kickilina

 
Det känns som att luften har gått ur mig, precis som
ur mitt cykeldäck. Fick leda cykeln både halvvägs till
och hela vägen från skolan. I snöregn som jag inte ens
orkar formulera mitt hat för. Jag är helt slut. Sov när
jag kom hem och vaknade nyss till 4 missade samtal
och tre missade sms. Det låter ju schysst, som att jag
har kompisar. Men det var bara jobbiga sms och samtal
och jag orkar inte riktigt kliva upp igen, jag vill bara ligga
här. Kanske gråta en skvätt, kanske tycka lite mer synd
om mig själv. Kanske dra mig mot puben så småningom
med anton, kattis och ebba.
Kanske bara vältra mig i självömkan för att jag är dum i huvvet
och bortskämd och så ovan att inte få exakt det jag vill ha. 
 
Egentligen borde jag bara ge fan i att tycka synd om mig
själv och göra det jag egentligen måste, nämligen lära mig
åtminstone NÅGOT om de jäva cellerna. Ingenting har gått
in hittills, vilket nog är en stor anledning i varför det känns
som att allt går åt helvete just nu. Fast egentligen borde
jag ju bara få tummen ur och skärpa mig. SKÄRPA MIG.
JAPP. Så får det bli. Så måste det bli.

I helgen ska jag vara nykter och råplugga. Och skärpa mig.