kickilina

playin' games and takin' scores
tryin' to make other people lose their minds
well be careful you don't lose yours 
 
Aretha Franklin – Think 
 
 

En bra måndag. Konstigt. Konstigt att den dagen när vi diskuterat
döden i timtal i skolan och sett en film om döende människor.. Att
just denna dagen är bättre än de flesta senaste dagarna. Haha.
Men det var fint. Vi grät tillsammans och delade jobbiga minnen
och diskuterade. Kom närmre varandra. Jag tycker om min basgrupp,
den består av fina människor, som är olika som dag och natt, men
ändå passar ihop på något sätt. Jag fascineras av sådant. Hela vår
gymnasieklass var sån, jag minns hur våra klasslärare sa det när vi
skulle ta studenten, att de aldrig sett en sån blandning av helt olika
människor ändå ha så kul tillsammans. Det är fascinerande hur man
kan tycka om människor som är sin egen motsats. Jag älskar att umgås
med människor som är som jag och tänker som jag, fast det blir aldrig
så spännande som när man umgås med någon som är annorlunda från
en själv. Det måste finnas lite dragkamp tror jag, för att en relation ska
hållas vid liv.
 
Jag har varit tillsammans med en som var superlik mig (ni vet såklart
vem jag talar om) och det var fint. Men även med en som var min
nästan raka motsats (tim såklart) och visst fan var det en berg-och-
dal-bana. Men hellre berg-och-dal-bana än att puttra fram i 50km/h på
en raksträcka?
Man måste ju ha lite dynamik. Jag har aldrig så kul som när jag umgås
med till exempel greken och falko. Udda blandningar på folk blir jämt bäst,
tycker jag. Jag gillar inte när man kan förutse vad folk ska säga. En av de
bästa komplimangerna jag fått var när bästis emelie sa (eller hon har sagt det
flera gånger faktiskt) "That's what I love about you, you're so unpredictable!"
Haha. Låter elakt, men det är ju en himla fin komplimang faktiskt. Ingen
vill väl vara förutsägbar? Den dagen man slutar vara impulsiv och följa 
magkänslan, då kan man ju lika bra dö. Det är nog därför jag gillar att 
arbeta med människor, för då händer det alltid nya saker. Även om man 
lär känna de små tanterna på hemmet, så är de människor, dessutom 
dementa sådana, så det händer minsann spännande grejer om dagarna 
ändå, tro det eller ej! Jag har varit med om en tant som åt upp ett ljus, 
en annan som började klappa på golvet för att hon såg en hund i syne, 
en tant som gav mig en käftsmäll för att hon trodde att jag var utlänning 
(som om det hade befogat hennes beteende?) en som drog ner byxorna 
när det plingade på dörrklockan, en annan som blev skitarg när vi inte 
ville ge henne numret till taxin mitt i natten. hon ville åka hem. 

Jag ser verkligen fram emot mitt kommande yrkesliv, det måste jag 
faktiskt säga. Jag tror att jag har valt rätt. När det känns som att det 
inte finns ett enda alternativ som lockar ens en tiondel så mycket som 
det man har valt. Då måste man ju ha valt rätt. 
 
Som vanligt svävar jag ut och skriver på om allt och inget. Jag skulle
nog kunna skriva en bok (eller tio) med alla mina tankar, det finns så
mycket i mitt lilla huvud. 
 
Och imorgon ska jag flytta. Och i helgen är det SSK-fest på Kalmars. 
Därimellan ska det hinnas med att skriva PM och handla x antal gånger 
på IKEA.