Dagens ris och ros
Dagens ris går till herrn som ringde KLOCKAN SJU (jag hade sovmorgon..) för att berätta att han tänker tapetsera hos oss om några dagar. dagens andra ris går till migränen som följde detta traumatiska skeende.
Dagens ros går till mig själv för att jag bestämde mig för att inte kliva ur sängen när jag borde ha gjort det, utan istället somnade om för att drömma att jag åkte bergochdalbana, det var KUL!! Vaknade klockan två. Så jävla värt. Ligger fortfarande i sängen. Love my life.
Dagens: Att skriva på mitt CV: jag har förmågan att totalt skita i saker som borde göras, helt utan att låta det röra mig i ryggen. Woho!
Avslutar med en liten uppmuntring på hur man kan få guldkant på tillvaron:
Känslostormar
Alltså.. Jag har lätt att bli arg, lätt att bli glad, har nära till gråt och är extremt lättroad. Jag uppskattar små saker men blir också arg på småsaker. Jag blir lätt överväldigad av mina känslor för olika saker.
Jag vet inte om det här händer andra men.. Jag får ofta en klump i halsen när jag är på olika föreställningar.. När jag hör ett bra tal, när jag är på teater, musikal, konsert. Jag tar in allt så mycket att jag liksom skakar inombords.
Det är lite pinsamt, jag får ofta anstränga mig för att inte börja böla på plats. Det är bara själva upplevelsen. Det behöver inte vara något sorgligt. Jag kan bara sitta och känna mig så otroligt priviligierad genom att få uppleva något, att jag blir helt salig. Det kan vara skitsmå grejer. En julkonsert med nån bra kör, en stand up-show eller en riktigt bra föreläsning av någon som brinner för sitt ämne. Sånt kan ge mig gåshud och en liten klump, längst ner i halsen som jag sväljer allt jag kan, för att inte skämma ut mig.
Jag började nästan gråta i somras när jag träffade Mona Sahlin och innan dess hade jag knappt reflekterat över huruvida jag tyckte om henne eller inte. Jag grät en skvätt på tåget när jag var ute och tågluffade, för att jag kände mig så lycklig och fri. Bara för att jag, just där och just då, inte kunde tänka mig någon plats på hela jorden där jag hellre skulle vilja vara. Jag kan få den här klumpen i halsen vid alla möjliga situationer. Ibland när jag ser på politiker-debatt på tv eller när jag ser en söt tant få sittplats på bussen. Det kan vara allt möjligt litet, som blir så himla stort, för att jag tar in det till hundra procent.
Jag kan bli tårögd av att gå i en park som doftar rosor, av att äntligen gå på planet efter 45min på gaten, av att hoppa ner i sjön efter att ha bastat, av att duka fram en riktigt god ostbricka och hälla upp vin till. Jag säger det inte till nån och jag skäms ju, såklart. För jag vet att inte alla är såhär. Det är ju inte normalt, eller normalt är det kanske, men det är inte så vanligt, att bli så berörd av Soran Ismails (utmärkta) vinterprat att man måste sätta sig på toaletten och gråta en stund. Det hör inte heller till vanligheterna att man får en klump i halsen av att bläddra förbi dödsannonserna eller att se på nyheterna. Det kan vara bra och dåliga saker som får klumpen i halsen att växa, det är ingen skillnad. Jag kan bli lika berörd av att få ett gulligt sms av min bror som av att se Ross och Rachel göra slut på vänner. Det låter kanske inte som nåt som berör er. Men det berör mig. Mycket. Fast på olika sätt såklart.
Såhär har jag varit hela mitt liv. Känslorna är de samma men sättet att uttrycka dem/hålla dem för mig själv har utvecklats. När jag var riktigt liten uttryckte jag mina känslor genom matvägran och genom våldsamma skrik-utbrott, (t.ex besvikelse när jag inte fick som jag ville. Det var som att hela min värld gick under.) När jag blev lite äldre riktade jag mycket frustration och ilska mot mina stackars föräldrar, när jag var i puberteten vände jag den mot mig själv i de mest självdestruktiva sätt att leva.
Men desto äldre jag har blivit desto mer har jag lärt mig att acceptera mitt känslofyllda liv. Det är jobbigt och fantastiskt på samma gång. Jag har lärt mig att hantera att jag blir berörd. Jag låser inte in några känslor utan är noga med att pausa och reflektera över känslor som dyker upp.
Vissa dagar är mer känsliga än andra, och det händer att jag försöker trycka bort känslan just när den dyker upp. För att jag inte ska bli alldeles överväldigad, av mitt eget liv. Av världen.
Jag accepterar att jag tar in saker och att jag kanske har svårare att göra mig av med saker någon sagt om mig. Det är ofta folk säger till mig att jag uppskattar småsaker som andra inte uppskattar. Att jag kan bli så himla glad över nya strumpor eller att jag äntligen har fyllt på busskortet efter några dagars prokrastinering. Men det händer också att jag ältar saker så som att någon tagit bort mig på facebook eller inte hälsar på krogen. Jag tar lätt illa upp när jag får för mig att någon tycker illa om mig och jag gråter fortfarande ibland för att vissa inte vill ge mig en chans pga hur jag har betett mig när jag varit sjuk, i vad jag kallar för mitt gamla liv. Det händer att jag ältar att jag varit sjuk, att jag gråter över människor som har varit döda i över tio år och det händer att jag går på kyrkogården och gråter åt främlingars gravar med tända ljus och nallebjörnar. Och det kan ju vara samma dag som jag går vinterpromenad med klump i halsen för att solen skiner och snön glittrar. Det är en ganska komplex känsla, men så mycket kan jag säga att det är väldigt sällan jag inte känner något. Och att jag känner starkt. Inte bara litegrann. Jag är sällan lite glad eller lite ledsen.
Samtidigt är jag ju inte den som slås ned. Jag känner mycket och jag tar in mycket, men jag är också, enligt andra iallafall, en sån som reser mig väldigt snabbt och som kan anpassa mig till nya situationer. Jag är ganska lätt att trösta, eftersom jag lätt svänger i humöret och lätt kan uppskatta småsaker även mitt i de sämsta dagarna.
Igår såg jag ett tv-klipp där de diskuterade en ny bok som hette "Drunkna inte i dina känslor - en överlevnadsbok för känslomässigt begåvade personer" där författarna var med och berättade om vad det innebär att vara känslomässigt begåvad - StarkSkör som de kallade det själva. Jag kände direkt att det var mig de pratade om. Herregud, snacka om att slå huvudet på spiken. Det var som att varje ord var om mig. Jag önskade mig boken direkt i födelsedagspresent och kan knappt vänta tills den är här.
sammanfattande frågor om 2012
Tackvare Isabell (och mina ständiga tvångstankar när det kommer
till såna här listor) kommer här en lång radda frågor och svar om året som gick.
2012
1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Jodå! Det kan man lugnt säga! Nåt som har ändrat nästan hela mitt
liv skulle man kunna säga. Ni vet nog vad, de flesta av er, och ni
andra som är nyfikna, skriv en rad på facebook eller nåt.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade faktiskt inga.
3. Fick någon du känner barn?
Nä, men Natalie fick några dagar efter 2012 hade tagit slut :D
4. Dog någon som stod dig nära?
Kanske inte nära direkt, men frun till en av mina morbröder dog,
så tre av mina (vuxna men ändå) kusiner blev moderslösa.
5. Vilka länder besökte du?
Norge, Irland, Finland, Tyskland.
6. Är det något du saknade 2012 som du vill ha 2013?
Pluggmotivation!!! Pengar. De sista månaderna: SÖMN!
7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
Kanske inte datumet direkt, men dagen i augusti då jag vågade mig ut på klubb ensam i Dresden, som slutade tolv timmar senare trött och SJUKT nöjd efter kanske den roligaste och impulsivaste kvällen/natten i hela mitt liv.
8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Att jag hittade rätt, i mig själv. Att jag började trivas och njuta, av att vara just jag.
9. Vilket var ditt största misstag?
Att köpa en halkmatta till farfar i julklapp som visade sig vara rena halkfaran istället för halkskydd!! SKÄMMES BAUHAUS USCHHHH! Han klarade sig TACK OCH LOV utan några större skråmor(peppar peppar).
10. Vilket var ditt bästa inköp?
Tvn, Tågluff-biljetten, Julgranen.
11. Vad spenderade du mest pengar på?
Min jävla mobilräkning (skaffa ALDRIG Telenor vad ni än gör!!!)
12. Vad gjorde dig riktigt glad?
Att hitta en underbar ny vän. Att jag äntligen kan träna igen och må bra av att röra på mig istället för att låta det ta över mitt liv. Att sitta på ett tåg och känna friheten i att kunna hoppa av vart jag vill, och göra precis vad jag vill. Att det gick så himla bra att bo med Malin att vi bestämde oss för att fortsätta vara roomies, även om vi var tvungna att flytta vidare från förra lägenheten.
13. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja. Hostade september-december. Mykoplasma och astma i en "härlig" symbios i min kropp!
14. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2012?
Beegie Adair <3
15. Mådde du bättre eller sämre under 2012 än vad du gjort tidigare år?
Bättre. Åh, så MYCKET bättre.
16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Plugga. Önskar jag hade fått tummen ur och köpt gymkort tidigare så jag hade sluppit vara så trött och matt typ halva året. Och jobba så jag slapp vara så omåttligt pank som jag är just nu.
17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Att älta varför en viss vänskap tog slut. Hade onekligen mått bättre om jag bara hade accepterat att man inte kan vara kompis med alla föralltid, hur bra vänner man än har varit en gång i tiden.
18. Hur var din julafton?
Underbar. Det såg ut som en snöglob utanför fönstret och jag fick säga god jul till alla mina favoriter på jobbet innan jag fick fira med min underbara utökade familj hemmavid. Det kunde inte ha blivit bättre.
19. Blev du kär?
Ja. Senast i februari dock. Känslan gav trots det nånslags förlängt hopp om mig själv som sitter kvar. Jag är inte hopplös, jag kommer att hitta någon. Eller någon kommer hitta mig. När tiden är rätt.
20. Vilket program har varit det bästa på tv?
New Girl, Seinfeld, Girls och På Spåret (börjar bli gammal, jag vet)
21. Hatar du någon som du inte hatade förut?
Verkligen inte. Jag hatar färre och färre människor ju äldre jag blir verkar det som, och det är så himla skönt att det inte ens går att beskriva i ord. Man mår bra av att älska människor.
22. Vilken var den bästa boken du läst under året?
Med uppenbar känsla för stil, Drömfakulteten, Knutby-koden och Bitterfittan. Alla sjukt bra.
23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Beegie Adair(särskilt julmusiken), Maria Mena, Loreen, Diana Krall, Tommy Körberg.. Lite blandat :)
24. Önskade du dig något som du fick?
En ny (hyres-)lägenhet. En cykel helt oväntat av Tina, när min blivit snodd. Fantastiskt!
25. Önskade du dig något som du inte fick?
Haha! Ja, ett strykjärn. Köpte ett själv i mellandagarna dock :)
26. Vilken var årets bästa film?
En oväntad vänskap (hoho isabell vi hade likadan smak här)
27. Vad gjorde du på din födelsedag?
Minns inte riktigt. Men nånstans där i krokarna höll jag ett jävligt roligt barnkalas för mig själv iaf, det var bra gjort. Vi lekte lekar, åt tårta och hade fiskdamm :)
28. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Alla fina nya SSK som är för många för att räkna upp! Samt Anna, Aino, Madeleine och självklart, min underbara vän i Dresden: Fabian Schwarz som förgyllde hela min tysklandsresa.
29. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Kläder. Hehe. Andra brukar vara väldigt bra på att peka ut min stil men jag har ju bara sånt jag tycker är snyggt, kan inte direkt säga varför jag väljer det ena eller det andra. Mönster är väl en genomgående grej dock. Mycket afrikanskt mönster, mycket randigt, och gärna färg. Mycket Forever 21, Weekday och Monki. Om det är något jag hittat till det här året så är det färg!
30. Vad fick dig att må bra?
Jag själv. Att jag gav mig själv tid att vara själv, resa själv och fokusera på mig själv. Att våga stå upp för mig själv och välja mitt umgänge, min livsstil och mitt liv för mig själv. Att göra som jag vill helt enkelt.
Och sen är det faktiskt en vän som fått mig att må extra bra med sin positiva attityd det gångna året... Parapam parapam priset för årets glädjespridare går till.... Miriam!! <3 Alltid glad, men aldrig irriterande glad! Himla fin egenskap!
31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Haha! Han som spelar pappan i Sound of music kanske, grrr!
Och Chantel VanSanten! Åååh och så "Avery" i Grey's anatomy. Hallelujah!
32. Vem saknade du?
Natalie!!!! Och Anna när hon åkte iväg på sin eat play love-resa i en massa månader.
33. Vilken var din bästa månad?
Februari. Och Augusti när jag var ute och reste.
34. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Pluggat och städat.
35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Studieuppehåll!!! Mer jobb. Förhoppningsvis ännu mera resa. Mer regelbunden träning, och därigenom kommer jag förhoppningsvis hålla mig friskare och sluta dra på mig små skitförkylningar hela tiden.
