borta bäst men hemma... bra...

jag har varit så gott som utan intenet i två veckor
(med undantag för facebook på mobilen)




Jag har haft en otroligt rolig och slitsam sista vecka i Dublin.
Det var flippade utgångar, fina middagar, fantastiska utflykter och
sist men inte minst, några sorgliga och jobbiga farväl av människor
som kommit att betyda massor och som jag hoppas att ha kvar i
mitt liv en lång tid framöver. 
 
Den här dagen har varit slitsam och nu ska jag ta en välförtjänt dusch
(ICKE ELDUSCH, YESSSSSSSS!!!) och krypa till kojs. 
 
Här kommer något tänkvärt att kika på:
http://www.youtube.com/watch?v=zDONBWIaAvU&feature=player_embedded
 
 
ps. ni som försöker nå mig på mobilen, ni är som livets ord'arna som sätter
upp strålkastare mot himlen en gång om året för att försöka få en glimt av gud
(detta är den enda förklaringen jag och mina vänner kommit på iaf?).

You're up for a challenge.
Min svenska mobil har begått självmord. 
 
Och jag orkar ändå inte träffas på några dagar 
(farmor på sjukhuset är högsta prioritet just nu.) 
tålamod mina vänner, tålamod.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0