kickilina

min dagbok full av djup, interna skämt, feminism, politik, bra låtar, töntiga bilder och fåniga youtube-klipp..

I'll get up do my thing

det blev en hård vecka och inte helt oväntat följde känslan av tomhet strax

efter allt. som om det sitter ihop, like a horse and carriage. fun and less fun.

topp och dal. desto högre topp desto lägre dal. heja heja, positiva tankar! not.

Jag är totalt oproduktiv och har fortfarande inte städat rummet. om det fanns

ett världrekord i att inte städa rummet, så skulle jag nog vinna det. men det

gör inget för jag vill ändå aldrig ha folk här ändå. haha. jag är så jävla trött

på min korridor och allt som har med det här huset att göra. När vi cyklade förbi

det på vägen från anton ner till nationen där vi skulle käka idag så såg det ut

som att det lös inne hos mig. Jag var tvärsäker på att jag hade släckt och tänkte

hastigt tanken att det kanske brann i korridoren. Lugnt cyklade jag förbi. Som om

det inte hade spelat någon roll om mitt eget rum stod i lågor. Haha. (Peppar, peppar!!)

Skönt loj på nåt sätt. Hade en skön och meningslös partyvecka förra veckan och ser

lite fram emot att ha en skön och meningslös hemmavecka denna. Nu ska jag kolla

på sally som jag just laddat ner och sen blir det lite desperate housewives.

Det här var kanske det mest meningslösa inlägget nånsin men då förstår ni

ungefär vilken nivå mitt liv ligger på just nu.

För ett år sen sprang jag runt på museer med två ungar i dublin och idag hade

en i min grupp med sig sin unge och en del av mig ville bara stjäla med honom

hem. Jag saknar alexander så mycket att jag nästan går i bitar ibland. Jag förstår

fan inte hur föräldrar som förlorat sina barn kan gå vidare i livet, jag har inte

förlorat något barn men flyttat till ett annat land än min bäbis-au-pair-unge och

det känns lite... som döden. ibland.

I don't have to think it through

Höst

Det bästa med hösten är att man får vara deppig. Man får

inte vilja gå ut på en hel dag och man får vara på pissigt humör.

Hösten är inte hetsig som våren, när man helt plötsligt måste vara

ute och göra ditten och datten och vara skitglad och ha nya fina

kläder och helst vara smal och vältränad och samtidigt nästan bli

alkis pga. all jävla alkohol som det ska firas med. Jag gillar hösten,

jag gillar tjocka kläder, lager på lager och stora sjalar. Jag gillar

att se hösten från mitt fönster och inte behöva ta mig ut och vara

en del av skiten. Jag vet inte om det beror på mitt melankoliska

sinnelag eller på ren lathet, men jag njuter av att slippa göra mer

än nödvändigt. Jag pluggar det som måste pluggas, lagar mat och

äter var 4e timme. Utöver det så ligger jag mest här. Sjunker ner

i sängen lyssnade på Maria Mena och ser på serier om vartannat.

Den här veckan hade vi bara en lektion. Så det blir mycket sömn

och det är sjukt skönt att få en paus från allt och alla.

Blir stel, får dålig kondition och blir trött. Men det gör inget just nu.

Fokuserar på plugget och på att.. överleva, typ. Heja mig.

min käraste "äldre man"

http://www.unt.se/uppsala/aldre-man-gick-vilse-i-lunsen-1496801.aspx

japp, det är min farfar som är ute och äventyrar. Har sagt åt honom tusen

gånger att inte gå vilse på sina äventyr och det jag varit rädd för skedde

då idag. heeela dagen var han ute och sen när det plötsligt började skymma

kom han på att "attans, jag vet ju inte alls var jag är" så då ringde han

polisen.. Som TACK OCH LOV hittade min älskade farfar i skogen, efter

några timmars letande med helikopter. Mamma ringde och berättade hela

historien för mig och jag ringde och smsade farfar direkt. Han hade fått bli

uppvirad i helikoptern där mitt från skogen.. Min lilla älskade farfar <3

tack och lov var han okej och han lovade mig att han skulle äta något innan

han gick och la sig inatt. Hans granne skulle komma över med té och mackor,

fint! Men vilken kväll. Jag var för en gångs riktigt nöjd, städade runt och dansade

lite för mig själv här på rummet när mamma ringde. Då började jag nästan

gråta, både av oro och lite glädje för att hon just hade pratat med polisen

och de hade just fått rätt på honom och lovat att de tar honom till sjukhuset

om han verkar frusen, förvirrad eller uttorkad. Det var han inte, min farfar

är en kämpe! Tack och lov för mobiltelefonen säger jag bara!! Utan den hade

de inte kunnat hitta honom, för de hittade honom genom att de såg ljuset från

hans telefon mitt där i skogen. Min älskade farfar <3

Så ikväll är jag både lite chockad, han som alltid har stenkoll på

läget (han är snart 92) och hade GPS och allt med sig, helt plötsligt var han

vilse. Tydligen hade GPSen inte stämt alls heller, för han hade angett sin

position för polisen men där var han minsann inte :() och såklart väldigt

lättad över att han är tillrätta igen. Jag ringde honom direkt och han mådde

bra och tyckte nästan det hade varit lite spännande att bli upplyft till helikoptern

i en sån där lina... Åh min farfar, han ser då alltid det bästa i alla situationer!

Det är förmodligen knepet för att bli så gammal och pigg som han är, han

slutar aldrig vara nyfiken och äventyrlig. <3

Skänk honom en extra tanke är ni snälla, jag hoppas han mår lika bra imorgon

som idag, när chocken lagt sig lite.

got the wondering eye

Det är superfint väder. Och svinkallt. :(

I går gjorde jag mitt livs godaste bakverk, vit-choklad-

cheesecake. helt jävla awesome. I fredags käkade jag

middag med Sofie och sen kom även emma och ull vilket

var mycket trevligt, det är kul när man kan träffa några

man inte har träffat på jättelänge och så är det ändå så

enkelt på nåt sätt. Så är det ofta med barndomsvänner,

även om man inte har så jättemycket gemensamt kvar i

sina nuvarande liv så har man ändå något som binder oss

samman, en massa minnen. Vi pratade om allt möjligt

och drack vin och hade det allmänt trevligt.

Igår långfikade jag och Anton i typ fyra timmar och sen

åkte jag hem och hade myskväll med empa.

Med andra ord: Jag har tagit mig ut från studentrummet.

Ibland svarar jag till och med i telefon. Woop woop. Var

ute i onsdags med Anton och diverse ssk-män också, hör

och häpna, det var på mitt bevåg vi gick ut till och med!

Orkar inte sitta hemma och deppa dygnet runt längre. Jag

kände i tisdags att om jag sitter hemma ett dygn till så

kommer jag seriöst förtyna, förfalla och gå i bitar. Och

det vill jag ju inte, egentligen.

Hittade ett trevligt citat häromdagen: Before you diagnose

yourself with depression or low self esteem, first make sure

you are not, in fact, just surrounded by assholes.

don't feel like picking up the phone

so leave a message after the tone.

PM-skrivande är fan djävulens påhitt. Eller iaf det jävla artikel-letandet

inför ett PM-skrivande, det tog oss tre timmar att hitta fyra jävla

artiklar om negativa attityder mot manliga sjuksköterskor här i världen.

TUR att det gick så "fort" för nu måste vi ju bara skriva 6-7 sidor också,

och sammanställa de 5-10sidor långa artiklarna vi hittat.. åh. Denna

dagen är så lycklig. Not.

oh yes I said it, I said it, I said it 'cause I can

Idag hade vi äran att se en föreläsning/föreställning av

denna underbara människa: http://www.saralund.se/

stående ovationer fick han(han ville själv bli kallad han)

på slutet och det var mycket mäktigt. Det var stundom

asgarv-roligt och stundom gripande men allt som allt

en väldigt givande upplevelse och jag är sjukt glad att

jag slet mig från sängen imorse och släpade mig till

skolan trots allt. Rekommenderar att titta in på hans

hemsida och framförallt att se honom någon gång uppträda live!

Efter skolan åkte jag raka vägen till jobbet och nu har jag

haft assvårt att varva ner, det är så mycket tankar i huvudet,

både från jobbet och skolan och om de två PMen som ska

skrivas klart den här veckan. Imorgon ska jag och Ellen

hämta ut biljetter till Joshua Radin-konserten som är nästa

vecka, ska blir också ett skönt avbrott från all depression

och skolarbete som ockuperar min tid för närvarande.

Jaha. Det var allt för idag. Godnatt

today

for as long as you're here, we're not.

you make the sound of laughter

and sharpened nails seem softer

---

typ såhär, men kanske med jackan, för kofta kommer man ju

aldrig undan i det här (jävla) landet.

Det regnade imorse när jag skulle ut med hunden och jag hade

inte min regnjacka där. Jag kom sent till skolan och föreläsningarna

turades om att vara stundom deprimerande och stundom stressande.

Efter skolan var det dags för spruta och det gjorde satans jävla ont

och jag tappade aptiten för kvällen helt för allt var så jävla jävligt.

Need less to say.

Fan,

fan

vad

allt

suger.