kickilina

eating cheese on toast
yeah you make me merry
make me very very happy 
 
 
Vi läser om sjukt intressanta saker i folkhälsa och vårdteori.
Det handlar om KASAM. Känsla av sammanhang, att människor
som ser klara sammanhang i sina liv upplever bättre hälsa och
folk som tror att det mesta i ens liv styrs av val andra gör och
hur andra människor påverkar en, ofta känner att de har mindre
kontroll över sina liv.
Jag tror att man kan förändra det där, att man kan skaffa högre
kasam även om man inte haft det när man varit yngre. När jag
var yngre lät jag till exempel andras åsikter och måenden påverka
hur jag mådde hela tiden. Även om jag alltid varit envis har jag varit
så lätt att dra med ner i andras fall, och andras åsikter har blivit mina
egna. När tjejerna i klassen tyckte att jag var för spinkig tyckte jag
också det. När puberteten kom och ändrade på saker och ting tyckte
jag som media tyckte, nämligen att ju smalare desto bättre. Och så
har det väl pågått fram och tillbaka. När någon i min omgivning mått
dåligt har jag lagt det på mig själv och jag tar ofta ansvar för att själv
fixa saker och ting fastän jag inte kan det.

Men så tror jag verkligen att man kan växa ifrån det där, och att man
kan styra det lite själv. Särskilt om man är så envis som jag är, kanske.
haha. Man kan vägra lägga andras problem på sina egna axlar, och man
kan ta kontroll över sitt eget liv istället för att låta det styras av omgivningen.
Och man kan bli den man vill vara, istället för att önska att man var någon
annan.

Det är spännande att tänka tillbaka på vissa situationer och inse att
när man trodde att man måste så jävla bra, så var det mest pga.
någon annan. och när det tog slut så mådde man inte bra längre.
Så kan man ju inte ha det, man måste ju ha en stabil grund att
stå på själv. Alldeles ensam. Annars kan man ju inte bygga upp
något stabilt tillsammans med någon. Och man kan inte låta andras
åsikter om en bli en själv, utan man måste ju veta vem man är
utan allt det där. Om man vill vara snygg så måste man tycka
det själv, och inte gräva efter de åsikterna hos någon annan.
Om man vill vara en bra människa så måste man veta det med
sig själv, att man är det och inte tro motsatsen tills någon påpekar
att man faktiskt inte är så pjåkig.

Jag kan bli lite trött när folk säger saker om sig själva som "jag är
så elak för jag tänker såhär om andra människor" istället för att
fundera på orsaken till att det är så, och göra något åt det så att
man inte behöver klaga på sig själv och ge andra en anledning att
klaga på en eller tänka att man är elak. Antar att anledningen med
att vi får läsa om sånt här är för att vi ska få bättre självkännedom,
och jag tror faktiskt (naiv som vanligt) att det gör oss till bättre
människor. Jag vet med mig själv att det gör mig till en bättre människa
iallafall. Den här våren är bra för mig, precis som Dublin var bra för mig
så händer det saker hela tiden inom mig, och jag gillar känslan, när man
känner sig bra. Att man utvecklas och blir en bättre människa, för att
man vill och kan.
Det gäller bara att vara envis, då klarar man tamejfan allt.

Det ska nog bli människa av mig med, ska ni se. 
 
 
(Idag har jag joggat 8km med Ebba. Det var freaking awesome och näe,
jag räknar inte med att kunna gå imorgon men det gör inget.)