ångest
det är vår och vår för mig betyder alltid lite ångest. nästan lika
mycket som sommaren, även om jag älskar den också. det är
svårt att förklara. Jag antar att det är nåt som hinner ikapp, som
man sprungit ifrån hela året. När det är kallt och mörkt har man
alltid en anledning att tjura. på sommaren har man ingen anledning
men jävlar vad man kan tjura ändå.. (Nu låter det som att jag är
världens mest deprimerade människa och det är verkligen inte
sant) men aja. skitsamma. Jag har iaf bokat en biljett till nästa
vecka för att komma bort och få lite luft. luft och energi av en av
de bästa jag har, mitt lilla i. Jag åker fastän jag egentligen inte har
råd men jag tänker mig att det får väl va så att jag äter nudlar sista
veckan innan csn om det ska va så. Vad gör man inte för ett litet litet
andningshål. Ja, det känns ungefär som att jag sitter i en burk. Fast.
Lite mörkt. Lite ensamt.
Praktiken har varit sjukt kul, fast jävlar vad det tär på en. morgonpass
hit kvällspass dit hej och hå. injektioner och journaler och anhöriga och
sekretess och hemliga patienter och döende och dropp och lumbalpunktion.
allt på samma gång. man vet aldrig vad som väntar en och man måste
ALLTID vara på hugget. man kan fan inte ha en "off" dag i mitt blivande
yrke. hur ska det gå för mig? hur går det de dagarna när jag vaknar
och sätter hudlotion på tandborsten och ställer mjölken i skafferiet?
oklart.
oklart.
Kommentarer
Trackback
