And I know everything

is gonna be alright 
 
 
Idag har jag och Theresia sett Joshua Radin live på The Academy
här i Dublin. Det var riktigt fint. Innan det så fikade jag med
Sofie, Emma, Marie och en ny tjej som heter Elina. Hon är från
uppsala, den första utom jag själv! Kul! Imorgon ska jag åka ut
till flygplatsen och överraska Natalie när hon landar, för hon tycker
nämligen inte att det ska bli någe kul att komma tillbaka (hon är
lite sverige-sjuk för tillfället) men jag tänker att om jag kommer
dit och möter henne med lite chips och öl ska hon nog bli glad! 
 
Jag har en skräckblandad ångestglädje inför att flytta hem snart.
Jag går ständigt kring och tänker "åh vad jag ska sakna detta, och
detta, och den här här! Och henne och honom.. och den här personen
jag aldrig hälsat på och den fantastiska parken jag bara varit i en
gång.." Det finns mycket jag kommer sakna, och jag hoppas som sagt 
på att vara tillbaka snart igen. Efter att ha fått blivit ompysslad ett tag.
Mamma-kramar läker bättre än allt annat, och pappa-kramar likaså.
Jag vet att det blir bra för mig att komma hem ett tag, men samtidigt
vet jag att dublin är bra för mig också. Det är bara den här värdfamiljen
som driver mig till vanvett genom att behandla mig som en tioåring. 
 
Innan jag åker är det mycket som ska hinnas med. Förhoppningsvis
en tripp till Cork, och så ska jag vara fiskvakt. Och så får jag besök
från uppsala och så ska jag fixa pps-nummer och packa ner alla
mina grejer igen. Stress! Hur i helvete kan jag ha så mkt grejer?
Jag kom hit med en väska. Nu har jag fem fullpackade. Vad hände?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0