kickilina

första dagen på jobbet var.. exhausting. redan klockan tolv höll min hjärna på att
explodera av nya intryck, fakta och ren trötthet.
ska förmodligen jobba fram till fredag. efter det kommer jag fan vara död.
men sen kanske jag vänjer mig. lär mig mer och mer. idag var anteckningsdag
nr1. mitt block är fullt med namn, sjukdomar, detaljer och praktiska tips.
vet redan i korta drag vad de små damerna är för personligheter och har
för små egenheter. mycket intressant!
men när jag lyssnar på den lilla tanten som pratar ren gibbrish panikartat
får jag ont i hjärtat. satt med henne länge idag, hon blev jätteupprörd av
okänd anledning och pratade. peter ehhh cykel ahh lalepå ja mat ehhh
i ungefär en halvtimme pågick det. jag försökte lugna och hålla om,
men hon är som i en egen värld. det är de flesta av dessa damer.
'jag tar hörapparaten din, så får du gå och vila på ditt rum, så får du
tillbaka den när du kommer tillbaka, ok?'   'ok, bra, vad fint'
en sekund senare: 'NÄMEN! SKA DU TA DEN IFRÅN MIG NU!?'
'ja lilla vän...' 
 
nu är det äntligen dags att sova. haha. så jävla slutkörd så det finns inte.
hoppas min hjärna hinner smälta alla nya intryck på den korta natten
jag har framför mig. imorgon är en ny dag. 
och jag hoppas att tiden kommer börja gå snabbare tack vare jobbet,
för det är över tre veckor tills jag får se min älskling igen och jag HATAR
att vakna ensam i mitt kalla rum.

det här var en av tanterna idag. hon går och plockar med allt
och flyttar på saker(tex kuddar från soffan till bordet, lampor från
fönstren till golvet, dukar från bord till bord) hela tiden.
idag plockade hon blommor från fönsterbrädan. och log. 

 tre dagar flög förbi, konstant leende och konstant pirrande i magen och
handihand och läpparmotläppar. och det är konstigt att han har åkt och 
jag undrar om det är något man nånsin vänjer sig vid. att säga hejdå 
till någon man tycker om, någon man helst inte vill säga hejdå till alls, 
nånsin. 
trots att det bara var tre dagar var det så värdefullt, så välbehövligt, 
att kramas och prata och vara. bara vara nära. allt det där. jag känner 
mig välsignad för att ha någon som älskar mig så mycket, någon 
som orkar med mig och som jag kan ha så roligt med, till och med 
när vi inte gör något alls.
 
idag har jag sovit, tim åkte klockan halv tio imorse och jag sov till fyra,
vaknade några gånger, men helt slut i kroppen. jag åt frukost vid fem,
efter en skakig dusch och snabbvisit av jimmy som bodde i korridoren
förut, kul att träffa honom! han är ju kompis med linus så han kommer nog 
hänga här en del trots att han flyttat, det är ju kul.  diako hade
gjort köttfärssås som jag fick äta av - skönt att slippa laga/handla mat.
satt och snackade en stund med cedrics franska vänner som förfestade
i tvrummet. jättetrevliga var de. snart ska vi ha korridorsfest, ska bli kul
att träffa allas kompisar och så..
resten av kvällen kollade jag och diako på one tree hill. beroendeframkallande som fan!  
och kanske den bästa medicinen nånsin när man inte orkar tänka på annat.
 
jag har egentligen inte så mkt att skriva och egentligen är min hjärna
helt jävla borta idag, sov inge vidare, varken från fyra när vi gick och la
oss eller från tio då jag gick och la mig igen efter att ha följt tim i hissen
ner. min hjärna är typ på helspänn, vet inte.
har funderat på jobbfrågan, kollat på lite rum i amsterdam samt
mailat chefen, och frågade lite försynt om jag möjligtvis skulle
kunna få börja efter jul istället. vore skönt att ha tid att ställa sig
in på det, att skaffa bostad och kunna fixa allt. för egentligen vill
jag ju inte missa chansen. men just nu vill jag inte flytta. jag
är inte redo, varken mentalt eller praktiskt är något som helst
fixat för det än.
 
och på måndag börjar jag jobba här hemma, i sverige alltså. 
ska bli kul. äntligen nån slags rutiner och något att göra, något 
som betyder nåt. 
 
tim laddade ner en låt till mig igår, som han tyckte påminde om mig. 
zij - marco borsato. 
sjukt vacker, grät fan nästan när jag hörde den för första gången. 
ni som kan lite tyska förstår den lätt. 
 
nu är det dags för situps, armhävningar, rygglyft och benövningar. 
det har gått en vecka nu så jag och diako har ändrat på schemat nu. 
tio till. varje dag. fan vad duktig jag är, snart är jag starkare än er alla! 
eller nåt ;) 
 
imorgon (idag) ska jag nog till mamma och pappa. ska 
vara kattvakt i helgen. mysigt. på lördag ska jag och katerin 
på nånslags dans-övning och på söndag ska vi spela fotboll! 
det är bra för mig. kul att träffa folk också, börjar känna mig 
lite isolerad, trots att jag hänger med korridoren hela tiden. 
om man kanske skulle ta tag i sig och återuppta kontakten 
med lite tjejkompisar. jag vet inte varför jag är så jävla dålig på 
det egentligen. hänger jag med folk är det uppenbarligen jämt 
killar nuförtiden. varför är det så mkt enklare att umgås med 
killar? jag vet inte. 
hannes är i japan nu btw, det är lite tråkigt tycker jag. och om en 
månad rycker eric in. och falko är i usa. aja. situps och sånt 
var det nu ja. synd att diako sover, han är en sjuhelvetes coach, 
när det kommer till att peppa. men jag klarar det nog själv ändå :P 
godnatter.
 
 

åh. igår skrev jag ett hur långt inlägg som helst, men innan jag hade
sparat det kom diako och frågade fall vi skulle hänga i tvrummet. så
jag drog utan att ha sparat det, och när jag kommer tillbaka till datorn
några timmar senare så har den helt självmant hittat på att den ska
stänga av sig, så det står 'windows avslutas' i rutan, och jag har ingen chans
att göra nånting. intressant. 
 
aja. var uppe till fem inatt. vaknade klockan halv fyra idag. skönt.
det jag skrev om igår var iaf en massa glada saker, som att jag
har fått jobb, rik och tessa har blivit tillsammans igen, vi hade en
grymt bra konsert med de visa igår, och att jag hade sett 'sex and
the city'-filmen med kristin och hanna. och att det bara är åtta
dagar kvar nu tills tim kommer hit. wiiie :)

ibland känns allt bara så bra liksom.

mina nya grannar är kanske hur bra som helst, i fredags var det
förfest i vår korridor och det slutade med att jag, cedric, katerin
och diako blev kvar hela natten. jag var den första som gick och
la mig, klockan tre, de andra var uppe till sex :P jag var den enda
som inte drack (jag var bakis samt hade konsert nästa dag), det
var fan skitkul. för de andra drack tequila och blev råfulla. fast
ärligt talat är de lika sköna när de är nyktra ändå, så det spelade
inte så stor roll. men många goda skratt blev det, och det känns
som att vi börjar lära känna varandra, äntligen. tp kom också
förbi och vi pratade lite med henne, haha, intressant tjej. (verkligen inte)
men men. först skulle det alltså vara en förfest bara, men de kom snabbt
tillbaka efter festletande och bestämde sig för att fortsätta festen här, med
mig istället :P 
 
planen för idag är att lära diako att tvätta, och sen antar jag
att jag måste till affären. haha. soft dag. planen för veckan
är bara att ringa och få mitt schema på fredag. om de inte
ringer tidigare och vill att jag ska jobba. sen på söndag ska
jag baka tårta och sånt, för vi ska fira min mamma och min
bror som fyller år.
och sen är det ju måndag och då kommer tim :D 
 
hoppas veckan bara flyger förbi!
 

tror ni att det är fler som blir psykiskt störda av dem som är arbetslösa än
av dem som har jobb? jag tror nog det. man får så mycket tid att tänka.
jag har ingenting för mig om dagarna, förutom jobbsökande och för tillfället vara
fruktansvärt förkyld och kraftlös på alla sätt, och det blir så mycket tänkande att det
nästan kokar över ibland. det är så konstigt när allt förändras. när man slutar
plugga (tillfälligt men ändå) och ska söka jobb. när man tappar kontakt med
vänner, med den som har varit en allra närmast. när andra, nya vänner ersätter
gamla, ny pojkvän ersätter den förra. som btw är något jag aldrig trodde skulle
hända. men här är jag, 7 månader senare, och låter någon annan ta hans plats.
försöker att inte jämföra. försöker att få låta det vara något helt annat, att inse att
situationen är en helt annan och att saker aldrig kommer bli som förr igen. det
är konstigt. och det tar tid.
men det har varit en bra sommar, en bra vår trots allt, för mig. jag har
utvecklats som person så otroligt mycket, jag har börjat 'hitta mig själv'
låter sjukt klyschigt och idiotiskt, men jag har lärt mig att vara bara mig.
att hitta mig själv utan att någon är där hela tiden och bekräftar vem man
är. utan att finnas genom någon annan. det var svårt och det är fortfarande 
svårt ibland, men jag börjar känna en trygghet i det. i mig själv. 
 (sånt här svammel får man stå ut med om man ska läsa min blogg. haha. )
 
jag har iaf anställningsintervju på torsdag. jag fick förra jobbet som jag 
var på intervju för, men bestämde mig för att inte ta det. jag vill jobba med 
nåt mer meningsfullt. nåt roligare. och som ger mer pengar, haha.
Och idag fick jag veta att jag är välkommen på intervju om två veckor 
i sthlm för ett jobb i amsterdam. spännande. det jobbet som jag 
sökte i amsterdam för två veckor sen har fortfarande inte hört av 
sig.. men det här nya verkar bättre, de hjälper till med bostad och 
så, vilket är otroligt värdefullt i en stad som amsterdam där man 
annars får ett 'rum' på 6kvadratmeter för 3000kr, om man har tur
och synar internet riktigt noga efter studentrum. haha. 
 
 
nu sitter jag mest och lyssnar på simon&garfunkel på youtube,
mmm. mysigt. det är verkligen sömnpiller-musik. snart ska jag
nog sova. sitter mest och myser, lite halvfebrig och jävlig, men
ändå rätt mysig och bekväm. 
 
om 12 dagar kommer tim :) jag har varit megatöntig och köpt en webcam,
vi pratar varje dag och tittar på varandra, haha. töntigt men det känns iaf
mkt bättre än att bara skriva till varandra. eller som när jag var i turkiet,
bara kunna sms nån gång om dan och prata på msn nån gång i veckan.