Sommaren i city
Nu var det längesen jag skrev. Jag tänker inte ursäkta mig men
Jag tänkte på en sak idag, nämligen att jag faktiskt förstå folk som blir
Nästa vecka ska jag försöka slappna av med lite Pridefestival och lite
Det var allt för idag.
förklaringen är att jag helt enkelt inte haft nåt liv de senaste veckorna.
Jag jobbar, äter, sover. De dagarna jag är ledig äter och sover jag i
princip bara. haha. Och kollar på ett och annat seinfeld-avsnitt. Den
senaste veckan har jag även, såklart, ägnat åt diverse internet-klipp
om attentaten i norge vilket även det har tagit sin tid och energi.
Det har blivit mycket tårar. Det som har hänt är ofattbart, och när
såna stora saker händer, precis som när min farmor dog också (vilket
var ofantligt stort och hemskt för mig), så skärmar jag av litegrann.
Låter allt annat flyta på, bryr mig inte i det.
De senaste dagarna har jag dock satt igång lite smått med
De senaste dagarna har jag dock satt igång lite smått med
omtenta-plugget vilket betyder att jag har ännu mindre liv.
Jag har oftast avstängd mobil, pga antingen jobbet eller pluggandet,
så vill ni komma i kontakt med mig är det nog bäst att smsa, så ringer
jag när jag har tid. (Om tre veckor är jag back on track igen, stå ut
kära vänner jag har inte glömt er ;))
Förra veckan var jag i finland. Det var kul, har inte varit där på fem
Förra veckan var jag i finland. Det var kul, har inte varit där på fem
år men ändå kändes det som hem på något sätt. Det är märkligt det
där, att känna sig hemma på flera ställen. Att höra hemma i flera
länder. Jag lovade mig själv någon gång att aldrig åka som utbytesstudent
etc, för att jag redan tyckte att det var jobbigt nog med två länder att känna
tillhörighet till. Men så helt plötsligt har jag tre. Tre länder där något drar,
tre länder dit jag ständigt längtar när jag är därifrån. Det är en välsignelse
och en förbannelse på samma gång och är väldigt svårt att förklara för dem
som inte är i liknande situationer själva.
Nästa vecka är det URF vilket ska bli sjukt kul samtidigt som det ger mig en
Nästa vecka är det URF vilket ska bli sjukt kul samtidigt som det ger mig en
alldeles fruktansvärd ångest och stress, för att när det är URF är det NÄSTAN
min omtenta och jag kan i princip INGENTING. Om möjligt kan jag ÄNNU
mindre nu än vad jag kunde till förra tentan. Så det är pluggstress på hög
nivå, det är mycket jävlar anamma som ska till för att det här ska gå vägen.
Jävlar anamma är nog det jag haft allra minst av den här sommaren. Jag
har helt enkelt bara flytit med, låtit tiden ha sin gång. Har varken solat eller
badat särskilt mycket, inte hållit kontakt med vänner och inte festat särskilt
mycket heller. Det enda jag har gjort egentligen är väl att jogga och det är
inte med något speciellt mål utan mer för att kunna andas rent igen. Det
rensar både lungor och sinne. Annars har de mesta tankarna gått till jobbet,
vilket jag antar är både bra och dåligt. Dåligt eftersom det tyder på att jag
har svårt att koppla från och bra eftersom jag får erfarenhet och övning i att
koppla från. När jag är färdigutbildad kommer det ju vara ett måste. Jag
måste kunna lämna jobbet på jobbet, annars kommer mitt liv bli helt uppslukat
av det.
Jag tänkte på en sak idag, nämligen att jag faktiskt förstå folk som blir
arbetsnarkomaner. Jag har alltid tänkt att det är knäppa, överambitiösa
eller kontrollfreaks som blir det, men jag tror nog att det faktiskt bara
är människor som älskar sina jobb. Som vill göra sitt jobb jävligt bra och
som delvis lever för att få göra det bra. Som ger det onödigt mycket tid
och tanke på fritiden för att kunna känna att man åstadkommer något att
vara stolt över. Kanske för att man vill känna sig användbar, uppskattad.
Kanske för att det för vissa är det enda sättet att uppskatta sig själva, genom
att veta att de, trots allt annat som går fel, gör ett jävligt bra jobb.
Nästa vecka ska jag försöka slappna av med lite Pridefestival och lite
URF. Angelie ska bo hos mig i början av veckan (trots att jag jobbar)
och Isabell bor hos mig under URF. Det ska bli kul, vi ska till lena också
som jag inte träffat sedan i juni innan jag drog till england! :O (Helt galet
vad tiden går. Och hur lite jag har hunnit med under tiden. Haha.)
Det var allt för idag.
Ångest
En av tanterna var ledsen idag. En av oss var in dit ochhon ville inte ha mat, hon låg på sängen och sa att hon
hade ångest. Hon ville inte komma ut och umgås och hon
ville inte titta på tv. Hon ville bara ligga där.
Senare när jag gick in och frågade hur hon mådde så
sa hon att hon var bitter. Hon var bitter för att hon
var gammal och för att det var lördagskväll. Jag kan
verkligen tänka mig det, jag kunde känna med henne litegrann.
Lördagskväll hemma i en ensam säng i ett ensamt rum. I en
korridor som andas ensamheter åt alla håll. Stackars lilla tant.
Varning. Nu blir det personligt igen. (Och återigen funkar det inte
att göra styckesindelningar utan de här jävla strecken)
En av gamlingarna var ledsen ikväll. En av oss var in dit för
att hämta henne inför middagen men hon ville inte ha mat,
hon låg på sängen och sa att hon hade ångest. Hon ville inte
komma ut och umgås och hon ville inte titta på tv. Hon ville
bara ligga där. Senare när jag gick in och frågade hur hon
mådde så sa hon att hon var bitter.
Hon var bitter för att hon var gammal, det var lördagskväll
och hon var ensam. Fast på ett boende med andra gamlingar.
Jag kan verkligen tänka mig det, jag kunde känna med henne
litegrann. Lördagskväll hemma i en ensam säng i ett ensamt rum.
I en korridor som andas ensamheter åt alla håll. Stackars lilla tant.
Det skar i hjärtat men hon blev lite gladare när jag hjälpte henne
med blöjbyte och sa att man får vara bitter. Att jag också är bitter
ibland och att hon inte är ensam. Att vi bryr oss om henne och att
jag kommer finnas där igen när hon vaknar på morgonen.
Det kändes tungt. Hon säger ofta att hon var snygg en gång i
tiden och ibland okynnesäter hon pizzor bara för att det "inte
spelar någon roll ändå" hon "ska ändå dö". Jag har aldrig kommit
så nära en frisk äldre människas ångest förut, som det känns ibland
att jag är på den här avdelningen. På det sättet antar jag att demensen
är lättare, även om det är mer ångest där så uttrycker de den inte
lika klart, man får aldrig höra deras tankar bli till ord. Här är det
annorlunda. Men, precis som på demensen så måste man fortsätta
le, trots att det gör ont inuti att se dessa människor (och ibland
deras anhöriga) lida. Man får ta en dag i taget och ibland en timme
i taget. Se till de små små sakerna, ett leende här och en klapp på
kinden där.
När jag förklarat att man gärna får vara bitter, faktiskt att man får
vara hur bitter som helst, att det är okej och att jag också brukar
vara det så log mot mig, det största leendet jag sett på hennes ansikte,
ett leende av tacksamhet på nåt sätt. "Tack att jag får vara bitter, nu
känns det lite lättare" och det kändes som att det var värt hela dagens
jävla slit (jobbade dubbelpass, dvs 7-13 & 15-21 och hade ont exakt
överallt de sista timmarna).
Ibland händer det att man känner sig som en god människa, jag älskar
den känslan. Jag älskar när människor är tacksamma och när jag kan
känna att jag gjort något för någon annan människa. Det är förstås det
här som styr mitt yrkesval och mycket i mitt privatliv också.
Om det är något min tid i Dublin har förstärkt i mig så är det min
vilja att hjälpa till. Hjälpsamheten som finns där, som är så utspridd
på irland, är av sällan skådat slag. Det slår alla turister med häpnad
och även om jag bodde där i över ett år fortsatte jag förvånas, och
ibland när jag tänker tillbaka på händelser, på positiva attityder
jag mötte hos människor där, så vill jag nästan nypa mig i armen
för de verkar inte riktigt sanna. Men jag är naturligtvis glad, för
jag är ganska säker på att alla de upplevelserna gjort mig till en
bättre människa. Och att det bidragit till att det blev så enkelt
och självklart helt plötsligt, vad jag ska ägna mitt liv åt. Det finns
inget annat i hela världen jag kan tänka mig att göra med det.
Nu måste jag sova. Har skitsvårt att lämna jobbet på jobbet och
tänker alldeles för mycket. Men det är väl något man lär sig med
tiden. Och då är det ju bra att jag börjar i förväg med att jobba
med människor, så jag kan bli världens fucking jävla bästa sjuksköterska
när jag är klar. Japp, det är det som är planen nämligen. Ambitiöst indeed
men man måste ju drömma, annars kommer man ingenstans, någonsin,
som en vän sa i förrigår när vi var ute och joggade. OBS andra gången
på en vecka som vi joggade en mil är det inte ganska awesome? Jag
tycker iaf att vi är superawesome. Hejrå.
Nothing at all
vaknade med denna på hjärnan, sjukt awesome.
Idag ska jag storstäda ur Lenas lägenhet för inatt
kommer de hem. Känns lite sorgligt, har trivts så
himla bra här, med eget kök och balkong och allt,
det var verkligen precis vad jag behövde.
Ikväll blir det förhoppningsvis en långjogg igen,
det blev en mil i söndags och jag fick inte ens
träningsvärk :O :O awesome!
Imorgon är jag ledig och då ska vi förhoppningsvis
segla. På fredag vet jag inte vad som händer men
antar att jag borde packa färdigt eftersom jag jobbar
hela helgen sen innan vi åker. Nästa vecka är jag
överallt och ingenstans i finland, vi kommer bila
runt halva landet som vanligt, verkar som att släkten
bara sprider ut sig mer och mer :P Jag har inte vart
där på fem år så är lite nervös inför hur gamla folk
har blivit osv, man vill ju alltid att det ska vara "som
vanligt"
Sen är det bara jättekort tid kvar på jobbet innan det
först är URF och sen dags för omtenta och sen helt plötsligt
åker jag till oslo. flyger därifrån till Dublin och stannar en
vecka. Ska åka till Giant's Causeway och är så superexcited
att det inte går att förklara! :D Tiden går så himla fort när
man är ledig.. I höst väntar en sjukt svår tenta som de
flesta verkar fått göra om 4 gånger. Några på mitt jobb
läser samma program fast andra terminer..
Det var allt för idag!
impulsivitet
ledordet i mitt liv är impulsivitet och jag älskar
när det får vara så. när det är sommarlov och
man utöver jobbet inte har särskilt mycket att
göra. man kan poppa in på museum eller bio
lite hur som helst och äta kladdkaka till frukost
om man vill. Om man vill kan man sitta ute på
balkongen halva natten och bara njuta tystnad
och ensamhet.
Igår gifte sig broren och det var så himla fint och
jag sjöng en låt som var lite för svår men det gick
faktiskt himla bra. ikväll ska jag ut och jogga med
bestmannen från igår och det ska faktiskt bli himla
kul tycker jag. Innan bröllopet igår var jag på fotografiska
med emelie och i förrigår var vi på moderna museet
och sen drack vi vin och kollade på nile city och sånt där
det var mysigt. Kom även fram till det bästa kladdkakereceptet
efter över en veckas experimenterande. Det går bra nu.
Rekommenderar alla varmt att gå på både moderna museet
och fotografiska på just de föreställningar som visas JUST NU.
Skynda skynda dit, ni kommer inte ångra er! :)
när det får vara så. när det är sommarlov och
man utöver jobbet inte har särskilt mycket att
göra. man kan poppa in på museum eller bio
lite hur som helst och äta kladdkaka till frukost
om man vill. Om man vill kan man sitta ute på
balkongen halva natten och bara njuta tystnad
och ensamhet.
Igår gifte sig broren och det var så himla fint och
jag sjöng en låt som var lite för svår men det gick
faktiskt himla bra. ikväll ska jag ut och jogga med
bestmannen från igår och det ska faktiskt bli himla
kul tycker jag. Innan bröllopet igår var jag på fotografiska
med emelie och i förrigår var vi på moderna museet
och sen drack vi vin och kollade på nile city och sånt där
det var mysigt. Kom även fram till det bästa kladdkakereceptet
efter över en veckas experimenterande. Det går bra nu.
Rekommenderar alla varmt att gå på både moderna museet
och fotografiska på just de föreställningar som visas JUST NU.
Skynda skynda dit, ni kommer inte ångra er! :)
DAGENS SKÖNASTE FESTIVAL-OUTFIT
Finns det något mer meningslöst att skriva om än sina festival-outfits.
Ibland blir jag verkligen trött på det här mediaklimatet. De som har de
största egona, lägger upp flest egobilder och bilder på sina kläder, det
är de som får all uppmärksamhet. Var finns samhällskritiken? Kritiken
mot utseendefixeringen och de outtalade sociala normerna som har
med kläder och utseende att göra, främst för tjejer? Var finns alla
de som klär sina pojkbäbisar i rosa och lila och som köper leksaksbilar
till småflickorna?
Nä. Jag är förbannat trött. Idag är det fint väder och jag har inte ens
gått utanför dörrn än. Haha. Jag har aldrig varit såhär blek en sommar
förut. Jag solar aldrig och är jag i solen är det för att jag motvilligt, under
kvällstid, tar mig ut i spåret för att svettas en stund.
Hade planer för dagen med ellen och kristin men ellen fick tvättid och
kristin var sjuk. Så får se vad jag hittar på nurå. Kanske sitta hemma
och vara bitter för en gångs skull? Haha. Eller kanske gå på museum
med farid. Vi får väl se om jag orkar klä på mig. Jag sliter så jävla
hårt på jobbet att jag bara vill ligga i sängen de dagarna jag slipper
skiten :P
Här kommer något läsvärt.
Glädjeämnen och irritationsmoment
Igår fick jag handla på krita på macken. Jag tror killen som
jobbar där älskar mig. Eller så ville han bara ha mitt nummer,
för jag fick skriva upp det och mitt namn på en lapp åt honom.
(Detta efter att jag glömt plånboken hemma och han övertalat
mig att inte gå hem och hämta den trots att jag varit tillbaka
på fem min.) Heh.
Idag höll en tant på mitt jobb på att driva mig till vansinne. På
riktigt. Det kändes som att det skulle börja koka ur öronen
snart, sådär som det gör på tecknad film när de blir arga.
Sen cyklar jag hem, betalar av min mack-skuld på 42kr
till killens brorsa han sa hej kristin hur mår du och jag
gick därifrån lite gladare igen. Sen pratade jag med
Sofie och Empa i telefon och åt kladdkaka och sedan
dess har jag legat här och glott på facebook. Snart ska
jag lira lite guitar hero och greja lite mat.
På fredag ska jag och emelie på en utställning om
feminism och på lördag ska min brorsa gifta sig, igen.
De gifte sig ju redan i korea men denna gången blir
det på stadshuset, mer formellt och så får alla de
släktingar komma som inte kunde flyga till korea bara
sådär ;) Tiiiillexempel jag dårå :)
någon som ser nån skillnad? Hmm...
