Nothing can be done against the truth

no mather how we remain in denial 
 

Ibland blir jag trött på mig själv. Jag blir trött på mig själv
för att jag kan bli arg och frustrerad på saker jag inte kan
förändra. Jag har ärvt denna förmåga/ovana av min mor
tror jag. Tillsammans kan vi skrika och klaga på allt möjligt
vi hör på nyheterna. Idag var jag arg för att jag vaknade mitt
i natten av att jag frös, samt nåt oljud från övervåningen. Det
är ingen som bor på övervåningen. Jag tänkte gå upp och se
efter vad det var som lät så djävulskt, men sen kom jag på att
det inte skulle gå, för att jag är för feg. Då blev jag arg igen.
När jag inte kunde somna om blev jag ännu argare och när
väckarklockan ringde halv åtta blev jag superarg, inte minst
för att jag dragit på mig nåt jävla halsont, nästäppa samt
visserligen lindrig men ändock, feber. 
 
Dagen har fortsatt i en ilsken feberdimma och jag längtar
härifrån. Det är inte kul att ta hand om en treåring när man
är sjuk. Och så sa barry till mig (förmodligen för att derek var
över till halv elva igårkväll) att vardagsrum nummer två
minsann dugit åt deras föregående au pairer att umgås i när
de haft vänner över. "it's not that it's derek, I don't care who
you have over, but upstairs is a bit of a private zone" och det
är ju bara att acceptera. Jag bor med en familj och jag får leva
efter deras regler. Och vardagsrum nr 2 är stort, rymligt och
trevligt. Men ja, det är klart, att med febern, tröttheten och all
annan groende ilska idag, så blev jag såklart... lite arg. 
Men jag sa bara yeah of course no problem. 
 
 
Nyss kom jamie in och frågade om jag skulle med på hans hurlingmatch.
Jag hoppade in i duschen och skyndade mig halvhjärtat, men när jag
kom ut var det för sent. Lika bra det egentligen, men det hade faktiskt
varit kul att se. Men det kommer ju minst sagt fler chanser, det är match
typ varannan vecka och Gud vet hur länge jag blir här. Haha. Ikväll ska
jag ladda ner grey's anatomy, desperate housewives, one tree hill och
hipp hipp. Det blir en hemmakväll i mysets tecken. Men först: middag.
Det är alltid lika spännande att se vad som finns i kylskåpet, att bo
med två kockar har sannerligen sina fördelar!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0