Everybody took everything that they could
Det är tisdag. Det har varit en intensiv helg utan
några pauser för att dra efter andan. Jag missade
två inbokade yogapass och har nu två prickar på
gymmet. Först påskbuffét med familj + släkt och sen
bussjävel till Västerås (nån spydde på bussen redan
i Uppsala. Hatar att åka lantisbuss.) och leta påskpresent
med Annas familj och igår var det påskfirande igen och en
massa lekar och gudvetvad och jag är så jävla trött på
alla sätt och vis idag att jag knappt vet vad jag heter.
Ni vet ibland kan det vara skönt att vara trött, för att
man får ligga i sängen och inte röra sig ur fläcken.
Idag är inte en sån dag. Jag drömde om mitt PM hela natten
och borde skriva på det hela dagen idag men får ingenting gjort.
Det är bara för mycket.
Jag borde ha sagt nej, jag kommer inte till Västerås eller
nej, vi skiter i Örebro. Men det går inte. Inte när jag är uppe
i allt. Och det var ju kul. Det var jättekul men när man sitter
här dagen efter tre dagars intensiv påsk så är det bara... för
mycket. Pladask.
Fysiskt ont. Tårar som bränner bakom ögonlocken. Inte för
att något särskilt har hänt, utan för att jag behöver vila.
Bli omhändertagen. Som ett litet barn. Bli matad,
få bli nedbäddad och få ligga kvar. Bara få ligga kvar,
utan några måsten. Som ett barn.
Kommentarer
Trackback
