Stress och "jämnställdism"
"Jämnställdism" - den största bullshiten i modern tid.
Jag skulle kunna skriva hur långt som helst om idiotin Pär Ström tillför
(eller ska man säga hur han egentligen förlöjligar) debatten om jämställdhet.
Att hävda att sverige är jämnställt, att kvinnoförtryck inte har existerat här
sedan 50-talet och att om det är någon som är förtryckt i dagens sverige så
är -wait for it- mannen. Ja, herregud. Behöver jag ens nämna att vi var ett
gäng upprörda föredragslyssnare som äntligen, till slut, fick ställa frågor när
föredraget var slut? Jodå såattee.. Folk skrattade till ibland eftersom hans svar
var så otroligt innehållslösa och dumdristiga. Att först hävda att män som grupp
alltid får ta all skit, och sen hävda att sociala strukturer i andra sammanhang än
klass-sammanhang inte existerar överhuvudtaget. Och såklart, detta snack om
biologiska skillnader som enligt honom förklarar att det är så många män i toppyrken
(tävlingsinstinkt var något som han var övertygad om var medfött) Men såklart,
som nog många slog fast både i frågor och i tysta tankar: att denne man ens fått
luft i jämnställdhetsdebatten, utan någon som helst genusvetenskaplig utbildning
i ryggen, är oerhört förvånansvärt. En skandal, om ni frågar mig. Och tveklöst
kopplat till att han är just, -man. Utan någon som helst erfarenhet (eller snarare
har han väl blundat hårt hela livet när kvinnor i hans närhet blivit förtryckta?) av
patriarkatets ständiga närvaro i sitt liv.
Nog om det. Som sagt, skulle kunna skriva hur långt som helst.
Någon dag ska jag länka till Malins fantastiska (öppna) brev hon skrev
till honom precis efter föreläsningen. Så fort hon lägger upp det.
Nu till något annat spännande:
Tre gånger har jag talat med min läkare den senaste veckan,
(varit omänskligt trött, nära på att svimma, varit skakig, yr,
haft en sömnparalys out of this world som resulterat i okontakt
med min stackars kropp (kunde inte röra mig hur mkt jag än
försökte) i typ en timme trots att hjärnan var vaken. Bara grät.)
har lämnat prover stup i kvarten och förra veckan fick anton
bära in mig på akuten, mådde askasst och blev vägrad
att få träffa en läkare. Tydligen kommer jag ALLTID, i resten av
mitt liv, få rådet att "gå hem, vila och äta lite kaloririk mat" för det
står ätstörningar i journalen på åren 15-19. DET ÄR VÄL SJÄLVA FAN.
Myten att man inte kan bli frisk från ätstörningar är nog ännu större
bullshit än "jämnställdismen" när jag tänker efter. (Och det vet alla
som känner mig) Men den kommer förmodligen jaga mig tills dagen jag
dör. Dessutom trodde hon först att jag var bakfull, för att det var söndag
morgon. (Fråga: Vilken 24-åring kan inte känna skillnad på att vara bakis
och på att något är jävligt fel??) Hade inte druckit en droppe på en vecka.
Läkarn blev iaf också arg när jag berättade om den idiotiska
sjuksköterskan på akuten (till detta bör tilläggas att väntrummet
var TOTALT tomt, så de kan knappast haft fullt upp) och remitterade
mig kvickt till neurologen. Jag är livrädd men det är väl lika bra att få
allt utrett och hoppas på det bästa. Att ha en kropp som inte lyder en
är förjävligt. Dessutom ligger min vilopuls på 80 vilket också är sjukt jobbigt.
Jag bara klagar. Snorunge som man är. Haha. Förmodligen mår jag bara
kasst pga all stress. Vart jävligt fullt i skallen, som ni nog märkt. Skola hit
och dit, kärlek, kalas, fester, nya bekanskaper och slut på gamla... En jävla
karusell.
Nu över till något lite gladare: I måndags sprang jag in i min käre farfar
och gick spontant på konsert med honom, det var mysigt. Min farfar är
fantastisk. Det är inte alla 92åringar som tar sig ut och gör saker varje
dag. Jag såg honom först på trappen till aulan och ringde, för det såg ut
som hans rygg minsann! Rätt hade jag, ringde på hans mobil och han
sa "jamen kom upp och gör mig sällskap vetja" sagt och gjort. Mysiga
farfar.
Och dagens låt att leta upp på spotify:
Man äger ingenting - Syster Fritz
(min superduktiga fd körledare sjunger)
Det var allt för idag.
Kommentarer
Trackback
