kickilina

förunderligt blid 
 
 
Det var någon som skrivit om julen på sin blogg. Om hur en
julgran doftar och tända ljus och att godjul-krama familjen
på julaftons morgon. Jag bröt ihop totalt och gråter fortfarande.
Det är svårt att förklara för de som inte har erfarenhet av det,
men att vara ifrån sina föräldrar och familj en såhär lång tid är
faktiskt svårt. Särskilt när man har svårt att trivas och känna
trygghet där man bor. Bara något så enkelt som en kram blir
som att vinna på lotto. Att då ens tänka på något så underbart
som jultiden, och att få vara hemma och njuta av den, det blir
helt övervälmande. Jag längtar verkligen. 
 
Min värdfamilj har redan hittat en som ska ta min plats, det är
deras förrförra au pair Alyssa, hon har flyttat över hit från usa
och letar jobb. Och eftersom jag och föräldrarna inte kommit
särskilt bra överens har de bestämt att hon ska börja redan
på måndag nästa vecka. Så jag måste packa mina grejer den
här veckan. Stress stress stress! Men det ska ändå bli skönt,
jag trivs ju inte här ändå. Min biljett hem är först om en månad,
så jag har inte riktigt bestämt hur jag ska göra tills dess. Kanske
söka jobb. Chilla lite. Får se. Försöker att inte låta det stressa mig
än, det viktiga att fokusera på nu är att tvätta mina kläder och packa.
Bestämma vad som ska med till sverige och vad som ska upp på
malin och gavins vind..

Fokusera fokusera. Inte stressa, inte panikaöver hur kaos allt är just nu.
Det är sånt här som får en att växa upp. Hantera situationer av kaos,
det är ju trots allt äventyr jag vill ha och jag blir ju så lätt uttråkad,
så jag borde bara vara glad att något händer. Jag dör inte av tristess
nu längre och det är ju en bra grej. Positiva tankar. Fokusera.

Jag får vara i Dublin som jag älskar, boende mina sista veckor
kommer att ordna sig och mina vänner här är guld värda. Om fyra
veckor får jag besök i en hel vecka och sen åker vi tillsammans till
sverige. Tänk vad mycket jag kommer sakna mitt liv här men också
hur underbart jag kommer ha det hemma i sverige med mina gamla
vänner och min familj när jag kommer hem. Visst, det är lite stressigt
och kaos nu. Men saker ordnar sig jämt, och jag älskar mitt liv även
när det är helt kaos. Någon smart själ sa till mig en gång: Allt handlar
om inställning. Och det är så jävla sant.