kickilina

and then let go of my hand

tisdag. allt är som vanligt igen. känns skönt.
idag var dock en mindre bra dag. den började med
att jag försov mig. i slutet på en dröm där jag tog hand
om alexander så knackar det på min dörr och det är malin
som kommer in med alexander. haha. jävla massa alexander
idag alltså! jajja. sen skulle jag vara snäll och låta alexander hålla
i min svenska mobil med musik på medans jag fixade mig. det slutade
med att han tryckte upp volymen så mycket att han till slut började
gråta för att det var för högt. haha. ungar är så smarta. jämt.
så småningom åkte vi ner på stan och träffade natalie. vi gick runt
och kikade lite i affärer, lunchade och sen skulle natalie hem så då
gick jag och alexander till 'den hemliga parken' och sparkade lite fotboll.
dock spårade det hela ur när alexander freakade totalt för att han inte fick
gå upp för stentrapporna (han kan inte gå ner för dem, är liksom för liten = livsfarligt)
och sen började det ösregna. då vägrade han ha på sig sin mössa. vi bråkade långt om
länge om detta. jag vann som vanligt. sen åkte vi hem. lagade isterband och stuvad
potatis till familjen. trevligt.

det var min tisdag. imorgon ska vi på playgroup och sen hänga hemma tror jag,
alternativt hos niamh. hon brukar vilja bjuda oss till sig efter playgroupen och när
jag inte orkar anstränga mig tillräckligt för att hitta på nån bortförklaring/lögn om
vad vi har för planer så brukar vi haka på dit. vi får se vilket det blir denna gång.


jag har tänkt mycket idag. på människor. på hur dublin rymmer 1.5miljoner HELT
RANDOM människor. medans i sverige är det väldigt.. monotont. folk klär sig ungefär
likadant, folk tycker ungefär likadant om det mesta. här är det inte så.
idag har jag sett både 50åriga tanter i vita kortkjolar och leopard-skor (nej, inte
horor) orakade män med blodstänk på skjortan, osäkra småpojkar som dricker
öl med alkisarna för att våga vissla efter tjejerna som går förbi, iklädda mjukisdressar
i skrikiga färger. tonåriga mammor som röker samtidigt som de kör sina barnvagnar,
översminkade marks&spencer-tanter som talade högt om sitt zigenar-hat. uteliggaren
som skriver dikter på gatan och en tjej i min egen ålder som satt och tiggde pengar.
en ensam kille som satt och lirade ett fantastiskt elgitarrsolo. en tjej som satt och grät
på mc donalds, mot fönstret för att de där inne inte skulle se. den skäggiga gubben som
utnämnt sig själv till irlands bästa poet och som har hemskrivna skyltar uppe som han
skrivit "anywhere else I'd be considered a God" och "time for a poem, buy it from me"
en tant i skrikrosa kavaj som haltade och fick sitta på spårvagnen. en man som gick
och rökte en misstänkt lång cigarett i parken försökte flirta med mig och någon tjej lekte
med sina hundar och alexander skrek för att han älskar hundar.

jag älskar det. detta var händelser som hände utspritt idag, men det hade
likagärna kunnat vara inom en halvtimme. så mycket äventyr är det att bo
här. hur kan man INTE älska det liksom? och kanske, sorligt nog, hur ska
man kunna nöja sig med.... sverige, sen? hur ska man kunna nöja sig med
"jag jobbar som ekonom, men min bästa kompis är civilingenjör" NÄMEN
ÅÅÅÅ VAD SPÄNNANDE.
är det sverige som är tråkigt? eller studentstaden uppsala? jag vet inte.
jag vet bara att jag här, i dublin, får uppleva och se en miljon nya saker
ungefär varje dag, jag får äventyr och adrenalinkickar varje dag, jag får
spänning och 'undrar vad som händer nu, undrar vad han/hon ska göra
nu, undrar om jag ska akta mig eller vara nära för att se' medans i sverige
är allt så... tråkigt. någon som förstår hur jag menar? allt är lagom. alltid så jävla lagom.