it's amazing
the look in your eyes
like you could save me
but you won't even try
so tell me again
how everything will be alright
Jag har packat första väskan och ska åka med den idag.
Pratar med Natalie på fb-chatten och kan nästan inte förstå
att jag klarat mig utan henne en hel månad här nu. Och så
funderar jag även lite på hur tomt augusti kommer bli utan
anja. och alexandra.
Det är som en annan sak. Vännerna här. De är inte barndomsvänner,
de är inte vänner som jag gått genom eld och vatten med, inte heller
några självklara vänskaper i människor som tänker exakt likadant
som jag. Alla vänner jag har här är väldigt olika från mig själv.
Det är Natalie som är lantis och säger flötig när hon menar att
hon känner sig skabbig. Det är Anja från arvidsjaur som är allt
annat än en tystlåten norrlänning. Det är Alexandra som på allvar
menar att skottkärra heter rullebör och som tycker att jag är sthlmare.
Gabriella tror gott om alla människor och tar det oftast lugnt, varesig
hon är nykter eller inte. Chill liksom. Sara är den spontana snurresprätten
som flyttade till irland efter att ha träffat en irländsk kille i australien i en
vecka (nu har hon bott här i tre år, med honom) Ken som är en riktig
machoman och som inte kan ha picknick för att det är gay. Jennie är nog
den enda som är lik mig egentligen. Hon pluggar till sjuksköterska precis
som jag ska i framtiden och så joggar hon och gör yoga, precis som jag.
Iallafall. Det jag ville komma till var, att de här människorna är något
alldeles extra. Vi kommer alltid ha den här perioden i våra liv som
något gemensamt. Jag kommer alltid titta tillbaka på min tid i Dublin
och minnas kvällarna på Foggy Dew med Natalie, alla ikea-besök med
Anja. Och första gången jag körde en bil, Dereks bil, på portmarnocks
dart-parkering. Även Malin och Gavin är människor jag aldrig kommer
att glömma, de kommer förhoppningsvis finnas med i ett hörn av mitt
liv, livet ut.
Det är fantastiska människor jag får dela den här tiden med,
var och en stark och speciell på sitt sätt. Var och en gör min
tid här i Dublin snäppet bättre och alla sätter varsina fotavtryck
i min personlighet.
Särskilt två vänner som jag har träffat här, har ändrat mitt
sett att se världen litegrann. Anja och Natalie fascinerar mig
något fantastiskt. Att jag kan tycka så mkt om två människor
som är allt jag inte är och så fullständigt olika från varandra.
Ni är den största orsaken till att jag blir kvar i höst.
Tänkte att det kanske kunde vara kul att veta.
<3
like you could save me
but you won't even try
so tell me again
how everything will be alright
Jag har packat första väskan och ska åka med den idag.
Pratar med Natalie på fb-chatten och kan nästan inte förstå
att jag klarat mig utan henne en hel månad här nu. Och så
funderar jag även lite på hur tomt augusti kommer bli utan
anja. och alexandra.
Det är som en annan sak. Vännerna här. De är inte barndomsvänner,
de är inte vänner som jag gått genom eld och vatten med, inte heller
några självklara vänskaper i människor som tänker exakt likadant
som jag. Alla vänner jag har här är väldigt olika från mig själv.
Det är Natalie som är lantis och säger flötig när hon menar att
hon känner sig skabbig. Det är Anja från arvidsjaur som är allt
annat än en tystlåten norrlänning. Det är Alexandra som på allvar
menar att skottkärra heter rullebör och som tycker att jag är sthlmare.
Gabriella tror gott om alla människor och tar det oftast lugnt, varesig
hon är nykter eller inte. Chill liksom. Sara är den spontana snurresprätten
som flyttade till irland efter att ha träffat en irländsk kille i australien i en
vecka (nu har hon bott här i tre år, med honom) Ken som är en riktig
machoman och som inte kan ha picknick för att det är gay. Jennie är nog
den enda som är lik mig egentligen. Hon pluggar till sjuksköterska precis
som jag ska i framtiden och så joggar hon och gör yoga, precis som jag.
Iallafall. Det jag ville komma till var, att de här människorna är något
alldeles extra. Vi kommer alltid ha den här perioden i våra liv som
något gemensamt. Jag kommer alltid titta tillbaka på min tid i Dublin
och minnas kvällarna på Foggy Dew med Natalie, alla ikea-besök med
Anja. Och första gången jag körde en bil, Dereks bil, på portmarnocks
dart-parkering. Även Malin och Gavin är människor jag aldrig kommer
att glömma, de kommer förhoppningsvis finnas med i ett hörn av mitt
liv, livet ut.
Det är fantastiska människor jag får dela den här tiden med,
var och en stark och speciell på sitt sätt. Var och en gör min
tid här i Dublin snäppet bättre och alla sätter varsina fotavtryck
i min personlighet.
Särskilt två vänner som jag har träffat här, har ändrat mitt
sett att se världen litegrann. Anja och Natalie fascinerar mig
något fantastiskt. Att jag kan tycka så mkt om två människor
som är allt jag inte är och så fullständigt olika från varandra.
Ni är den största orsaken till att jag blir kvar i höst.
Tänkte att det kanske kunde vara kul att veta.
<3
We've got a thing
You're my main thing
Det är konstigt att jag åker snart. Jag har inte börjat
packa än. Skjuter liksom på det. En del av mig vill verkligen
inte. Det här rummet är ju mitt. Det här är ju mitt hem.
Nu ska jag tömma det, packa ner allt i stora resväskor som
Gavin har burit ner från vinden. På lördag eller söndag ska
jag åka med väskorna till mitt nya hem. Det är inte långt
härifrån och jag kommer hälsa på massor, men det känns
ändå jättekonstigt.
Bara tanken på att spendera fyra LÅNGA VECKOR i Sverige
känns helt sjuk. Den ger mig lite ångest, men jag antar att
tiden går fort när jag väl är där. (Även om varken päronen,
greken, emelie, karin eller anna är i stan de första två veckorna.)
Idag har jag bakat lite, lekt med alexander och sen hängde
jag lite med Anja. Vi köpte POLARBRÖD på Dunnes stores. -LYCKA!!!
Sen kom Derek och vi gick på Ikea en stund. En rätt svensk dag
alltså :) Imorgon kommer Anja hit och hjälper mig att baka och
fixa inför lördagens fest och sen ska jag på fotbollsträning! Den
här gången ska jag VARA MED. För första gången. Wish me luck!
Kommer vara halvdöd efter halva om jag känner mig själv rätt..
På lördag ska jag, Malin, Gavin och Derek käka middag,
sen ska vi förfesta hos oss i sällskap med de andra som
är kvar (och inte ska jobba) och sen gå ut, på gayklubb.
Haha. Jag är super-excited! Speciellt efter allt Jordan och
Theresia har berättat, det verkar bara superkul helt enkelt.
På söndag ska jag och Derek spela tennis och på eftermiddan
kommer Natalie hem, då ska vi hänga på foggy dew och
skvallra igenom de senaste fem veckorna. Kan inte fatta
att hon har varit borta så länge, och att vi ska vara i olika
länder igen, fyra veckor till. Denna gången jag i Sverige
och hon här. Men men. Sen har vi hela hösten på oss att hänga
igen. Ska bli kul. Jag är peppad på hösten här. Den är inte som
hösten i Sverige. Inte alls lika mörk :)
Jag orkar liksom inte tänka på att jag inte kommer bo här sen,
det känns för ledsamt. Jag tror att min nya värdfamilj är SUPERtrevlig
och att det blir superbra, men jag kan inte hjälpa tanken i bakhuvudet
att hur bra de än är kommer jag sakna min nuvarande värdfamilj helt
galet mycket.
Äh. Nu till nåt roligare. Eller ja. Annat iaf. När jag kommer tillbaka
hit ska jag och Derek bila ner till Cork nån helg. Och så ska jag
och Theresia se Joshua Radin spela på The Academy.
Planer för Sverigeresan har jag inte så många, det blir nog grymt
mkt jobb. Jobb, jobb, jobb. Pengar. Nice. När jag fått mitt schema
om en vecka så vet jag bättre och kan förhoppningsvis planera in
lite annat också. Jag hoppas som sagt på att få dra till Finland en
sväng. Sen måste jag också till tandläkaren och dra ut en visdomstand.
Intressant va? Hur ni är 15 pers om dagen som läser min blogg förvånar
mig. Varje dag. Hah. I wouldn't be arsed. Min blogg suger verkligen :D
WOOP WOOP!
Det är konstigt att jag åker snart. Jag har inte börjat
packa än. Skjuter liksom på det. En del av mig vill verkligen
inte. Det här rummet är ju mitt. Det här är ju mitt hem.
Nu ska jag tömma det, packa ner allt i stora resväskor som
Gavin har burit ner från vinden. På lördag eller söndag ska
jag åka med väskorna till mitt nya hem. Det är inte långt
härifrån och jag kommer hälsa på massor, men det känns
ändå jättekonstigt.
Bara tanken på att spendera fyra LÅNGA VECKOR i Sverige
känns helt sjuk. Den ger mig lite ångest, men jag antar att
tiden går fort när jag väl är där. (Även om varken päronen,
greken, emelie, karin eller anna är i stan de första två veckorna.)
Idag har jag bakat lite, lekt med alexander och sen hängde
jag lite med Anja. Vi köpte POLARBRÖD på Dunnes stores. -LYCKA!!!
Sen kom Derek och vi gick på Ikea en stund. En rätt svensk dag
alltså :) Imorgon kommer Anja hit och hjälper mig att baka och
fixa inför lördagens fest och sen ska jag på fotbollsträning! Den
här gången ska jag VARA MED. För första gången. Wish me luck!
Kommer vara halvdöd efter halva om jag känner mig själv rätt..
På lördag ska jag, Malin, Gavin och Derek käka middag,
sen ska vi förfesta hos oss i sällskap med de andra som
är kvar (och inte ska jobba) och sen gå ut, på gayklubb.
Haha. Jag är super-excited! Speciellt efter allt Jordan och
Theresia har berättat, det verkar bara superkul helt enkelt.
På söndag ska jag och Derek spela tennis och på eftermiddan
kommer Natalie hem, då ska vi hänga på foggy dew och
skvallra igenom de senaste fem veckorna. Kan inte fatta
att hon har varit borta så länge, och att vi ska vara i olika
länder igen, fyra veckor till. Denna gången jag i Sverige
och hon här. Men men. Sen har vi hela hösten på oss att hänga
igen. Ska bli kul. Jag är peppad på hösten här. Den är inte som
hösten i Sverige. Inte alls lika mörk :)
Jag orkar liksom inte tänka på att jag inte kommer bo här sen,
det känns för ledsamt. Jag tror att min nya värdfamilj är SUPERtrevlig
och att det blir superbra, men jag kan inte hjälpa tanken i bakhuvudet
att hur bra de än är kommer jag sakna min nuvarande värdfamilj helt
galet mycket.
Äh. Nu till nåt roligare. Eller ja. Annat iaf. När jag kommer tillbaka
hit ska jag och Derek bila ner till Cork nån helg. Och så ska jag
och Theresia se Joshua Radin spela på The Academy.
Planer för Sverigeresan har jag inte så många, det blir nog grymt
mkt jobb. Jobb, jobb, jobb. Pengar. Nice. När jag fått mitt schema
om en vecka så vet jag bättre och kan förhoppningsvis planera in
lite annat också. Jag hoppas som sagt på att få dra till Finland en
sväng. Sen måste jag också till tandläkaren och dra ut en visdomstand.
Intressant va? Hur ni är 15 pers om dagen som läser min blogg förvånar
mig. Varje dag. Hah. I wouldn't be arsed. Min blogg suger verkligen :D
WOOP WOOP!
Det kommer att ta lite tid
Innan du lär dig stå bredvid
Du vaknar mitt i en dröm om ett svin
Får jag gratulera,
Du är livrädd med stil
Om några timmar börjar den. Min SISTA vecka här.
Inte sista i Dublin, men sista i den här delen av Dublin.
Jag har försökt att skjuta på känslorna men nu slog det
liksom till. Jag kommer sakna Malin och Gavin så fruktansvärt,
för att inte tala om hur mkt jag kommer sakna Alexander.
De kommer finnas nära, och vi kommer ses ändå, men det
kommer inte vara samma sak. Jag kommer inte ansvara
för det finaste de har under dagarna. Jag kommer inte snacka
skit med Malin och lyssna på långa historier som Gavin babblar
på om. Jag kommer inte tvinga i dem popcorn som jag inte orkar,
jag kommer inte visa min shopping för dem. Jag kommer
inte kunna be Malin om råd och jag kommer inte genomskåda
Gavins galna mytoman-snack om kvällarna. Jag kommer inte springa
runt i köket och leka med bilar med Alexander längre. Jag kommer
inte spela fotboll med honom och säga åt på skarpen när han försöker
sätta på ugnen. Jag kommer inte vara här och lyssna på hans bäbisprat
och hans gråt när han inte får komma in när jag spelar piano.
Jag vill inte tänka på det men jag gör det ändå.
De föreslog en avskedsfest i helgen och först då slog det mig,
att jag faktiskt inte kommer att bo här längre, när jag kommer
tillbaka från Sverige.
Det finns inga ord som kan beskriva hur bra jag har haft det
här, hur bra jag har trivts och hur ledsamt det är att lämna
det här bakom mig. Jag försöker inbilla mig att det är dags
för något nytt, nya utmaningar och att jag kommer växa
genom omväxlingen. Att anpassa sig till nya vanor, nytt jobb
och ett nytt liv på ett sätt. Det kommer jag såklart, och det blir
säkert superbra. Men det är inte utan en liten tår i ögonvrån.
Du vaknar mitt i en dröm om ett svin
Får jag gratulera,
Du är livrädd med stil
Om några timmar börjar den. Min SISTA vecka här.
Inte sista i Dublin, men sista i den här delen av Dublin.
Jag har försökt att skjuta på känslorna men nu slog det
liksom till. Jag kommer sakna Malin och Gavin så fruktansvärt,
för att inte tala om hur mkt jag kommer sakna Alexander.
De kommer finnas nära, och vi kommer ses ändå, men det
kommer inte vara samma sak. Jag kommer inte ansvara
för det finaste de har under dagarna. Jag kommer inte snacka
skit med Malin och lyssna på långa historier som Gavin babblar
på om. Jag kommer inte tvinga i dem popcorn som jag inte orkar,
jag kommer inte visa min shopping för dem. Jag kommer
inte kunna be Malin om råd och jag kommer inte genomskåda
Gavins galna mytoman-snack om kvällarna. Jag kommer inte springa
runt i köket och leka med bilar med Alexander längre. Jag kommer
inte spela fotboll med honom och säga åt på skarpen när han försöker
sätta på ugnen. Jag kommer inte vara här och lyssna på hans bäbisprat
och hans gråt när han inte får komma in när jag spelar piano.
Jag vill inte tänka på det men jag gör det ändå.
De föreslog en avskedsfest i helgen och först då slog det mig,
att jag faktiskt inte kommer att bo här längre, när jag kommer
tillbaka från Sverige.
Det finns inga ord som kan beskriva hur bra jag har haft det
här, hur bra jag har trivts och hur ledsamt det är att lämna
det här bakom mig. Jag försöker inbilla mig att det är dags
för något nytt, nya utmaningar och att jag kommer växa
genom omväxlingen. Att anpassa sig till nya vanor, nytt jobb
och ett nytt liv på ett sätt. Det kommer jag såklart, och det blir
säkert superbra. Men det är inte utan en liten tår i ögonvrån.
I need to be bold
need to jump in the cold water
need to grow older with a guy like you
Vi ska yoga imorgon istället, Jennie har nämligen gett blod
idag och då får man icke träna på x antal timmar.
Jag och Alexander hade en fin och solig dag hos Jordan
och pojkarna. Siobhan (uttalas shivaan), a.k.a min blivande
hostmum skjutsade oss hem i slutet av dan :) Nu börjar jag
få grepp om mina blivande rutiner i huset osv. Känns helt
klart BRA! Där ska jag alltså börja när jag kommer tillbaka
efter min "semester" i Sverige. Jag är peppad, både på det
och på att jobba arslet av mig på mitt gamla jobb i augusti
hemma i Sverige. Det känns bra, allting. Jag har klara planer
för hösten, klara mål för den närmsta tiden och jag sitter
hemma den här helgen och sparar pengar till Sverige.
När jag kollade på Annas bilder från Norge nyss saknade jag
Sverige jättemycket. Killarna! Killar som KAN KLÄ SIG. åh.
Tänk att man tagit det så för givet förut. Det finns inte här.
(Eller de som finns är antingen fransmän med förjävlig engelska,
eller douché-iga wanna-be-lawyers.)
Ok alltså, såhär tycker jag: Män på 20+ SKA INTE ha skejtskor
till annat att 'n att skejta i (på sin höjd), sen ska de ha byxorna UPPE
och inte nåt jävla häng. Sen ska de inte ha tryck på tshirten de har
till rutiga byxor/shorts. Det blir för mycket. Och gud vad jag är trött
på alla jävla hoodies. Tonårstjohejsan. Kofta ska det vara. KILLAR.
Skärp er nu. Hah. Skriver jag här. På svenska. Till alla fräkniga irlandsmän.
Logiskt.
Det är så logiskt alla fattar utom du... bla bla bla. Jag älskar att sitta
hemma en fredagskväll och se fram emot största höjdpunkten ikväll,
nämligen att SOVA. Hah. Mina vänner sitter förmodligen just nu och
säger "ooooh kristin is so boring today, she's not even broke, why
would she stay at home like!?" och jag är skitnöjd med mitt val.
Snart ska jag sällskapa med min kära säng. Fantastiskt.
Imorgon blir det morgonyoga och gröt hos Jennie.
need to grow older with a guy like you
Vi ska yoga imorgon istället, Jennie har nämligen gett blod
idag och då får man icke träna på x antal timmar.
Jag och Alexander hade en fin och solig dag hos Jordan
och pojkarna. Siobhan (uttalas shivaan), a.k.a min blivande
hostmum skjutsade oss hem i slutet av dan :) Nu börjar jag
få grepp om mina blivande rutiner i huset osv. Känns helt
klart BRA! Där ska jag alltså börja när jag kommer tillbaka
efter min "semester" i Sverige. Jag är peppad, både på det
och på att jobba arslet av mig på mitt gamla jobb i augusti
hemma i Sverige. Det känns bra, allting. Jag har klara planer
för hösten, klara mål för den närmsta tiden och jag sitter
hemma den här helgen och sparar pengar till Sverige.
När jag kollade på Annas bilder från Norge nyss saknade jag
Sverige jättemycket. Killarna! Killar som KAN KLÄ SIG. åh.
Tänk att man tagit det så för givet förut. Det finns inte här.
(Eller de som finns är antingen fransmän med förjävlig engelska,
eller douché-iga wanna-be-lawyers.)
Ok alltså, såhär tycker jag: Män på 20+ SKA INTE ha skejtskor
till annat att 'n att skejta i (på sin höjd), sen ska de ha byxorna UPPE
och inte nåt jävla häng. Sen ska de inte ha tryck på tshirten de har
till rutiga byxor/shorts. Det blir för mycket. Och gud vad jag är trött
på alla jävla hoodies. Tonårstjohejsan. Kofta ska det vara. KILLAR.
Skärp er nu. Hah. Skriver jag här. På svenska. Till alla fräkniga irlandsmän.
Logiskt.
Det är så logiskt alla fattar utom du... bla bla bla. Jag älskar att sitta
hemma en fredagskväll och se fram emot största höjdpunkten ikväll,
nämligen att SOVA. Hah. Mina vänner sitter förmodligen just nu och
säger "ooooh kristin is so boring today, she's not even broke, why
would she stay at home like!?" och jag är skitnöjd med mitt val.
Snart ska jag sällskapa med min kära säng. Fantastiskt.
Imorgon blir det morgonyoga och gröt hos Jennie.
don't mean a thing if you aint' got that swing
jag pratade med chefen på mitt gamla jobb idag, hon blev
jätteglad och jag får typ HUR mkt jobb som helst när jag
är hemma i sverige i augusti. känns bra. ska bli kul faktiskt.
I måndags kom jennie hit. Vi yogade till dvdn som jag lånat
av anja. I tisdags åkte vi till anja och kian och alexander lekte
hela dagen. Idag åkte vi dit igen, jordan och ungarna (som jag
ska ta hand om from. slutet av augusti!) var också där. Sen gick
vi en sväng till ikea och jag köpte efterlängtat tunnbröd. åh :)
Imorgon ska vi åka och klippa alexander, sen ska jag på mitt
livs första fotbollsträning! Eller alltså. Bara titta på. Men ändå.
Kanske ska börja sen!
På fredag ska vi till jordan på dan, på kvällen ska jag yoga med
jennie och sen kanske ut. På lördag kommer derek hit och jag
ska laga svenska köttbullar osv. Köpte gräddsås och lingonsylt
på ikea idag.
Det känns skitkonstigt att jag ska börja flytta mina grejer
nästa vecka till en annan stadsdel. mitt nya hem. hos en
ny familj. nya arbetsuppgifter, nya ansvarsområden, nya
relationer, nytt område, nytt bussnr, nya grannar, ny
närbutik. ny säng, nytt rum. ah.
eftersom jag landar dagen innan jag börjar så ska jag
försöka flytta det mesta av mina grejer innan jag åker,
så jag slipper stressa och hålla på samma dag som jag
landar.
Jag är hur som helst mkt nöjd med mitt beslut att stanna
på irland i höst. Jag är peppad på nya utmaningar i en ny
familj och jag är peppad på allt som kommer därtill. Det
här är nog mitt livs bästa tid. Jag hade aldrig nånsin kunnat
föreställa mig att jag skulle trivas såhär bra här, så långt från
det jag hela mitt liv kallat hem. Hur allt som till en början
varit så främmande kan kännas så hemma.
(obs här kommer en massa jävla tjat om irland igen)
Jag tvingar ingen läsa.
Idag tex. hade jag en tio minuters konversation med en
främmande kvinna på busshållplatsen. sånt händer liksom här.
hela tiden. Jag fick stå under hennes paraply och hon berättade
att hennes dotter var mkt god vän med två svenska tjejer.
Och rätta mig om jag har fel, men det HÄNDER bara inte i
sverige. Har jag nånsin stått under en främlings paraply i
regnet i sverige? Skulle någon NÅGONSIN erbjuda sig att
dela med sig av sitt paraply till en främling?
Nä. Det tror jag faktiskt inte. Det slår mig mer och mer hur
rädda svenskar är för det okända. Hur främlingar inte är något
annat än just det, främlingar. tills det visar sig att de kanske
är nån kompis kompis och isåfall kan man ju säga hej, kanske,
om man känner för att vara trevlig. Annars är man tyst. Kanske
nickar hej till varandra. Om det är en främling kollar man inte
ens på varandra, eller inte så den andra märker det iaf, men
i hemlighet dömer man varandra medans man står och väntar
på bussen. Kanske hittar på berättelser i huvudet om hur den
andra personen lever sitt liv. Kanske undrar man vad klockan
är och är man modig och utåtriktad kanske man frågar vad
den är.
Återigen, rätta mig om jag har fel. Jag är öppen för diskussion
och detta är min något inskränkta syn på sverige, som jag fått
av att vara här i x antal månader och lärt mig hur det är när
folk faktiskt pratar med varandra.
sen får ett utdrag ur min och theresias konversation på
facebook lite tidigare, avsluta dagens inlägg:
herregud. sverige. att behöva sminka sig för att gå ner
på kiosken och köpa en cola. eller sätta upp håret. ha på sig
en trevlig cardigan. ifall man skulle träffa nån. här tänker ju
folk inte i närheten av de tankarna. ska man ha en cola ska
man ha en cola, det är fan inget tjafs om nåt annat, välja skor
eller nåt. hah. fan vad man håller på egentligen, i sverige.
jävla hustle allt.
och jag kände dina ögon den natten
de följde varje steg
de såg mig som någon annan
och jag kände mig som det
Och jag följde dig längst vägen den natten
så vuxen i din hand
men om en vän kan viska och ett löfte brista
går jag hellre hem
kvar i nåt jag lämnat
för längesen.
Idag var jag bjuden på dejt. Jag bangade.
Jag har bokat biljetter till sverige nu. 2-29e Augusti.
Beroende på hur mkt jag ska jobba hoppas jag hinna
iväg till finland en liten sväng iaf. Men jag hoppas på
att få jobba en del ändå. Ska bli så kul att se mina
små tanter igen. Åh vad jag tycker om dem.
Jag fäster mig så lätt vid människor, nästan allra helst
såna som det är osmart att fästa sig vid. Gamla
människor som snart kommer dö, kompisar som
ska flytta eller killar som bor i andra länder. Det
kanske är det omöjliga jag gillar på nåt sätt. Principen
att man inte vet vad man har innan man har förlorat
det, och en slags vilja att uppskatta så länge man
kan, suga ur varje droppe ur relationerna med
andra människor medans man kan. Sen deppa
förskräckligt mycket när det man visste skulle
hända har hänt. Varför jag gör såhär är oförståeligt.
Det är ju självplågeri egentligen. Fastän det inte är
menat som det från början. Äh. Jag gör mycket saker
jag inte förstår mig på själv. Haha.
Igår käkade vi middag på en italiensk restaurang och
sen gick vi ut på porterhouse. Eftersom juli är, från
och med i måndags efter oxegen, min nyktra månad
smuttade jag på cranberry juice men det var en riktigt
bra kväll ändå! Träffade en långdistanslöpare som var
en riktig filosof. Spännande. Människorna här är så..
random. Ibland undrar jag varför jag aldrig träffar
såna människor i uppsala. Är det för att de inte finns?
Eller för att de inte vill prata med mig? Eller för att jag
håller mig så till "de mina" att jag inte inser att det finns
andra slags människor även i min stad? Jani. Om det
fanns enkla svar till alla frågor. Jag vet bara att det är
kul. Det är spännande. Jag fick lyssna till ännu en livshistoria
i taxin på väg hem och jag älskar det. Det är fantastiskt. Taxi
chaufförerna är jämt så genuint intresserad av vem man är,
vad man gör här, vad man tycker om diverse saker, och sen
berättar de jämt en massa kul grejer från sina länder eller om
sina liv. Jag skulle kunna skriva en bok med allt jag hört i taxin
hem. Det kanske man borde fan.
de såg mig som någon annan
och jag kände mig som det
Och jag följde dig längst vägen den natten
så vuxen i din hand
men om en vän kan viska och ett löfte brista
går jag hellre hem
kvar i nåt jag lämnat
för längesen.
Idag var jag bjuden på dejt. Jag bangade.
Jag har bokat biljetter till sverige nu. 2-29e Augusti.
Beroende på hur mkt jag ska jobba hoppas jag hinna
iväg till finland en liten sväng iaf. Men jag hoppas på
att få jobba en del ändå. Ska bli så kul att se mina
små tanter igen. Åh vad jag tycker om dem.
Jag fäster mig så lätt vid människor, nästan allra helst
såna som det är osmart att fästa sig vid. Gamla
människor som snart kommer dö, kompisar som
ska flytta eller killar som bor i andra länder. Det
kanske är det omöjliga jag gillar på nåt sätt. Principen
att man inte vet vad man har innan man har förlorat
det, och en slags vilja att uppskatta så länge man
kan, suga ur varje droppe ur relationerna med
andra människor medans man kan. Sen deppa
förskräckligt mycket när det man visste skulle
hända har hänt. Varför jag gör såhär är oförståeligt.
Det är ju självplågeri egentligen. Fastän det inte är
menat som det från början. Äh. Jag gör mycket saker
jag inte förstår mig på själv. Haha.
Igår käkade vi middag på en italiensk restaurang och
sen gick vi ut på porterhouse. Eftersom juli är, från
och med i måndags efter oxegen, min nyktra månad
smuttade jag på cranberry juice men det var en riktigt
bra kväll ändå! Träffade en långdistanslöpare som var
en riktig filosof. Spännande. Människorna här är så..
random. Ibland undrar jag varför jag aldrig träffar
såna människor i uppsala. Är det för att de inte finns?
Eller för att de inte vill prata med mig? Eller för att jag
håller mig så till "de mina" att jag inte inser att det finns
andra slags människor även i min stad? Jani. Om det
fanns enkla svar till alla frågor. Jag vet bara att det är
kul. Det är spännande. Jag fick lyssna till ännu en livshistoria
i taxin på väg hem och jag älskar det. Det är fantastiskt. Taxi
chaufförerna är jämt så genuint intresserad av vem man är,
vad man gör här, vad man tycker om diverse saker, och sen
berättar de jämt en massa kul grejer från sina länder eller om
sina liv. Jag skulle kunna skriva en bok med allt jag hört i taxin
hem. Det kanske man borde fan.
You said I must eat so many lemons
'cause I am so bitter
I said I'd rather be with your friends mate
'cause they are much fitter
En dramatisk vecka är äntligen slut. Det har varit bråk och
gråt och jobbigt och allt möjligt. Förra helgen var fantastisk
och oxegen var oslagbart. Måndag var trötthet och grinighet,
tisdag var apatisk, onsdag var bråk, bråk och mer bråk.
Jag flydde till Derek och sov där. Igår var jag ledig, hängde
på stan med Gabriella, sen åkte jag hem till Jennie på lunch,
yoga, paj och middag. och sleepover. haha. Det var jättekul!
Imorse tog jag första luasen hem och idag jobbade jag igen.
Jag och Alexander hängde i st stephens green park med Gabriella
och lyssnade på gamla män som spelade gamla jazz och blues-
låtar. himla mysigt.
Det är kul att gå på stan med Gabriella, hon bara varit här en
månad och påminner mig ständigt om allt fascinerande som
för mig blivit vardag. Allt som händer på grafton street, alla
fantastiska gatumusikanter, staty-gubben, the leprechaun,
Vackra vackra st Stephens Green park. Det är mycket man
missar när man vant sig vid det, och det är kul att bli påmind
om hur fint vi faktiskt har det här.
Ikväll blir det middag i stan med Sara och Gabriella, ska bli kul!
Vi ska vara uppklädda och grejer.
Och så har jag förstås valt värdfamilj, om jag inte sagt det redan.
Det blir helt klart skitbra. Och jag är ledig hela augusti, vilket
betyder att jag bli hemma typ, skitlänge :) Ska försöka hinna
med en sväng till Finland också, inte varit där på flera år, sorgligt
för släkten och för mig.
Annars har det inte hänt så mkt. Jag och Malin är
sams igen och jag och Derek är också sams. Livet
kan kanske bli normalt igen. Jag är dock lite rädd
för Malin och hennes gravid-utbrott om jag ska vara
ärlig. Hon är 8,5 månader gravid och vill bara klämma
ut bäbisen så fort som möjligt men bäbisen vill inte komma.
I said I'd rather be with your friends mate
'cause they are much fitter
En dramatisk vecka är äntligen slut. Det har varit bråk och
gråt och jobbigt och allt möjligt. Förra helgen var fantastisk
och oxegen var oslagbart. Måndag var trötthet och grinighet,
tisdag var apatisk, onsdag var bråk, bråk och mer bråk.
Jag flydde till Derek och sov där. Igår var jag ledig, hängde
på stan med Gabriella, sen åkte jag hem till Jennie på lunch,
yoga, paj och middag. och sleepover. haha. Det var jättekul!
Imorse tog jag första luasen hem och idag jobbade jag igen.
Jag och Alexander hängde i st stephens green park med Gabriella
och lyssnade på gamla män som spelade gamla jazz och blues-
låtar. himla mysigt.
Det är kul att gå på stan med Gabriella, hon bara varit här en
månad och påminner mig ständigt om allt fascinerande som
för mig blivit vardag. Allt som händer på grafton street, alla
fantastiska gatumusikanter, staty-gubben, the leprechaun,
Vackra vackra st Stephens Green park. Det är mycket man
missar när man vant sig vid det, och det är kul att bli påmind
om hur fint vi faktiskt har det här.
Ikväll blir det middag i stan med Sara och Gabriella, ska bli kul!
Vi ska vara uppklädda och grejer.
Och så har jag förstås valt värdfamilj, om jag inte sagt det redan.
Det blir helt klart skitbra. Och jag är ledig hela augusti, vilket
betyder att jag bli hemma typ, skitlänge :) Ska försöka hinna
med en sväng till Finland också, inte varit där på flera år, sorgligt
för släkten och för mig.
Annars har det inte hänt så mkt. Jag och Malin är
sams igen och jag och Derek är också sams. Livet
kan kanske bli normalt igen. Jag är dock lite rädd
för Malin och hennes gravid-utbrott om jag ska vara
ärlig. Hon är 8,5 månader gravid och vill bara klämma
ut bäbisen så fort som möjligt men bäbisen vill inte komma.
Something sweet
or something strong
seems like love no longer can turn me on
unlike the girls in suits and those pretty boys
I gave my heart to rock'n'roll
I några dagar nu har jag längtat hem till Sverige.
Jag längtar efter tunnbröd, att segla med pappa, att klappa katten,
somna på den röda soffan på rackarberget, fyrisån och bryggan,
H&M på gågatan, Ellens vinglas, Angelies elpiano och Café Årummet.
Men sen slår det mig att resten av mina bästa och finaste ju inte ens
är i Uppsala just nu. Emelie, Karin och Anna är på tågluff, Kristin är
och flänger på festivaler, Greken är i Grekland, Isabell i Norge och Malin
på Gotland. Så det är egentligen inte så stor idé att längta just till uppsala,
lika mycket som det är att faktiskt sakna människorna som bor där.
Förmodligen är förklaringen till detta att det regnar här, dag
efter dag, och i sverige har ni ju tydligen värmebölja. Era jävlar.
Det är inte längre fullt lika oförståeligt varför irländska brudar
målar benen bruna varje morgon med "ben-smink" a.k.a brun-
utan-sol-spray som tvättas bort i duschen, det finns helt enkelt
inte en chans att få en naturlig bränna i det här landet. Våren
var så jävla missvisande, vi hade supervarmt och visst hade
man kunnat bygga bränna om man hade insett... nu är det ju
försent. Nu är det regn och fukt. Alltid denna fukt. Ni vet det
där som folk säger om att alla sväljer 8 spindlar i sömnen under
en livstid typ. Jag tror att irländarna står för merparten av dessa
spindlar, för det är spindlar överallt, hela tiden. Jag som alltid varit
seperädd för dem har iaf blivit snäppet modigare. Jag har inte
ropat på Gavin en enda gång för att döda spindlar utan har klarat det själv.
Yaaay!
Jag vill också ha värmebölja. Jag vill ha filmjölk och messmör och
det enkla i att alla tycker ungefär likadant och att man aldrig behöver
vara rädd för att bli knivhuggen av nån galen knarkare som har sett
ens ipod när man går hem från bussen.
could you look me in the eye
and tell me that you're happy now?
Would you tell it to my face
oh have I been erased,
are you happy now?
Att bo här, i Dublin, är som att vara i en annan värld.
Människor tittar faktiskt på varandra, inte bara i smyg,
människor pratar med varandra, även om man inte
känner varandra. (God forbid att det nånsin skulle hända
i Sverige?) Människor hjälper främlingar utan att man
behöver be om något. Det är så självklart, på ett helt
annat sätt än i Sverige. Man ber ständigt om ursäkt,
även om man bara var någorlunda nära att gå in i nån
är det självklart. Hur ofta får man en ursäkt i sverige?
Folk på krogen tex, de trampar ju en på tårna titt som
tätt, går in i en så man spiller ut sina drinkar. Det hände
mig min första månad här, att en tjej backade in i mig
så att jag tappade min drink. Jag hade bara lite kvar i
botten och sa det men det var så SJÄLVKLART att hon
skulle köpa mig en ny drink, att det inte fanns något att
snacka om.
När jag först flyttade hit tyckte jag att det var lite obehagligt,
hur människor tittade på en, det kändes som att de granskade
en. Nu tycker jag att det är mkt mer obehagligt i Sverige. För
i Sverige granskar man varandra exakt lika mycket, men I SMYG.
Man tittar på personen man möter så fort han/hon inte tittar på
en. Sen viskar man vill kompisen "kolla vilken fin klänning" istället
för att säga det rakt ut. Jag tycker fortfarande att jag, dagligen,
blir överöst med komplimanger här. Och jag märker hur jag själv
mer och mer börjar anta detta sätt att vara. Att säga rakt ut när
man gillar nåt. Varför ska man hålla tyst om man tycker att någon
har fint hår? Varför ska man inte säga nåt om någon har en superfin
klänning och man undrar vart personen har köpt den, ÄVEN OM
DET ÄR EN FRÄMLING.
God forbid.
Det bidrar iaf till en väldigt skön och avslappnad stämning, man
är inte bara främlingar för varandra, man är människor. Kanske
till och med intressanta människor, som man kan snacka med en
hel bussresa, om ditten och datten, istället för att sitta tysta.
Jag tycker att det är fantastiskt och rekommenderar ALLA som
läser det här, att någon gång i livet åka till Dublin. Till Irland över
huvudtaget.
Aftonbladet rankade Dublin som världens vänligaste huvudstad här om dagen.
Eller om det stod snällaste. Hur som helst. You get the point.
Människor är inte bara kalla främlingar, människor är likvärdiga.
Och då spelar det fantastiskt nog inte ens roll om personen är från
samma samhällsklass som en själv, uteliggare, eller miljonär.
Är det inte lite fantastiskt?
Helgen ska spenderas i Dereks sällskap, han kommer över snart
och imorgon ska vi upp i bergen om det jävla regnet kan sluta.
På kvällen ska jag ut och på söndagen till OXEGEN med anja,
sean och theresia. Det ska bli fantastiskt!!! Ska köpa gummistövlar
imorgon.
På tisdag kommer Alexandra hem! YIPPIIIIE!!
Would you tell it to my face
oh have I been erased,
are you happy now?
Att bo här, i Dublin, är som att vara i en annan värld.
Människor tittar faktiskt på varandra, inte bara i smyg,
människor pratar med varandra, även om man inte
känner varandra. (God forbid att det nånsin skulle hända
i Sverige?) Människor hjälper främlingar utan att man
behöver be om något. Det är så självklart, på ett helt
annat sätt än i Sverige. Man ber ständigt om ursäkt,
även om man bara var någorlunda nära att gå in i nån
är det självklart. Hur ofta får man en ursäkt i sverige?
Folk på krogen tex, de trampar ju en på tårna titt som
tätt, går in i en så man spiller ut sina drinkar. Det hände
mig min första månad här, att en tjej backade in i mig
så att jag tappade min drink. Jag hade bara lite kvar i
botten och sa det men det var så SJÄLVKLART att hon
skulle köpa mig en ny drink, att det inte fanns något att
snacka om.
När jag först flyttade hit tyckte jag att det var lite obehagligt,
hur människor tittade på en, det kändes som att de granskade
en. Nu tycker jag att det är mkt mer obehagligt i Sverige. För
i Sverige granskar man varandra exakt lika mycket, men I SMYG.
Man tittar på personen man möter så fort han/hon inte tittar på
en. Sen viskar man vill kompisen "kolla vilken fin klänning" istället
för att säga det rakt ut. Jag tycker fortfarande att jag, dagligen,
blir överöst med komplimanger här. Och jag märker hur jag själv
mer och mer börjar anta detta sätt att vara. Att säga rakt ut när
man gillar nåt. Varför ska man hålla tyst om man tycker att någon
har fint hår? Varför ska man inte säga nåt om någon har en superfin
klänning och man undrar vart personen har köpt den, ÄVEN OM
DET ÄR EN FRÄMLING.
God forbid.
Det bidrar iaf till en väldigt skön och avslappnad stämning, man
är inte bara främlingar för varandra, man är människor. Kanske
till och med intressanta människor, som man kan snacka med en
hel bussresa, om ditten och datten, istället för att sitta tysta.
Jag tycker att det är fantastiskt och rekommenderar ALLA som
läser det här, att någon gång i livet åka till Dublin. Till Irland över
huvudtaget.
Aftonbladet rankade Dublin som världens vänligaste huvudstad här om dagen.
Eller om det stod snällaste. Hur som helst. You get the point.
Människor är inte bara kalla främlingar, människor är likvärdiga.
Och då spelar det fantastiskt nog inte ens roll om personen är från
samma samhällsklass som en själv, uteliggare, eller miljonär.
Är det inte lite fantastiskt?
Helgen ska spenderas i Dereks sällskap, han kommer över snart
och imorgon ska vi upp i bergen om det jävla regnet kan sluta.
På kvällen ska jag ut och på söndagen till OXEGEN med anja,
sean och theresia. Det ska bli fantastiskt!!! Ska köpa gummistövlar
imorgon.
På tisdag kommer Alexandra hem! YIPPIIIIE!!
är ni döda elle?
ni är så många som läser men så få som lämnar
spår. det vore kul med nån liten kommentar då och
då, även om det bara vore "fan vilken dålig blogg
du har, du skriver ju bara skit" så vore det bättre än
ingenting, faktiskt!
Eftersom jag aldrig lägger upp bilder kommer här en bild iaf.
Jag valde denna eftersom mina tre favoriter för en gångs skull
samsas så fint på samma bild. Det är kens kompis mikey till
vänster och sen är det mina absoluta favvisar: Ken, Natalie
och Alexandra.
So.. Nu har jag sållat ner mina alternativ, till två familjer.
Det är den jag träffade förra veckan, alltså jordans nuvarande
familj. De har två pojkar. En är 3 och den andra 8. Tiderna
är bra och det är bra betalt. Området är ok och föräldrarna
sociala och glada.
Den andra familjen bor vid kusten (fast lika långt från stan
som familj nr 1), har en bäbispojke på ett år och en flicka på 4.5.
Tiderna är ungefär samma som jag har nu, en halvtimme längre
om dagen dock. Det är lika betalt som jag har nu och
föräldrarna är franska och roliga.
Det här är SUPERsvårt måste jag få tillägga. Jag la mig
igår övertygad om att jag flyttar till familj ett. När jag
vaknade var jag dock övertygad om att familj två är
the way to go.
Helt sinnessjukt förvirrande. Hur vet man när man har
valt rätt? Tänk om jag väljer fel? Äh. jag borde nog inte
oroa mig så mkt, utan gå med det som magkänslan säger.
Men min magkänsla är delad just nu. AAhhhhh! jobbigt.
Ja alltså, familj tre blev uteslutna eftersom de, på mina
plus och minus-listor som jag gjorde igår, bara hade två
fjuttiga plus, varav det starkaste var att det är NÄRA
både derek och natalie. haha. då sa malin ifrån. Det
går inte att välja familj efter vilka de bor nära, det går
faktiskt bara inte.
Så ja, ni som trots allt inte tycks ha fattat det än, jag flyttar INTE
hem till uppsala i höst. Jag blir kvar här och ser verkligen fram
emot det. Är glad att jag har hittat två familjer som är så bra att
jag knappt kan välja, hellre det än att bara hitta dåliga familjer ju!
Hur det blir efter julen får vi se då. Kanske börjar jag plugga hemma
i sverige, kanske blir jag kvar här till sommaren.
Jag tar det som det kommer, det blir bäst så.
Dancing at discos
eating cheese on toast
Häromdagen hamnade jag brevid ett gäng knacker-tjejer på
luasen. De var i 25-30årsåldern, fulla alla tre, en av dem gick
på kryckor och de två andra var gravida. Den ena av de gravida
rökte tills dörrarna på luasen stängdes, kastade ut cigaretten i sista sekunden.
Hon satte sig brevid mig och hennes två kompisar på sätena bredvid.
De stank allihopa. Vidrigt. Snart samlades två till knacker-tjejer vid oss
och tjötade. Allas tänder var bruna och förjävliga men naglarna var långa
och manikyrerade (?) och sminket såg ut som att en make up-artist
hade gjort det. Magarna hängde ut under penneys-linnena och
jeans-västarna. Hon som satt brevid mig tappade ständigt en
brun papperpåse med något tungt i som slog i golvet men inte
gick sönder. sprit tänkte jag. fy fan. såklart. (Man får såna bruna
papperskassar på off-licence-affärerna, för att kunna dricka utan
att polisen ska ta en.)
Efter typ en kvart så öppnade hon dock sin bruna lilla papperskasse
och tog ut... inte sprit, utan vad? JO, ett runt paket med såna där
choklad-pinnar. Ni vet kex som är som rullade till en smal "pinne"
med choklad i. HAHA. Hennes kompisar var mäkta fascinerade och
undrade vad det var. Hon älskade dem och sa "they're like my
favourites, like, ever!! Och hennes vänner sa "wow, they're like
bisquits, but with holes and chocolate inside..." Jag kunde inte
låta bli att smålé. Hon som ägde dem bjöd laget runt och sa
"Yeah I love them, they're so handy you see, so easy to eat
as well" varpå en annan av tjejerna sa "man, I'm gonna get myself
a pack of these from tesco when I get home, they're brilliant!"
Hahahahahahaha. Jag älskar irland! It can't be said enough.
Igår städade jag mitt rum och idag ska jag mest hänga.
Jogga kanske om jag orkar. Kanske ska till ikea med Malin
senare, och sen är det dags för att fixa fixa inför festen ikväll.
Malin har tydligen ett par örhängen med amerikanska flaggan
som jag ska få låna. haha. underbart.
Imorgon hoppas jag på regn, för isåfall kan jag ligga inne
HELA dagen, vara bakis och kolla på seinfeld utan att ha
dåligt samvete för att det är fint väder utanför.
För övrigt är jag SJUKT peppad på OXEGEN nästa helg.
AAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHH!! SNART!!! http://www.oxegen.ie
Häromdagen hamnade jag brevid ett gäng knacker-tjejer på
luasen. De var i 25-30årsåldern, fulla alla tre, en av dem gick
på kryckor och de två andra var gravida. Den ena av de gravida
rökte tills dörrarna på luasen stängdes, kastade ut cigaretten i sista sekunden.
Hon satte sig brevid mig och hennes två kompisar på sätena bredvid.
De stank allihopa. Vidrigt. Snart samlades två till knacker-tjejer vid oss
och tjötade. Allas tänder var bruna och förjävliga men naglarna var långa
och manikyrerade (?) och sminket såg ut som att en make up-artist
hade gjort det. Magarna hängde ut under penneys-linnena och
jeans-västarna. Hon som satt brevid mig tappade ständigt en
brun papperpåse med något tungt i som slog i golvet men inte
gick sönder. sprit tänkte jag. fy fan. såklart. (Man får såna bruna
papperskassar på off-licence-affärerna, för att kunna dricka utan
att polisen ska ta en.)
Efter typ en kvart så öppnade hon dock sin bruna lilla papperskasse
och tog ut... inte sprit, utan vad? JO, ett runt paket med såna där
choklad-pinnar. Ni vet kex som är som rullade till en smal "pinne"
med choklad i. HAHA. Hennes kompisar var mäkta fascinerade och
undrade vad det var. Hon älskade dem och sa "they're like my
favourites, like, ever!! Och hennes vänner sa "wow, they're like
bisquits, but with holes and chocolate inside..." Jag kunde inte
låta bli att smålé. Hon som ägde dem bjöd laget runt och sa
"Yeah I love them, they're so handy you see, so easy to eat
as well" varpå en annan av tjejerna sa "man, I'm gonna get myself
a pack of these from tesco when I get home, they're brilliant!"
Hahahahahahaha. Jag älskar irland! It can't be said enough.
Igår städade jag mitt rum och idag ska jag mest hänga.
Jogga kanske om jag orkar. Kanske ska till ikea med Malin
senare, och sen är det dags för att fixa fixa inför festen ikväll.
Malin har tydligen ett par örhängen med amerikanska flaggan
som jag ska få låna. haha. underbart.
Imorgon hoppas jag på regn, för isåfall kan jag ligga inne
HELA dagen, vara bakis och kolla på seinfeld utan att ha
dåligt samvete för att det är fint väder utanför.
För övrigt är jag SJUKT peppad på OXEGEN nästa helg.
AAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHH!! SNART!!! http://www.oxegen.ie
I'm far to LOUD
it's like as soon as I've got
an opionion it just
has to come out
Solen skiner, fåglarna kvittrar. Igår var vi på naturhistoriska
museet och kollade på dinosaurier, diverse lejon, insekter osv.
Jag tycker att det är spännande men den politiskt korrekta delen
av mig kan inte låta bli att bli upprörd och ångra att jag gick.
På vissa av djuren kunde man se hålen där de blivit skjutna,
bara för att vi skulle få titta på dem på nära håll. Sjukt.
Ni som känner mig vet att jag inte är någon särskild djurvän, om
det inte är katter eller hundar det rör sig om. Jag tycker att hästar
är äckliga och jag drog mig inte det minsta för att smaka både kind
och fot på den helstekta grisen som bjöds på fest för några veckor sen.
Men när det rör sig om utrotade, vackra djur såsom isbjörnar, små
sällsynta apor och ovanliga fåglar, då är det faktiskt inget annat än
fel, att skjuta och visa upp, som något att vara stolt över.
På kvällen överraskade Derek mig med att ta mig ut på bio med
honom, hans brorsa och en kompis + svensk flickvän. Vi såg
Get him to the greek. SJUKT BRA. Rekommenderas för alla som
vill få sig ett gott skratt!! (Mamma och pappa, den är nog ingenting
för er dock, don't bother.)
Idag var vi hemma, sen spelade vi lite fotboll i parken och mötte
upp jennie. När Malin och Gavin kom hem gjorde jag och Jennie
yoga i vardagsrummet. Skönt. Hade lätt kunnat somna där på
yogamattan efteråt.
Egentligen hade jag bjudit Jennie och Theresia att hänga här ikväll
men jag bangade det. Jag orkar bara inte. Jag måste städa mitt rum
och känner mest för att vara i fred en stund. Det kommer bli tillräckligt
mycket skvaller och snack imorgon på festen, ikväll vill jag bara ha det
tyst runtomkring mig. Jag ska plocka undan lite kläder och sätta på 7
avsnitt seinfeld.
Imorgonkväll kommer bli skitkul tror jag. Det är 4th of july-tema och
jag ska ha på mig min I <3 NY -t-shirt.
an opionion it just
has to come out
Solen skiner, fåglarna kvittrar. Igår var vi på naturhistoriska
museet och kollade på dinosaurier, diverse lejon, insekter osv.
Jag tycker att det är spännande men den politiskt korrekta delen
av mig kan inte låta bli att bli upprörd och ångra att jag gick.
På vissa av djuren kunde man se hålen där de blivit skjutna,
bara för att vi skulle få titta på dem på nära håll. Sjukt.
Ni som känner mig vet att jag inte är någon särskild djurvän, om
det inte är katter eller hundar det rör sig om. Jag tycker att hästar
är äckliga och jag drog mig inte det minsta för att smaka både kind
och fot på den helstekta grisen som bjöds på fest för några veckor sen.
Men när det rör sig om utrotade, vackra djur såsom isbjörnar, små
sällsynta apor och ovanliga fåglar, då är det faktiskt inget annat än
fel, att skjuta och visa upp, som något att vara stolt över.
På kvällen överraskade Derek mig med att ta mig ut på bio med
honom, hans brorsa och en kompis + svensk flickvän. Vi såg
Get him to the greek. SJUKT BRA. Rekommenderas för alla som
vill få sig ett gott skratt!! (Mamma och pappa, den är nog ingenting
för er dock, don't bother.)
Idag var vi hemma, sen spelade vi lite fotboll i parken och mötte
upp jennie. När Malin och Gavin kom hem gjorde jag och Jennie
yoga i vardagsrummet. Skönt. Hade lätt kunnat somna där på
yogamattan efteråt.
Egentligen hade jag bjudit Jennie och Theresia att hänga här ikväll
men jag bangade det. Jag orkar bara inte. Jag måste städa mitt rum
och känner mest för att vara i fred en stund. Det kommer bli tillräckligt
mycket skvaller och snack imorgon på festen, ikväll vill jag bara ha det
tyst runtomkring mig. Jag ska plocka undan lite kläder och sätta på 7
avsnitt seinfeld.
Imorgonkväll kommer bli skitkul tror jag. Det är 4th of july-tema och
jag ska ha på mig min I <3 NY -t-shirt.
