kickilina

Efter att ha flyttat hit till Irland har min feministiska sida
bara växt och växt. Jag ser så mkt skillnader och orättvisor
här, som vi ska vara glada över att vi inte har i sverige.
Jag blir upprörd, arg och ledsen, och trött på samma gång.
Men jag är samtidigt glad att jag har chansen att få se allt
det här, det gör mig starkare och rikare på erfarenhet, något
som jag kommer ha mycket användning av i hela mitt liv tror jag.

Det gör mig ledsen att ett land som ändå är ett EU-land,
och som är, eller iaf tror sig vara, ett modernt land, har
kommit så otroligt kort på vägen. Jag (och många med
mig) tror att det är katolicismen som håller tillbaka hela
landet. Kvinnornas frigörelse, självständighet etc, var finns
den? Det är sorgligt att se hur irländska kvinnor klär upp
sig när de ska ut. Inte bara för att det är fult och aningens
horigt och äckligt, utan mest för att killarna inte klär upp
sig det minsta. Jag och Derek har haft den här diskussionen
många gånger, enligt honom beror allt ju på att kvinnor
ÄLSKAR att klä upp sig, de tycker att det är så fruktansvärt
roligt att spendera 3-5 timmar på dusch, smink, brun-utan-sol,
kläder,skor och hår. Själv tycker han att han ju iaf gjort lite
effort genom att... Vad? Jo. Byta t-shirt två sekunder innan
han drar ut. 
 
Utanför skolan när jag hämtar jamie är det 99% mammor
som står och väntar. Mammor med 1-4 till barn tätt intill sig.
Kanske en eller annan pappa tittar in på skolgården ibland,
men även detta får mig att undra: var är jämnställdheten?
Jag kollade på solsidan häromdan när den ena killen avslöjar
att de ska ha barn och den andra killen som redan är pappa
direkt frågar "jaha vad kul, när ska du vara pappaledig?"
Tänk om allt vore lika självklart här.
Gavin hade en himla tur som fick ta ut fyra veckors pappa-ledighet.
Man har rätt till en månad. På pappret. I verkligheten händer det ytterst
sällan. Sorgligt.

Om kvinnorna hade större rättigheter, till exempel om det INTE
kostade 1100 EURO per barn och månad för en dagisplats, så
skulle ju helt klart flera kunna jobba. Eller om det fanns möjlighet
för barnen att gå rakt till fritids efter skolan, som vi gjorde. Jag
och många kompisar med mig gick alltid på fritids till klockan fem,
och vi tyckte att det var skitkul. Där fick man leka med alla kompisar
och slappna av efter skoljobbet. Jag undrar om inte barnen här blir
lite ensamma på något sätt. Jamie går ju hem med mig och cian
varje dag efter skolan. Ibland stannar vi till i parken en stund,
och har han då tur är någon av hans klasskompisar där. När
jag var liten hängde man på kompisar hem om man inte gick
på fritids. Vi hade nästan jämt nån hos mig, eller så var jag
iväg och lekte. Här går det inte. När Jamies mamma kommer
hem klockan halv fyra börjar de med läxorna. Barnen blir ÖVERRÖSTA
med läxor. Jamie är åtta år och sitter med sina läxor varje eftermiddag
mellan halv fyra och klockan sex, typ. Sorgligt?
Jag är glad att mamman kommer hem halv fyra, hon jobbar heltid,
börjar klockan sju varje morgon. Utan mig i sitt hus skulle hela hushållet
falla i bitar. De flesta andra kvinnor i hennes situation arbetar deltid,
eller så är de arbetslösa (man får nästan mer pengar av att vara
arbetslös än att arbeta deltid, så vissa väljer det!!) för att kunna
ha någon som helst chans att hämta upp sina barn från skolan osv. 
 
Var finns alla rättigheter, som för oss i sverige är så självklara?
Varför ska man räknas som familj och bli skattade/få bidrag som
just, familj. I många familjer kan mammorna aldrig unna sig något,
eftersom det är papporna som tjänar pengarna och bestämmer vad
de ska gå till. Med machokulturen som härskar här, är det viktigare
att ha en snygg och häftig bil, än att mamman till ens barn ska ha
rörelsefrihet (busspengar/egen bil) om dagarna då hon är hemma
med barnen. Hela systemet har en tendens att gynna papporna
och glömma bort mammorna. Man räknar med att en familj delar
100% lika på pengarna, något som jag upplever INTE riktigt händer 
i alla fall..
Var finns barnomsorgen? Vem har råd med den? Det är mycket billigare
att ha au pair, än att ha sina barn på dagis. Mormödrar/farmödrar och
andra släktingar tvingas att dra sitt strå till stacken, och har man inga
sådana närvarande, så är det helt enkelt ett helvete att få ihop allt.
Var finns självständigheten och friheten för kvinnorna? One night stands
är rätt unheard of. För att irländska kvinnor är mindre kåta än svenska?
Nej. Det tror jag verkligen inte. Det är för att man blir stämplad. Det
är så sorgligt, men till och med i en storstad som dublin, blir KVINNOR
stämplade och får rykten om sig, om de upplevs som vad vi svenskar
nog snarare skulle kalla för sexuellt frigjorda, än slampiga.
Valfriheten. Friheten. Den lyser ibland med sin frånvaro, och det
gör mig ledsen. Men samtidigt glad över att jag har växt upp i ett
såpass jämnställt land, att jag, trots att jag ofta hatat att vara
tjej av diverse anledningar såsom utseende-pressen etc, ändå
har kunnat välja mkt mer än vad dessa tjejer kan.
Jag som svensk tjej kan skapa mig ett liv som självständig, stark
kvinna, medans man här förväntas ingå i en familj som ger en
stabilitet och trygghet. Jag har sagt det förr och jag kan säga
det hur många gånger som helst, att skatta personer som singlar,
även gifta människor, och ge bidrag efter varje individs behov
istället för att se till familjen, det är bra. Det ger både man och
kvinna självständighet. Hela ens värld faller då inte ihop om
man skulle separera en dag, man är och förblir en individ.
Som kvinna ska man inte behöva leva av någon annan.
Kvinnor och män SKA tjäna lika mycket och ha exakt samma
frihet i alla avseenden. 
 
Jag har bokat biljett hem över julen. Vi ses om 110 dagar.