the greatest love of all

learning to love 
yourself 
it is the greatest love of all. 
 
Word. Lyssnar på Whitney Houston och tänker tillbaka på när jag 
köpte min första Whitney Houston-skiva. (Det fanns en tid då hon
och Mariah Carey var mina gudar, typ.)
 
Jaha. Så var det söndag mitt i sommarn och jag har blivit förkyld. 
Kunde inte sova inatt pga nästäppa och gick hem tidigt i onödan
från festen igårdå jag ändå inte kunde jobba idag. Vi hade reunion
med gymnasie-klassen, riktigt kul!
 
Överlag har det vart en mycket bra vecka full av meningsfulla samtal
och umgänge. Lunch med Ellen, shopping med Angelie, vin med
greken och tjejmiddag + utgång med gänget. Vissa veckor hinner
man med hur mkt som helst medans andra bara flyger förbi. 
Jag är särskilt nöjd denna vecka med att jag lyckats väcka liv i 
blommorna på balkongen och att jag stod upp för mig själv och
sa vad jag tyckte när det var meningsskiljaktigheter på jobbet. 
 
Ibland måste man bara ta tjuren vid hornen och fan vad skönt 
det är att inse att man vågar stå för det man tycker är rätt och 
fel. Att man inte låter folk trampa på en utan lyckas säga ifrån 
på ett bra sätt. För mig är det en stor del i att växa upp och 
utvecklas. Jag var blyg när jag var liten, jag var osäker som 
tonåring och jag har ibland tvekat på min förmåga att stå upp 
för mig själv... Those days are gone!
Och det visar sig på många sätt, inte bara genom att jag vågar
mer på jobbet utan även genom att jag släpper taget om människor
som gör mig mindre. En på jobbet sa det så bra: "När man själv 
växer som person så delas vännerna upp i två läger; De som inte 
hänger med och som försöker förminska en igen, och de som 
hejar på och säger "way to go" och får en att känna sig ännu
större än vad man är. Det är skönt att inse vilka vänner man 
vill ha kvar, och vilka man egentligen bara hållt kvar för sakens 
skull, nästan principiellt för att man en gång varit så nära. Man
kanske håller fast vid varandra för minnen eller nåt annat, vilket
ju är helt absurdt egentligen. Särskilt om man själv är den som 
håller fast, fastän den andra släppt taget för längesen. Hej å hå.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0