Tinnitus

När jag var i Uganda fick jag tinnitus.

Inte så farligt, tyckte jag. Det var ju ändå en episk kväll (alltså på riktigt. SÅ bra!), och det var ju väldigt dumt att stå och dansa på ett bord (i timmar) så nära högtalarna att jag kunde stödja mig mot den närmsta med armen. På det stora hela har jag ändå inte tagit det alltför hårt, då den typ bara hörs när den är helt tyst och jajja, alla ska vi väl ha något, tänkte jag och har ändå känt mig lyckligt lottad som inte drabbats av nåt värre (peppar, peppar!). So far so good. 

Men... Så upptäckte jag snart något som kanske få vet.. Nämligen detta: tinnitus tjuter mer när en är stressad. Det har jag märkt ibland och, hittills, valt att uppskatta, som en varningsklocka som säger åt mig att ta det lugnt. Det har fungerat bra att organisera upp mig, ta en kväll på soffan och så har det värsta tjutet gått över av sig självt.. Det är bara det att just nu kan jag inte ligga på soffan. Just nu tentapluggar jag all min vakna tid och min tinnitus tjuter högre än nånsin! Tips på hjälp tas tacksamt emot!! (Lista på saker som inte funkar: yoga, meditation, mat, sällskap, organisera upp det som ska göras, sömn, varm dusch, lyssna på musik..) 

 

Lista på saker som hjälper mot allt annat än just tinnitus: att åka till Dublin. Det ska jag göra i övermorgon. Jag och Miriam åker tillsammans och jag ser så mycket fram emot att visa henne staden där jag växte upp och blev jag. (Tänk att jag hade denna blogg redan då!) En mycket fin tid. Det är en fin tid nu med. (Bara att det tjuter nåt så djävulskt i öronen på mig. Hahaha!)

Två dagar kvar till avfärd iallafall och mentalt promenerar jag redan grafton st ner förbi alla gatumusiker till st stephens green, med en frappucino i handen och solen i ögonen. Mentalt står jag redan på dansgolvet på the George med neonfärg och glitter i hela fejan. Mentalt skuttar jag runt som en jävla galning till ska och reggae i ett litet litet hörn på foggy dew tillsammans med 200 andra svettiga människor. Mitt hjärta längtar så att ögonen tåras. 

 

Ett litet foto från dagens lunchdate med solstrålen Petra

får avsluta dagens inlägg, för nu måste jag plugga igen. 

Ps. Alla borde ha en egen Petra. Eller en själsfrände med ett

annat namn går också bra.Alla borde ha en själsfrände. Här är min. 


RSS 2.0