kickilina

Idag skulle jag fikat med Sofie men det blev uppskjutet och förvandlat
till en middag imorgon istället. Så nu sitter jag här med massor av timmar
on my hands, och en yoga-dvd i tvn. Funderar på att greja mitt hår idag,
jag vill ju få ur den här satans jävla bruna färgen så jag slipper min fula
utväxt :( Vi får se hur det går. Kanske bokar en tid hos frissan istället,
jag kan ju inget om blondering egentligen. Alltså. Jag tycker inte att det
är ok att det REGNAR idag!? Goddamnthis. Jag ska beställa böcker och 
skriva mail till CSN som älskar att jävlas med mig. Vilken dag, vilken dag..
 
Jag saknar lille Alexander så att jag nästan går sönder lite i sömmarna. 
Har kollat upp schemat och det blir inget st paddy's day i Dublin för 
mig som det verkar nu. Har både obligatoriska seminarier, övningar 
och praktiska prov just de dagarna jag skulle varit borta. FAN OCKSÅ. 
Jag saknar Dublin så att det gör ont inuti. Det gör ont överallt. 
Alexander, Amelie, Malin, Gavin, Alexandra, Sofie, Jennie, Anja, Ken,
Theresia, Sara, Bríana, Alya, Emma, Cian.. Till och med (oops) Niamh
och hennes tokerier. Vad skulle jag inte ge för att gå på Sq. och
betrakta alla hundratals människor i track suites och dålig hy
just nu. Kanske klaga lite på alla nackers bakom deras ryggar
och köpa en halv gurka (!) sötat vatten med citronsmak och en 
burk tzatziki på tesco. Aaaaahhhh!!! Jag vill!!!

Jag vill inte vara hemma i Uppsala. Det är sjukt mkt snö ute men
idag regnar det (??) och Dublin har 13grader, våren börjar snart
där och jag vill vill vill vara där. Jag vill gå på Foggy Dew idag på
reggaepub och jag vill dansa mig svettig med Elina till reggaetonerna
och jag vill dricka en bulmers och att allt ska vara som vanligt. Visst
är det konstigt att ett år av ens liv kan ändra allt sånt där. Vad blir
att göra "som vanligt". Att bo i Uppsala är inte "som vanligt" längre.

Det känns fortfarande som att jag är på besök och jag undrar då och
då när pappa ska ta in min resväska så att jag kan packa och åka
tillbaka. Det är som att det är för mycket att ta in. Det här är inte
mitt hem längre. Jag har för fan knappt några vänner kvar här.
Alla männen har skaffat tjejer och blivit tofflar (vad hände?) Alla
tjejkompisar pluggar arslena av sig och har tid om sisådär "två och
en halv vecka kanske? går det bra?" Blä. (Jag hatar att planera
sånt där, så gjorde vi aldrig i dublin. Vi bara sågs och planerade
aldrig någonting som skulle hända mer än en vecka i förväg.)
Allt är likadant fast ändå så annorlunda. Jag är inte riktigt samma
jag som jag var när jag åkte. Uppsala känns tomt och ensamt
ibland.
Emelie drog till sthlm, Malin till England.. Isabell tillbaka till Oslo.
Mina bästa :( INTE OKEJ hörrni!! (Fast ok. Jag drog först. I get
it.) Ni är saknade, hur som helst.
 
 
Jag och Alexander i våras. Han har växt massor sedan dess (men jag 
är -tack och lov- inte lika stor längre.)