Men bakfylla kan väl fan inte komma ett helt
dygn efter? Har vart rätt pigg idag faktiskt. Inte ens lite huvudvärk :O
Kanske ska börja gå upp sjukt tidigt efter kanonfylla, det verkar ju funka!
Eller så är jag fortfarande full på nåt vänster.
Dagens roligaste konversation:
Jag: (klagade på nåt random problem, typ att jag höll på att
få sittsår av att sitta på samma stol i 6h)
Anton: När jag blir sjuksköterska ska jag utrota alla världens problem..... Eller iallafall dina!
Jag: Åh.. :D Gullig du är!
Anton: Aktiv dödshjälp kallas det..
hehehehehehehehe. hejdå hörrni.
Just det. På fredag-söndag drar jag till London (cambridge) Så
ring mig inte då, för jag kommer inte svara. hehehe. Det ska bli
nice! PLUSGRADER <3. ÅH.
Livet.
mycket och jag älskar att livet inte är tråkigt men samtidigt
längtar jag till de långa eftermiddagarna med Alexander i
Dublin ibland. När det bara var vi två och vi kunde göra precis
vad som föll oss in. Spela fotboll på bakgården, sitta i en park
och leka lekar. Min Alexander är mig så saknad så saknad. Om
fyra veckor får jag se honom igen, ÅH vad jag längtar. Tänk att
någon så liten kan vara en så kär. Kan vara så viktig, kan fascinera
en så. Jajja. Nu svävar jag ut i Dublin-nostalgi igen. Det jag skulle
berätta var att plugget numera upptar 99% av min tid. Det är slitigt
och jobbigt men jag älskar det likväl. I veckan satt jag och 3 tjejer i
SJU timmar på café och skrev två artikelgranskningar. Det blev mycket
annat också, om sanningen ska fram. Mycket skvaller och skratt.
Sen blev det utgång mitt i veckan också, vi var ju lediga torsdag och fredag.
På fredag blev det dock ett ynkligt försök till plugg med pm-gruppen. Vi var
rätt dåliga. Sen gick vi och köpte böcker och fikade istället. Idag har jag suttit
hemma och pluggat hela dagen och planerar att göra samma sak imorgon också.
BRA DÄR! Har dock bara svarat på första frågan på hemtentan än så länge. Haha.
Men det lossnar snart. En av tre är inte SÅ illa ändå. Den ska inte vara inne förens
den 21a men jag tänkte försöka greja den den här helgen så att jag kan åka och
leka med bästis nästa helg. Framförhållning is the shit.
Nu blir jag sådär trött. Jag skrev skitlångt men så försvann allt. Så nu
skiter jag it. Summan av kontentan var iaf att jag trivs med mitt liv som
det är just nu och att det är ytterst små och få saker jag skulle ändra på
om jag kunde. (typ ett eget studentrum + att diverse bästisar skulle bo
närmre) Om tre helger är jag i dubban och det ska bli helt jävla underbart.
Livet <3
Vad hände?
TELENOR. JAG SKA SPRIDA ORDET ATT NI ÄR VÄRRE ÄN PESTEN.
Seriöst. Jag tror att Telenor är djävulens avkomma. För sisådär en
månad sen gick jag och isabell in på en affär i stan som heter typ
telesizer för att jag var trött på att betala hundra miljoner för mina
sms med comviq kontantkort. Jag får förslaget att byta till abonnemang,
nämligen TELENOR. Då skulle jag, med en grundavgift på 49kr ringa
alla för 29öre/minuten och ha en sisådär 5000 gratis sms varje månad.
SUPER AWESOME tänkte jag och skrev på. När första räkningen kom
(som jag btw bett om att få varannan månad) och gick på 150 undrade
jag lite. Visst, 100 blev ju avgiften för två månader i taget, men de där
övriga 50kr som stod med, hade jag gjort av med dem på de fem dagar
som gått innan jag fick första räkningen? Jag kundservice-chattade med
en kille på telenor som inte verkade det minsta tillmötesgående. Han sa
att den här tjänsten, "under 26", som försäljaren så flinkt bäddat ner i mitt
paket för att jag skulle få 5000 gratis sms, bara gäller om man har ett abonnemang
på över 99kr/månaden. Det enda det ledde till nu var att jag slipper en öppningsavgift,
när jag ringer de med telenor (vilket är EN person i min kontaktlista, typ)
ARG blev jag ju då. Såklart. Gick in på en telenor-butik förra veckan men de
uppmanade mig att gå till den där jag köpt abonnemanget. Jag var lite för
arg på det jävla stolpskottet som sålt mig abonnemanget för att gå dit och
prata med honom, så jag lät det vara en vecka. Och vad hände idag? JODÅ.
JAG FÅR ETT SMS FRÅN ÄLSKADE <3 TELENOR <3 där det står att sedan min senaste
faktura (som jag betalade i måndags) har jag gjort av med 500kr.
500 FUCKING JÄVLA KRONOR!? Telenor, vi blev bekanta för att jag ville ha det
billigt, inte för att jag ville göra av med hela jävla CSN på smsavgifter...
Need less to say, hur förbannad tror ni att jag är?? HUR FÖRBANNAD!?
HELT JÄVLA SJUKT FÖRBANNAD. Idag ska jag fan dit, och den där jävla
David eller vad fan han hette i butiken ska få veta att han lever!!!!!!!!!!!
HÅLL ER BORTA FRÅN TELENOR, jävla SKITbolag. De ska dödens dö.
I've got no deeds to do
no promises to keep
I'm dappled and drowsy
I'm ready to sleep
Let the morning time drop all its
petals on me
life I love you
all is groovy
Helt plötsligt blev det så påtagligt. Allt. Som att man kan
ta på det i luften. Som att luften blir tjock och färgad i nån
cool färg, som att man kan klappa på den och ta i alla känslor
en efter en. Olika färger. Neon. Starkt. Lysande. Bländande.
Bländar bort allt annat. Jag vet inte vad som spelar roll just
nu. Jag vet inte hur man hittar sig själv i sånt här, för det
har jag aldrig gjort.
Ja. Det blev liksom. Så självklart helt plötsligt. Så sjukt uppenbart.
Vad som är rätt och vad som är fel och vem jag vill vara i det här.
Vilken roll jag vill ha och vilket ansvar jag vill lägga på mig själv.
Jag lägger sällan ansvar på mig själv. Jag är ju inte sån. Jag är den
som springer och gömmer sig. Bangar hårt som fan på allt som börjar
kännas. Varför är det så annorlunda den här gången? Är jag inte rädd?
Jo. Jag är helt jävla livrädd. Ärligt talat så rädd att jag nästan inte kan
sova. Men det finns nånslags trygghet i den här rädslan. Jag blir ständigt
invaggad i någon trygghet som jag inte riktigt kan förklara i ord.
Han pratar långsamt och lugnar mig. Och när han ler så är det som
att det stannar upp lite. Livet. Mitt hjärta. Allt stannar litegrann och
allt annat försvinner lite. Jag får påminna mig själv om att jag är
en impulsiv själ. Jag får påminna mig själv om att jag ju inte vet,
om det här är på riktigt eller bara något jag inbillar mig själv. Jag vet
inte om det här kommer att fortsätta, om det här kommer finnas kvar
om en månad eller två, eller ens om jag kommer vakna med samma
känsla imorgonbitti som den jag hade imorse. Men jag hoppas på det.
För det här är något stort. Och kanske början på något större än allt
annat jag varit med om.
Det går inte att sätta fingret på det. Men jag vet vad det är. Fascination.
Så länge jag har längtat efter det här. Efter att få känna något mer än
meningslöshet eller meningslös kroppslig attraktion till nån. Jag vill inte
ha det längre. Jag vill ha något som betyder något. Och jag tror att jag
hittat det nu.
Jag tror att jag har något i min hand som jag för en gångs skull
vill hålla fast hårt, istället för att låta det rinna mellan fingrarna.
Jag brinner så ge mig
spotify:track:5TzjICOr5vPJuAMkSU3SXr
Seg dag. Fast ändå rätt skön. Kollat på instruktioner om sängbäddningsteknik
(tyvärr precis så tråkigt som det låter) ätit blåbärssoppa, mackor och apelsiner
hela dagen. Och lyssnat på musik. Och läst nyheter och politik.
Svenska Akademien – Vakna
viktigt viktigt! läs läs läs läs läs läs!
http://svtdebatt.se/2011/02/omojligt-att-hjalpa-de-fattiga-barnen-nar-social-forskning-inte-tas-pa-allvar/
Are you in?
Are you in?
I can be your new favourite
waste of time
and you be mine
Solen skiner. Pappa är ute och cyklar. På riktigt alltså, haha.
Skolan börjar om en timme och jag har precis svarat färdigt på
basgruppsfrågorna och känner en viss stress över allt som ska göras
de närmsta två veckorna samt över hur mkt yoga jag ignorerat att
göra som jag borde gjort. Planera planera! Måste bli bättre på det.
NU. Min kalender ska bli min nya bästa vän. Underbart, vilket sällskap...
HEH. Jaa vad har jag annars att skriva om... Jag tycker att könsfördelningen
på min utbildning är lite tråkig, det är 20killar och 90 tjejer. Haha. Men vad
gör man.. Har ändå de skönaste killarna i min grupp, det känns bra att ha
hittat några trevliga att hänga med redan nu, var lite orolig för att det skulle
bli puttinutt-tjejigt, men som väntat är det killarna jag helst hänger med.. Och
de inte-så-tjejiga-tjejerna. Det är bra. Det blir bra det här.
Ja. Egentligen hade jag inget att skriva, som ni kanske förstod genast iofs,
haha. Nu ska jag öva på att sätta på mig sterila handskar, det är faktiskt
knepigare än det låter! Vi fick med oss varsitt par hem för att öva.. Andra
roliga saker vi fått öva på den senaste veckan är att sätta i kateter (i gummi-
snoppar..) och ta sprutor på fejkrumpor. Mkt lärorik vecka! HEJ PÅ ER!
The winter is long in the city
So please
Baby please
Open your heart
Catch my disease
Avslutningen på nollningen vart rätt så intense. Vi repade spex och pluggade
och helt plötsligt var det avslutningsmiddag och vår grupp VANN. Super
freaking awesome! Jag tror att mitt och Saras hångel på slutet av spexet
kan ha vunnit oss några extrapoäng, plus det fakta att jag hade en super-
stor gummisnopp mellan benen osv.. Det var pride-tema på middagen, need
less to say? Det är bara att buga och tacka mina år i DeVisa/extramusiken
för att jag nog var den med minst scenskräck (= störst roll) i gruppen, haha.
Vi dansade natten lång, jag trampade på glas (liten liten bit bara tack och lov)
och tog hand om avtuppad kompis osv.
På lördagen fikade jag med Isabell, Fanny och sen även Moa, Sofie, Diako och Greken.
Det kändes bra att kunna vara "tillbaka" efter den intensiva nollningen.
Sen kom Erik och sen flög tiden bäst den ville. På söndagkväll var jag super-matförgiftad,
kräktes grönt vatten och var uppe halva natten. Kändes sådär. Jag börjar återhämta mig
först nu, utmattningen var total igår på dagen.
Idag har hela dagen spenderats hemma hos Lena skvallrandes. Alltid lika kul.
Sen åkte jag och hämtade mina skor hemma hos Agnes och ja, där har vi min
dag i sin helhet. Haha. Borde kolla på böcker och beställa några, men det verkar
inte som att jag kan få tummen ur arslet. Jag vet inte vad det är med den, den
vill aldrig ut när saker och ting ska bli gjorda. Undrar om det kallas för något,
detta tillstånd? Det slår även ofta till när det finns plugg som behöver göras...
Jag har nu varit förkyld i sisådär 11dagar. D-vitaminpillrena och Behepanen intas
varje dag och på fredag börjar psykolog-rännandet. Det blir nog bra detta.
Det gäller bara att få sömn, vila. Yoga och kalcium-rik mat. Peppa på att bli
frisk nu. Peppa peppa.
Hälsa styrka tillfriskna hälsosam motståndskraftig näringsrik frisk
