kickilina

jag går och lägger mig klockan tre efter timmar av att kolla på one tree hill med diako.
kan inte somna på en timme. kan inte förstå att nästa gång jag vaknar kommer det
äntligen vara den dagen, den dagen då tim kommer hit.
sen vaknar jag. fem i åtta på morgonen. klarvaken. helt jävla pigg.
har drömt om one tree hill hela natten och vaknar lite besviken av
att det inte är närmre kvällen. när fan vaknade jag klockan åtta av
mig själv senast? har det överhuvudtaget hänt efter jag fyllde nio??
haha :P åt nudlar. gick och la mig igen.
klockan halv tolv ringer farfar och bjuder in mig och tim till lunch på ondag. mysigt.
min farfar är bäst.
somnar om, men efter en knapp timme ringer telefonen igen.
ett holländskt nummer så jag antar att det är tim som ringer för
att fråga nåt eller så. men så är det inte han. det är sheila.
sheila som i sheila som är personalansvarig på jobbet jag
sökte förra gången jag var i holland. hon är jättetrevlig och
frågar hur allt är och vad som händer. jag berättar att jag
fått ett jobb i uppsala och funderar på att stanna trots allt.
hon säger att de jättegärna vill anställa mig i amsterdam
och att jag ska höra av mig när jag bestämt mig. 
 
som en blixt från klar himmel slår förvirringen till.
vad gör man nu? mitt andra jobb då? jag vill ju jobba
där egentligen. men man vill ju inte missa en chans
att jobba i amsterdam? det är ju en once in a lifetime-
opportunity. när min pojkvän dessutom bor inte så
långt därifrån, jag har ju chansen att prova mina egna
vingar fast samtidigt ha en fallskärm nära till hands.
är det perfekta chansen? mitt jobb här då? det är också
en perfekt chans, och jag tror att jag skulle trivas skitbra. 
 
allt är sjukt förvirrande. ska försöka att inte tänka på det.
såklart kommer tim göra allt för att övertala mig att åka
när han är här. han kommer ikväll. jag, diako och malin
ska åka till sthlm om några timmar. ska bli mysigt. vi
möts upp med tim när han är inne i sthlm och sen åker
vi hemåt igen. ska bli så himla mysigt att rå om tim i
tre dagar. trots att det är kort är det ju så mkt bättre än
ingenting. han är nåt speciellt, den där karln. jag tror
att jag är fast. hopelessly devoted(eller hur fan det
stavas), typ. 
 
nu sitter jag mest och lyssnar på en massa bra musik och
är lycklig. trots att allt är förvirrande är det ju förvirrande på
ett bra sätt. att ha två jobb är ju bättre än att inte ha något
jobb, även om det är svårt att välja vilket jag ska ta. 
 
i helgen hade vi släktfika hos mamma och pappa,
mamma har fyllt år och min ena bror fyller snart 26.
han är fan rätt gammal. haha. hans tjej är underbar
och jag hoppas att de gifter sig och får världens
sötaste korean/svensk/finska barn. tänk att ha en
brorsdotter/brorson. vilken dröm. jag skulle sitta
barnvakt typ jämt. men aja. det var det inte det jag
skulle skriva. jag skulle skriva om fikat. det var
mysigt, jag hade bakat perfekt kladdkaka och
cheesecake och min mamma var lycklig över att
inte ha behövt gjort typ nåt alls denna gången, det
är ju alltid hon som fixar, det kändes bra att hjälpa
till för en gångs skull. 
 
nu var det nog. ciao! 
 
ps. kan inte fatta att tim är i mina armar om 5 timmar!! vilken dröm!