kickilina

 tre dagar flög förbi, konstant leende och konstant pirrande i magen och
handihand och läpparmotläppar. och det är konstigt att han har åkt och 
jag undrar om det är något man nånsin vänjer sig vid. att säga hejdå 
till någon man tycker om, någon man helst inte vill säga hejdå till alls, 
nånsin. 
trots att det bara var tre dagar var det så värdefullt, så välbehövligt, 
att kramas och prata och vara. bara vara nära. allt det där. jag känner 
mig välsignad för att ha någon som älskar mig så mycket, någon 
som orkar med mig och som jag kan ha så roligt med, till och med 
när vi inte gör något alls.
 
idag har jag sovit, tim åkte klockan halv tio imorse och jag sov till fyra,
vaknade några gånger, men helt slut i kroppen. jag åt frukost vid fem,
efter en skakig dusch och snabbvisit av jimmy som bodde i korridoren
förut, kul att träffa honom! han är ju kompis med linus så han kommer nog 
hänga här en del trots att han flyttat, det är ju kul.  diako hade
gjort köttfärssås som jag fick äta av - skönt att slippa laga/handla mat.
satt och snackade en stund med cedrics franska vänner som förfestade
i tvrummet. jättetrevliga var de. snart ska vi ha korridorsfest, ska bli kul
att träffa allas kompisar och så..
resten av kvällen kollade jag och diako på one tree hill. beroendeframkallande som fan!  
och kanske den bästa medicinen nånsin när man inte orkar tänka på annat.
 
jag har egentligen inte så mkt att skriva och egentligen är min hjärna
helt jävla borta idag, sov inge vidare, varken från fyra när vi gick och la
oss eller från tio då jag gick och la mig igen efter att ha följt tim i hissen
ner. min hjärna är typ på helspänn, vet inte.
har funderat på jobbfrågan, kollat på lite rum i amsterdam samt
mailat chefen, och frågade lite försynt om jag möjligtvis skulle
kunna få börja efter jul istället. vore skönt att ha tid att ställa sig
in på det, att skaffa bostad och kunna fixa allt. för egentligen vill
jag ju inte missa chansen. men just nu vill jag inte flytta. jag
är inte redo, varken mentalt eller praktiskt är något som helst
fixat för det än.
 
och på måndag börjar jag jobba här hemma, i sverige alltså. 
ska bli kul. äntligen nån slags rutiner och något att göra, något 
som betyder nåt. 
 
tim laddade ner en låt till mig igår, som han tyckte påminde om mig. 
zij - marco borsato. 
sjukt vacker, grät fan nästan när jag hörde den för första gången. 
ni som kan lite tyska förstår den lätt. 
 
nu är det dags för situps, armhävningar, rygglyft och benövningar. 
det har gått en vecka nu så jag och diako har ändrat på schemat nu. 
tio till. varje dag. fan vad duktig jag är, snart är jag starkare än er alla! 
eller nåt ;) 
 
imorgon (idag) ska jag nog till mamma och pappa. ska 
vara kattvakt i helgen. mysigt. på lördag ska jag och katerin 
på nånslags dans-övning och på söndag ska vi spela fotboll! 
det är bra för mig. kul att träffa folk också, börjar känna mig 
lite isolerad, trots att jag hänger med korridoren hela tiden. 
om man kanske skulle ta tag i sig och återuppta kontakten 
med lite tjejkompisar. jag vet inte varför jag är så jävla dålig på 
det egentligen. hänger jag med folk är det uppenbarligen jämt 
killar nuförtiden. varför är det så mkt enklare att umgås med 
killar? jag vet inte. 
hannes är i japan nu btw, det är lite tråkigt tycker jag. och om en 
månad rycker eric in. och falko är i usa. aja. situps och sånt 
var det nu ja. synd att diako sover, han är en sjuhelvetes coach, 
när det kommer till att peppa. men jag klarar det nog själv ändå :P 
godnatter.