ah well
regnet rensar luften och det är lite lättare att andas igen.
vad tråkig den här bloggen har blivit, jag vet. men det händer
förstår inte varför jag oroar mig över andras problem
egentligen när det gäller människor jag aldrig brytt mig
om till att börja med. jag inbillar mig att det är nånslags
särskilt kvinnlig egenskap, att vilja att alla ska tycka om
en. att vara alla till lags. att bry sig om vad folk som man
inte ens tycker om ska tycka om en. idiotiskt är vad det
är. och inte unikt kvinnligt eftersom en viss karl i min
närhet är ännu mer extrem än vad jag är. fast jag tror
ändå det är vanligare hos kvinnor. den här grejen att
man ska vara till lags. vilken fakking börda det är egentligen,
som man lägger på sig själv. vilket självplågeri. om det är
något jag spenderat för mkt tid på redan i mitt liv så är det
självplågeri. årets mål ska vara att sluta bry mig så mycket,
att försöka hitta tillbaka till dublin-tjejen som kunde gå och
handla osminkad i mjukisbyxor. kunde jag vara stark där
så kan jag väl fan här också.
vad tråkig den här bloggen har blivit, jag vet. men det händer
inte så mycket i mitt liv och det som väl händer är så extremt
nytt och hemligt fortfarande att jag inte kan skriva om det här.
förstår att det måste kännas typ såhär, att läsa min blogg:
nån dag ska jag ta nya tag och rycka upp mig. men tills vidare,
förmodligen veckan ut, så ska jag fan inte ta mig nånstans. jag
ska bara ligga här, i min förbannat sköna säng och njuta av att
de enda människorna i min närhet är såna som jag valt att ha
nära mig. bara min sambo och de jag släpper in genom dörren.
men tack för att ni finns, och tack för att ni ringer och smsar och
plingar på och föreslår en massa roliga aktiviteter. jag hakar på
snart igen, det vet ni. förra veckan ska bara grävas ner i ett stort
svart hål och alla dumma och trötta tankar ska bara få ta sin
plats först.
dansa, pausa.
Kommentarer
Trackback
