boktips
jag fullkomligt jublar
alejandro fuentes bergström
Ikväll ska vi spela spel. Såhär såg vi ut för ett år sen när vi inledde
Detta inlägg och denna låt tillägnas världens bästa
Hannes, för att han jämt får mig på bättre humör
när jag tjurar. Tack Hannesu!
För er som inte känner Hannes så är han min
favo-08:a genom alla tider. Han och norrlänningarna
är mina favoritkarlar, i skolan och överhuvudtaget!
OCH han är duktig också. Kolla in det här t.ex.
Ikväll ska vi spela spel. Såhär såg vi ut för ett år sen när vi inledde
tentafirandet med lite spel. Nu är det sommarlov igen! Ååååh jag
fullkomligt jublar! Hejpåer.
ah well
regnet rensar luften och det är lite lättare att andas igen.
vad tråkig den här bloggen har blivit, jag vet. men det händer
förstår inte varför jag oroar mig över andras problem
egentligen när det gäller människor jag aldrig brytt mig
om till att börja med. jag inbillar mig att det är nånslags
särskilt kvinnlig egenskap, att vilja att alla ska tycka om
en. att vara alla till lags. att bry sig om vad folk som man
inte ens tycker om ska tycka om en. idiotiskt är vad det
är. och inte unikt kvinnligt eftersom en viss karl i min
närhet är ännu mer extrem än vad jag är. fast jag tror
ändå det är vanligare hos kvinnor. den här grejen att
man ska vara till lags. vilken fakking börda det är egentligen,
som man lägger på sig själv. vilket självplågeri. om det är
något jag spenderat för mkt tid på redan i mitt liv så är det
självplågeri. årets mål ska vara att sluta bry mig så mycket,
att försöka hitta tillbaka till dublin-tjejen som kunde gå och
handla osminkad i mjukisbyxor. kunde jag vara stark där
så kan jag väl fan här också.
vad tråkig den här bloggen har blivit, jag vet. men det händer
inte så mycket i mitt liv och det som väl händer är så extremt
nytt och hemligt fortfarande att jag inte kan skriva om det här.
förstår att det måste kännas typ såhär, att läsa min blogg:
nån dag ska jag ta nya tag och rycka upp mig. men tills vidare,
förmodligen veckan ut, så ska jag fan inte ta mig nånstans. jag
ska bara ligga här, i min förbannat sköna säng och njuta av att
de enda människorna i min närhet är såna som jag valt att ha
nära mig. bara min sambo och de jag släpper in genom dörren.
men tack för att ni finns, och tack för att ni ringer och smsar och
plingar på och föreslår en massa roliga aktiviteter. jag hakar på
snart igen, det vet ni. förra veckan ska bara grävas ner i ett stort
svart hål och alla dumma och trötta tankar ska bara få ta sin
plats först.
dansa, pausa.
ångest
det är vår och vår för mig betyder alltid lite ångest. nästan lika
mycket som sommaren, även om jag älskar den också. det är
svårt att förklara. Jag antar att det är nåt som hinner ikapp, som
man sprungit ifrån hela året. När det är kallt och mörkt har man
alltid en anledning att tjura. på sommaren har man ingen anledning
men jävlar vad man kan tjura ändå.. (Nu låter det som att jag är
världens mest deprimerade människa och det är verkligen inte
sant) men aja. skitsamma. Jag har iaf bokat en biljett till nästa
vecka för att komma bort och få lite luft. luft och energi av en av
de bästa jag har, mitt lilla i. Jag åker fastän jag egentligen inte har
råd men jag tänker mig att det får väl va så att jag äter nudlar sista
veckan innan csn om det ska va så. Vad gör man inte för ett litet litet
andningshål. Ja, det känns ungefär som att jag sitter i en burk. Fast.
Lite mörkt. Lite ensamt.
Praktiken har varit sjukt kul, fast jävlar vad det tär på en. morgonpass
hit kvällspass dit hej och hå. injektioner och journaler och anhöriga och
sekretess och hemliga patienter och döende och dropp och lumbalpunktion.
allt på samma gång. man vet aldrig vad som väntar en och man måste
ALLTID vara på hugget. man kan fan inte ha en "off" dag i mitt blivande
yrke. hur ska det gå för mig? hur går det de dagarna när jag vaknar
och sätter hudlotion på tandborsten och ställer mjölken i skafferiet?
oklart.
oklart.
vårstress
klicka er in här http://www.abflive.se och se på
hur provocerande kan feminism vara?
kvinnan som satte upp scum manifestet är med och herregud,
en sån kvinna! det är från feministiskt forum idag, hann tyvärr
inte dit då gårdagskvällen lämnade en viss tyngd i skallen min.
Jag har egentligen inte så mkt att skriva. Stress och pollen är väl
det jag ägnar min tid åt dessa sista veckor av skolan. Det är fullt
upp, minst sagt. Det känns att både kropp och själ behöver en
paus, en lång paus. Ett studieuppehåll börjar hägra i ögonvrån
men det blir nog först till efter julen. Jag tror inte jag är gjord
för detta tempot. Det känns som att världen bara snurrar på,
jag behöver pausa länge och väl. Jag behöver få andas ut.
Framförallt behöver jag väl lära mig att ta de små pauserna
vilket är något jag skrivit om här förut. Skulle jag ta småpauser
så skulle jag inte behöva en monsterpaus när väggen är nära.
Man kanske skulle köpa sig nån sån där bok, självhjälpsbok?
Eller gå till en psykolog? Eller bara skärpa sig och göra det
jag vet att jag behöver; sova och äta på regelbundna tider,
leva ett regelbundet liv. Men när man är en sån här impulsräv
som jag är, så är det svårt. Jag förbannar ofta min impulsivitet
men krampar likväl fast vid den och vägrar släppa taget.
Jajja. Nu blev det en liten psykologisk analys på min egen
stresshantering, eller ska man säga frånvaro av stresshantering,
för här är det ju ingen ordning på nånting. Här är det full fart och
sen 14h sömn per dygn när det plötsligt inte går längre.
Om någon har ett tips eller två att dela med sig av, give me a
text, will ya?
