kickilina

Hej. Nu var det längesen jag skrev. Det har hänt mycket sen sist. Födelsedagsfest, hemtenta, "in a relationship" och överraskningsfest för finingen. It's all good.

Jag fick avslag på min överklagan till CSN (de vägrar ge mig pengar trots att jag har läkarintyg på att jag hostade hela hösten ((särskilt nätter)) och inte orkade med lika mkt skola jag skulle orkar annars) och det är ju lite surt. Ändå läste jag brevet och bara jaha det sög ju. Men mitt liv är amazing ändå.
Det är klart att det vore nice att kunna betala hyran utan att låna pengar av farfar men på det stora hela mår jag fantastiskt bra. Jag vaknar så gott som alltid med ett leende och jag pluggar något så otroligt intressant och inspirerande att jag funderar på att förlänga uppehållet och läsa mera. Kanske jobba samtidigt.
Till skillnad från i höstas då jag nästan kände att jag kört fast, att jag ville bort och få nya intryck, så känner jag nu att jag får det varje dag. Tänk vad mycket ett litet miljöombyte kan göra. Nya lokaler, nya människor, nya diskussioner och snön smälter bort. Det känns som en energikick, hela den här våren.
Och det är klart att det ska bli underbart att få resa både till Dublin och till Kambodja, men jag lever inte för det.
Jag lever för här och nu, inte för där och sen. Det känns skönt. Jag känner mig lite som en ny människa. Jag vet inte om det är plugget, yogan, älskling, familjen, vännerna eller nya lägenheten eller alltihopa sammanlagt, men det är nånting som tänder glöden i mig. Varenda dag.
När jag somnar om kvällen kan jag nästan inte bärga mig tills det är morgon igen.
Den känslan. Obeskrivlig. Inre trygghet. Frihet. Styrka. Kärlek... Överallt.

Love surrounds every aspect of your being
Open your eyes, and you will see.
Close your eyes, and you will know.

Ibland blir man sådär.. Att allt känns lite surt liksom. För mig blir det ibland så precis innan eller efter jag har mått stört bra.. Ni vet känslan precis efter man har gjort nåt jättekul, varit ute och rest eller haft en jättelyckad kväll med nära vänner. Så går liksom luften bara ur och man ser helt plötsligt allt som man blundade för när man hade det sådär bra. Man kan helt plötsligt märka att det regnar eller att man har ont i huvet.. Och då är det så svårt att flytta fokus tillbaka till det fantastiska man har fått uppleva och allt det vackra man fortfarande har runtomkring sig.

Idag hade jag en helt underbart fantastisk dag. Jag vaknade med en underbar människa som hade sin hud mot min hud. Jag fick pussas i en hel halvtimme innan vi var tvungna att gå upp. Finns det något bättre?
Dagen fortsatte med en enorm energikick, jag diskade, städade och tvättade tre ofantligt stora kassar med kläder, lakan och handdukar som jag släpade fram och tillbaka till tvättstugan, torktumlade, hängde upp och vek ihop.. Allt utan att det ens rörde mig i ryggen. Gick runt med ett orubbligt leende. Yogade, såg framsteg och upptäckte att jag är kapabel att komma upp i en fulländad brygga, och när jag kom hem övade jag på att stå på huvudet, något jag förhoppningsvis snart behärskar.

Men sen. Pjuuuffffff. Luften. Tar. Slut.

Jag vet inte om det främst är fysisk trötthet och utmattning eller något som grott i mig längre än bara idag. Jag har ju fest i helgen och det har från första början varit så himla många som inte kan komma.. Ellen är assjuk och nu har Angelie vinterkräksjuka. Det känns nästan som att jag kommer få fira alldeles ensam... Vilket jag vet bara är en känsla, för vi blir säkert 20 stycken och jag får besök ända från landet i öster vilket är helt fantastiskt. Ändå kan det vara så svårt att flytta fokus från de jobbiga känslorna till de glada. Att flytta fokus från att bästis INTE kan komma till att jag har nästan 20 personer som faktiskt KOMMER att klä ut sig, peppa till och komma hit bara för min skull. Det är ju fantastiskt! Och det bästa, att jag har någon underbar, någon alldeles fantastisk, att få vakna upp bredvid, på min födelsedag.


Hemläxa: Flytta fokus från negativitet till positivitet.