kickilina

as I stumble across the ground
I don't know what I expected
but suddenly I don't want to be around 
 
i London fanns det knappt några uteliggare, jämfört med här.
Och poliser fanns överallt. Det finns det inte här. Här finns det
knark, fattigdom och folk som inte köper sina skor på penney's
för att det är kul utan för att de måste, för att de inte har råd med
annat.
Det är sorgligt. 
 
Jag har blivit varnad för asiater, calvinister, afrikaner, muslimer
och öststatseuropéer så många gånger att det knappt går att räkna.
Folk här är rädda för allt som inte är irland. När de arbetslösa knarkarna
som hotar folk med kniv för nike-skor huvudsakligen inte är något annat
än just, Irländare. Tandlösa stackare med smutsiga händer, som pratar
dialekten som folk pratar här ute i ghettot. Jag har då aldrig sett en
tiggande afrikan eller asiat här i Dublin. De som har kommit hit har
kommit hit för att jobba, och det är precis vad de gör. Men det verkar
inte som att de får vara i fred. Till och med i infoboken om Irland som vi
har varnar de om rasismen. Folk är rädda. Det är himla sorgligt.
Skandinaver är dock omtyckta. Västeuropéer överlag verkar vara klart
godkända. så länge de inte är engelsmän.

Alexanders farmor sa "are you really gonna name him Alexander!? It's so british!!"
Det FÖRSTA hon sa när hon kom in i rummet några  timmar efter det att
Alexander hade fötts. 
 
Jaha, nu vet ni lite om hur fattigt det faktiskt är här. Det är faktiskt tiggare
överallt. Överallt. De flesta är menlösa och så länge man säger Sorry istället
för Fuck off, knacker. när de frågar om spare change så kan man vara lugn. 
 
 
Idag har jag varit i stan hela dagen med lillgrodan. Han har börjat med en
ny hobby. Den kallas för att SKRIKA. Öronbedövande. Inte gråtskrik liksom,
utan mer glädjetjut. TJUT, ja, det är det enda sättet att beskriva det faktiskt.
Det är minst sagt frustrerande. Och jobbigt. Och otroligt PRÖVANDE.
Men jag antar att man ska ha lite utmaning ibland. Hittills har han ju faktiskt
varit en liten ängel (PEPPAR PEPPAR) 
 
Just idag längtar jag hem lite. Efter sveriges vårväder och sena kvällar
i parken. Jag hoppas lite att tiden går fort tills augusti även om jag inte
vet om jag kommer komma tillbaka till Dublin eller inte. Hoppas på det.
Jag älskar ju att vara här. Livet hemma i Uppsala känns jävligt.. Vanilla,
jämfört med livet i Dublin. Här händer det nåt nytt varje dag. VARJE dag.
Idag fikade jag med Natalie som skulle flyga till Sverige några timmar senare,
hennes syster ska gifta sig. Min ena brorsa ska gifta sig nästa sommar och
jag längtar TOKmycket! Anyway. Jag bad henne att köpa med icas tomatpesto
men det gick ju inte för sig eftersom hon bara har handbaggage, och sånt får
man ju numera inte bära med längre. Fan. Att nån jävla bombsnubbe ska förstöra
för ALLA ANDRA hederliga resenärer. Är det inte alltid så? Så jävla typiskt. Skulle
det här inte vara tillfälligt btw? Nu lär de ju aldrig våga ändra tillbaka, för då
kommer de som fått idén av förbudet att faktiskt bomba med vätskor och grejer.
OH WE'RE SO DOOMED in this. Jag är helt slut. Jag borde sova. Ska hämta upp
yoga-dvdn och stretcha lite. Har FAKTISKT blivit lite vig. Tro det eller ej! Ciao