Två dagar kvar till Uganda


Herremingud. Två ynka dagar, sen sitter vi på det där planet, som ska ta oss 
så sjukt långt bort, som till en annan värld. Det pirrar inte längre. Det är ett 
stort lugn som intar mig. Det händer nu. Det vi har kämpat för i nästan nio
månader. Ansökningar hit och dit, projektplan och blanketter, vaccinationer 
och sjukhusutrustning. Jag njuter. Det känns som att jag sitter på ett tåg till 
besanningen av alla mina drömmar, och, som en gör när en åker tåg, en 
bara sitter, chillar, kommer fram ändå. Allt bara ordnar sig. Jag fick den 
tjänsten jag sökte och den lönen jag ville ha och när jag kommer hem från 
detta enorma äventyr så börjar en ny epok i livet. Och det gör det ju på söndag 
med. Det är för stort att greppa så jag försöker inte ens. Jag bara flyter med.

Allt är nästintill orimligt vackert och jag är bara. Jag bara är. Lycklig. 

 

Detta är förmodligen sista inlägget innan jag landat i Uganda, 
så hejdååå! Vi hörs snart igen :) 

 

Och här kommer en oerhört vacker dikt som får en att tänka på vad kärlek är och vad människor är. Insida och själ. Vad som betyder. Enjoy!! 

 

The Invitation by Oriah


It doesn’t interest me
what you do for a living.
I want to know
what you ache for
and if you dare to dream
of meeting your heart’s longing.

 

It doesn’t interest me
how old you are.
I want to know 
if you will risk 
looking like a fool
for love
for your dream
for the adventure of being alive.

 

It doesn’t interest me
what planets are 
squaring your moon...
I want to know
if you have touched
the centre of your own sorrow
if you have been opened
by life’s betrayals
or have become shrivelled and closed
from fear of further pain.

 

I want to know
if you can sit with pain
mine or your own
without moving to hide it
or fade it
or fix it.

 

I want to know
if you can be with joy
mine or your own
if you can dance with wildness
and let the ecstasy fill you 
to the tips of your fingers and toes
without cautioning us
to be careful
to be realistic
to remember the limitations
of being human.

 

It doesn’t interest me
if the story you are telling me
is true.
I want to know if you can
disappoint another
to be true to yourself.
If you can bear
the accusation of betrayal
and not betray your own soul.
If you can be faithless
and therefore trustworthy.

 

I want to know if you can see beauty
even when it is not pretty
every day.
And if you can source your own life
from its presence.

 

I want to know
if you can live with failure
yours and mine
and still stand at the edge of the lake
and shout to the silver of the full moon,
“Yes.”

 

It doesn’t interest me
to know where you live
or how much money you have.
I want to know if you can get up
after the night of grief and despair
weary and bruised to the bone
and do what needs to be done
to feed the children.

 

It doesn’t interest me
who you know
or how you came to be here.
I want to know if you will stand
in the centre of the fire
with me
and not shrink back.

 

It doesn’t interest me
where or what or with whom
you have studied.
I want to know 
what sustains you
from the inside
when all else falls away.

 

I want to know
if you can be alone 
with yourself
and if you truly like
the company you keep
in the empty moments.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0