smurfette
You wear those shoes
oh
kiss me
lista på saker jag stör/stört mig på idag:
1. festen utanför som aldrig vill ta slut. mitt i ett studentområde,
mitt i veckan. KANSKE finns en och annan som tänkt sig sova inatt!? eller!?
2. spotifyreklamen som verkar komma oftare och oftare.
3. våra omänskligt långa målbeskrivningar på kursen. jag har pluggat
arslet av mig men när jag kollade målbeskrivningarna på det jag har pluggat
inser jag att jag kan kanske hälften av vad som krävs, sådär på rak arm.
4. att det helt plötsligt är svinkallt och dåligt väder, speciellt sådär just när jag
äntligen fattat att det är vår och klätt mig därefter..
5. att valborg kommer just nu, när jag egentligen behöver plugga som mest.
6. alla som inte fattat att jag sätter plugget först, typ kompisar såväl som
ytliga bekanta som blir sura för att man inte har tid att fika. get a grip
för fan det är min framtid det handlar om!
7. att jag inte kommer kunna närvara på min brors bröllop om dryga
tre veckor.
8. att jag skriver den här listan. haha. fy fan.
nu var det slut på den här meningslösa skiten. hejrå.
det här var jag idag när jag läste målbeskrivningarna för min kurs.
but if you don't go, where would you stay?
no one's ok.
jag har haft finbesök och varit på besök hos någon fin. och nu är
det en annan fin som är på besök i stan. den här veckan är bra.
anja stannade två dagar, sen var jag i cambridge två dagar och
nu ska jag hänga med isabell i två dagar i sträck. det är ju helt
fantastiskt. idag var vi och såg clara (http://www.myspace.com/claralindsjo)
och imorgon ska vi se kärleksfabriken. blir nog bra det. på tisdag sätter
plugget igång igen, då blir det respiration, endokrinologi, sinnena och
reproduktion den här veckan. spännande. jäklar vad allt går i ett rasande
tempo i den här kursen. men det är faktiskt kul. man behöver en utmaning
ibland, livet är för lätt utan dem.
imorgon ska jag protestera, vem ska med?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12928214.ab
You know that I could use somebody
Someone like you and all you know and how you speak
Countless lovers under covers on this street
You know
that I could use somebody
You know
that I could use somebody
Someone like you
Someone like you
Plugget upptar 99% av min vakna tid. Eller ja, inte så att
jag pluggar 99% av tiden, men jag tänker åtminstone på
det, eller på att jag borde, haha. Men igår gick det faktiskt
lite bättre och idag tänkte jag fortsätta på samma spår.
På fredag har vi dugga som kan tjäna oss 2% på den stora
tentan.. Så det är bara att köra gasen i botten! Blir dock
inte alltför besviken om jag inte får de 2%en.. Har snöat in
mig på att försöka förstå cellen so far.. Och duggan är på
både cellen, vävnaderna, rörelseorganen och nervsystemet..
JAJJJJA. Det blir nog bra. Nästa vecka kommer min älskade
Anja hit på besök, och sen ska jag till Cambridge i ett par dagar.
Och Dublin, jag kommer i Juni!! Förmodligen den 9e :) Längtar
ihjäl mig redan. Nu gäller det bara att sätta tentorna så man
kan åka med gott samvete när de är över :)
Idag blir det alltså PLUGGGGGG. Men först: yoga.
http://www.youtube.com/watch?v=aFzrYLA4ZN8&feature=related
Vaknade med den på hjärnan. I had to find you, tell you I need you.
Demens
När jag berättade i Dublin vad jag jobbade med innan sa
alla jämt "oh my, that's tough. that must be hard on ye"
och jag ba "well, no. it's great actually. you learn to appreciate
the small things in life and to live in the moment" och det
håller jag fast vid än idag. Dock vet jag mycket mer nu,
vad de menare med "that must be hard on ye".
It it. It is hard on me. Just nu är det så jobbigt att jag
nästan inte vet vad jag ska göra med det. Alla känslor
som kommer upp. Jag vill inte gå dit men det sista jag
vill är ju att skita i det, och att svika de här små tanterna.
Jag älskar ju varenda en av dem och jag älskar att vara
där och hjälpa till, att vara behövd, uppskattad och att
känna att jag gör ett bra jobb. Men ibland är det svårt.
Ibland är det hjärtskärande och nu är det nära döden för
ett par av dem som jag följt under flera år. Och det känns.
Det skär i hjärtat att se någon skrika av rädsla för något
som jag inte ser, och det skär i hjärtat att inte veta om
jag kan vända huvet bort för en sekund utan att veta
om någon misstar min arm för en bit bröd. Ingenting är
omöjligt just nu, det är en tid av kaos, på mitt jobb. Och
på nåt konstigt sätt vill jag vara i det, hellre än att veta
att det pågår och jag inte är där. På något sätt har det
fått för stor del i mitt liv, för stor del av mina tankar och
för stor del av min koncentration för att jag ska kunna fokusera
på plugget. Men jag kan inte ge upp det, jag kan inte vara den
som inte finns där. Jag skulle ångra mig föralltid om jag bangade
på att vara där och hålla handen.
Jag antar att decembers smärta har fått mig att växa ändå,
jag har sett någon dö och jag vet hur det går till. Och jag vet
även hur tillfredställelsen känns av att ha varit där och gjort
JUST NU till ett bättre just nu. Jag vet att det gör ont men
jag vet också att det känns bättre att ha gått igenom det
och fått erfarenheten av det. I mean, let's face it, i mitt
blivande yrke kommer jag få se folk dö hela tiden. Så är det
bara. Jag borde bara vara glad för att jag får erfarenheten
av att gå igenom det, i en inte lika formell roll, som jag kommer
ha sen, när jag har fått min ssk-legitimation. Det finns plats
och tid för tårar nu, det kommer det inte finnas sen.
Så måste jag tänka.
Det blir bra. Allt blir bra. Jag måste bara städa upp mina kläder från
golvet och läsa ett kapitel till i "människokroppen". Sen kan jag sova
och då är allt bra igen. Ibland måste man bara pausa, och andas lite. 
Dublin-längtan. Igen.
var på road trip till giant causeway, och jag DÖR LITE. Jag vill dit.
http://www.myguideireland.com/the-giants-causeway
Jag måste dit. Jag måste måste måste dit.
Jag måste till Irland. Jag måste till Dublin och till Irland och jag måste få
åka taxi med taxichaufförer som pratar sån dub att man knappt förstår.
Och så måste jag gå på dubstep med sofie och så måste jag göra wii-yoga
med jennie och så måste jag shoppa second hand med anja och så måste
jag dricka bulmers med alex och theresia. JAG DÖR SNART.
VAD GÖR JAG HÄR!? Vad gör jag här med mina 900kronors-böcker i
anatomi och ett rum som inte har städats på gud vet hur länge. Jag vet
inte var min energi tog vägen, men den här helgen har verkligen sovits
bort. Jag hoppas på att nästa vecka blir bättre.
Om två veckor kommer min anja på besök! Och då är det bara ett par
dagar förens jag åker till cambridge igen. Det ska bli fint. Jag hoppas
på att Anjas besök ska hålla min Dublin-längtan på kontrollerbar nivå,
för just nu är det inte långt ifrån att jag ger upp det här, tar mina sista
sparpengar och drar till irland, bara sådär.
the river liffey
på väg till cliffs of moher.
I'd say... yep.
Fredag: Jobbat och haft ångest över vad demensen gör med mina små tanter.
Samt ätit middag, pluggat och skrattat tillsammans med världens bästa Agnes.
Och haft ångest över att jag är (självförvållat, givetvis) pank. p. a. n. k.
som fan. Hej på er!
