kickilina

Over rivers, farms, and state lines
The distance from here to where you'd be
It's only finger-lengths that I see
I touch the place where I'd find your face
My fingers in creases of distant dark places

I hang my coat up in the first bar
There is no peace that I've felt so far
The laughter penetrates my silence
As drunken men find flaws in science
 
 
det är tisdag och jag är i uppsala. det är.. konstigt. fast ändå världens mest
naturliga grej. det är inte konstigt att jag ser mig i spegeln en extra gång innan
jag går ut genom hallen, men ändå så himla konstigt, för här är det inget jag
väljer att göra för att jag är extremt fåfäng, utan här är det vad ALLA gör.
gör man inte det är man ju skitkonstig, varför skulle man INTE bry sig liksom?
när alla andra bryr sig om hur de ser ut, för att inte tala om hur ANDRA ser ut. 

sverige är lustigt på det sättet. och otroligt annorlunda från alla länder utanför 
skandinavien. ibland gör det att jag vill gråta. jag. som är kanske den mest
utseendefixerade människan jag själv känner. jag kan tycka synd om svenskarna
för att de inte vet bättre.haha. visst är det lustigt. jag behöver nog dublin.

dublin är mitt andningshål, dublin är det som matar min själ.
gör mig till människa.
uppsala klämmer ihjäl den, gör mig till ett utseende. en prestation.
högskolepoäng och vad jag har på mig. om jag smälter in. 
 
att inte smälta in i mängden är en dödssynd i sverige.
att smälta in i mängden är en dödssynd på irland. 
 
på irland handlar/använder jag kläder som jag tycker är snygga, 
som jag tycker att jag blir snygg i. här köper/använder jag också 
det, men inom vissa ramar. ganska snäva ramar. lagom. 
jag undrar om folk som aldrig bott utomlands förstår hur 
begränsade vi egentligen är i sverige? detta jävla lagom,
älskade/hatade lagom. varför så tråkiga med mönster? med 
former? varför alltid hålla sig till det alla andra redan har? eller
det man är säker på att tusen andra människor i samma stad
kommer att gå i snart, för att det är mode och det är vad man
SKA ha på sig?
för att det är så man gör. det är så man gör här. det är 
sorgligt. men man rättar sig i led som man inte ens vet finns, 
man vågar inte ta ett enda steg utanför, för då pratar folk om 
en. och man pratar om andra som gör det. för det är så man 
gör.
 

det har varit fullt upp. minst sagt. ni som inte bryr er om vad jag har
sysslat med de senaste dagarna kan sluta läsa nu, allt det viktiga jag
ville få fram är redan skrivet.

i lördags fikade jag och anna med kristin, isabell och två vänner till henne.
sen fikade jag även med mina föräldrar och gick på foto-utställning med dem. 
sen hängde jag hemma med moa, vi gick till årstahallen och köpte godis,
skvallrade om killar. precis som om det hade varit vilket år som helst, av de
gångna 10-15 senaste åren. helt galet ju. men det var kul. hon är tillbaka föralltid nu
från usa, det gillas. även om jag inte bor här. eh.

i söndags åkte jag till min bror i sthlm. han och hans tjej har flyttat så
det var första gången jag fick se deras nya lägenhet. blev även bortskämd
och fick en sprillans ny mp3, bara sådär. :) sen hängde jag hos angelie hela
kvällen.

i måndags käkade jag lunch hos min farmor och farfar samt hjälpte farfar
med att förstå sin dator lite bättre. han är världens coolaste, 90år, nybliven
dator-ägare. han lär sig mer och mer! det är nog bara en tidsfråga tills jag måste
censurera mina facebook-bilder för att han skaffar facebook ;)
sen fikade jag med kristin, shoppade med emelie, käkade middag med
emelie och anna och sen såg jag the hangover med greken hos honom.

idag har jag vart hos min moster på fika och sen fikade jag med ellen i
en massa timmar :) sen promenixade jag ända hem och mötte upp carin
och fikade lite till hos mig. en riktig fika-dag alltså!

imorgon blir det lunch med greken, fika hos emelie, show med mamma
samt (förhoppningsvis) öl hos eric. på torsdag blir det lunch med sofie (och 
emelie om hennes rygg är ok) och sen grillning hos greken med efterföljande
utgång med en grek, en emelie, två annor och en angelie. kanske en lotta också.

I like. jag älskar att vara planerad, att ha fullt upp. bollar i luften,
det är min grej. jag älskar även att spontan-bestämma saker, det
kan man göra här på ett helt annat sätt än hemma i dublin. här kan
jag smsa kristin och höra om hon ska med ner på stan och en kvart
senare möts vi upp. i dublin måste man planera så mkt, speciellt om
jag har bäbisen, då har jag nästan alltid dagarna bestämda dagen innan,
eller iaf senast klockan nio på morgonen.
 
det jag längtar mest efter just nu är en kall bulmers och att få skvallra
igenom de senaste två veckorna med natalie på söndagens reggaepub!
 
funderar på att bli sams med anette också.
jag är så jävla långtjurig. vi får se när det blir.