kickilina

to where the sun never shines and then
let you come back when you've learnt 
not to take the one I love 
not to take the one 
I love 
 
 

 
Konstant ångest. Ärligt. Konstant ångest över om det är dags
eller inte dags, att börja plugga efter jul. Dags eller inte dags,
att åka ifrån Dublin. Plugga(och, herregud; VAD ISÅFALL!?!?)?
Jobba? Dublin? Oslo? Uppsala? Umeå? Lund? 
 
Det var som att en sten föll från mitt bröst när jag och sofie
yogade idag. Det är få saker som kan få mig att må så bra,
som yoga. Och att jogga. Fotboll ska det börjas på snart också!
Och att sjunga i kör vilket btw är något jag borde kolla upp snarast.

Jag måste börja sjunga igen, det är som att något stort
saknas från mitt liv och det är tamejfan att sjunga i kör.
helst en riktigt stor en. eller stor eller liten spelar ingen roll.
men den ska vara någorlunda bra, och inte vara en katolsk
kyrkokör. Jag vill ha utmaning, och gemenskap i sången. 
Roligt och utmanande. Kanske stå på en stor scen inför en 
massa folk. (Gud vad jag saknar DeVisa.) 
 
I fredags bjöd Jennie över mig och Sofie på middag och vin
hos henne. Vi blev lite överambitiösa i vinaffären på vägen
dit och efter hundra års velande dök vi till slut upp utanför
jennies dörr med hela 4 flaskor vin och 2 liter smirnoff ice
och bacardi breezer. Haha. Need less to say!
Det blev en rolig kväll och vi slöt även upp med natalie, theresia,
alexandra och en norsk tjej som jag inte minns namnet på, och
gick på nattklubb. Nästa morgon vaknade vi hos jennie, kollade
lite grey's anatomy och på eftermiddan nån gång tog jag luasen
de få hållplatserna det är ut till tallaght, för att hälsa på mina favoriter.

Det blev en helkväll med the Walkers. Vi beställde pizza från pizzahut
och sen kollade vi på film. Men först pratade vi, såklart. Massor.
Både jag och gav somnade typ fem min in på filmen. Som vanligt
då. Malin väckte mig efter nån halvtimme och sa att hon bäddat
"min" säng åt mig, i "mitt" rum. alltså FIN ELLER VAD?? Jag gick
upp, halvt sovandes fortfarande, för att upptäcka att människan
(eller ska man säga ängeln??) till och med satt på madrassvärmen
åt mig, så min säng var varm och skön när jag kom upp! Jag blev
helt emotional och grät som ett litet barn.
       Det var sorgligt att sova i mitt gamla rum. Det är helt tomt nu,
det är ingenting på väggarna och byrån och garderoben är helt tom.
Det är underbart att jag får komma tillbaka och sova över när jag
vill, och när de pratar om rummet är det "kristin's room" och inget
annat. Fint. Det gör nästan lite ont i mig att ens tänka på att någon
annan ska ta min plats sen, när malin börjar jobba igen och de
behöver en ny au pair. Alexander kommer ju alltid vara min bäbis.
(Lite sina föräldrars också kanske) Jag vet inte hur jag kommer
att känna när någon annan ska komma och ta över "mitt" rum 
och mina fina malin & gavin. Men det behöver jag inte tänka på nu. 
 
Hur som helst. I söndags åkte jag, malin och barnen till en
lekplats en stund och sen fikade jag en stund med natalie,
för att senare, traditionsenligt, avsluta söndagskvällen på
foggy dew, där någon idiot för omväxlings skull bestämde
sig för att trampa sönder min (och natalies och alexandras!) häl.
ONT. Jag blev arg och skällde på tjejen. Men hon kunde inte engelska. 
 
Justja, i torsdags var det ARTHUR'S DAY också, det firade vi 
såklart. Gav och hans kompisar festade med oss en stund. Kul!
 


Nu är jag för trött. Mer uppdatering får vänta, ni får hållas ;)
Natti natti.