Med löften som stab

faller allting omkull
så för din och för min
men inte för kärleks skull
kom och utmana mig inatt 
 
älvorna talar om tomhet och bjuder till dans
och flykten tar fart.
mellan veta och vilja går vilsen och väntar på sans
och att se allting klart  
 
 
 

Seg dag. Jag känner mig sjuk. Sliten. Skakig som om jag vore bakis
trots att jag inte druckit alkohol sedan i tisdags förra veckan.
Kroppen vill liksom inte. Flytten blev nog lite väl överväldigande,
det har varit full rulle. Har fortfarande inte packat upp allt, försöker
organisera... I mitt huvud och i rummet. Just nu är det ganska kaos.
Nattens kaosartade dröm gjorde inte det hela bättre direkt. Att jag är
stressad till och med i drömmarna!? Blä. Jag drömde om fel person,
på fel plats vid fel tidpunkt. Och det värsta är att det hade kunnat
vara sant
. När jag och Agnes diskuterade drömmen på vägen till
skolan kom jag fram till att den fan inte var så långt ifrån sanningen
ändå. Att det hade varit typiskt mig att vara så dum i huvvet, på
riktigt. Inte bara i drömmen liksom.
 
Jag är trött. Fysiskt och mentalt. Jag blir så jävla utmattad av 
mig själv ibland. Av att vara den jag är. Varför ska jag jämt vara
så jävla impulsiv och känslosam? Svart eller vitt. Sällan gråzon.
All energi på antingen någon annan eller på mig själv. Har svårt
att vara lagom. Och ibland svårt att förstå människor som inte hän-
ger sig totalt såsom jag gör. 
Jag behöver något men jag vet inte vad.
 
Jag vill resa och uppleva platser som inte ord kan beskriva
samtidigt som jag vill känna trygghet och ha rutiner.
Jag vill plugga och sluka så mycket kunskap att det nästan
inte får plats mer, samtidigt som jag vill skita i allt och bara 
dricka vin och sminka mig hela dagarna. Jag vill jobba och
göra skillnad, vara uppskattad. Jag vill äta tårta till frukost
men förbli smal. Jag vill älska och bli älskad, hänge mig åt en
enda person samtidigt som jag vill vara fri att följa min egen
impulsiva vilja. Jag vill sjunga och utmana mitt gehör och min
röst, jag vill vakna utvilad men samtidigt aldrig sova. 
Jag är fan schitzo!? Haha. Jag vill bara må bra. Det är vad
jag vill. Alltså. Missförstå mig inte. Jag älskar att vakna om mornarna,
och tar inte mitt liv för givet såsom många andra gör. Men jag vill att
det ska betyda mera. Att jag ska betyda mera, att jag ska vara mera. 
Summan av det hela är nog egentligen... att jag ska orka mera. Jag
borde nog börja äta mat igen. Min hjärna är för trött för att bete sig
rationellt. Den är som i nån slags dvala den här veckan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0