kickilina

I won't cry
I won't waste a single day
But if you leave
don't look back
I'll be running the other way.

det är som att det kryper i hela mig. jag vill skratta och
gråta, hoppa runt och sova på samma gång. att vara här
är fortfarande spänning. jag hoppas att det förblir så ett
bra tag. Isabell och jag snackade igår om datum som hon
ska hälsa på mig, det gjorde mig jätteglad. förmodligen blir
det en söndag till en torsdag, men det gör ju inget, huvudsaken
är att jag får träffa henne. huvudsaken är att jag får visa det
som är mitt, visa mitt nya liv här.

igår snackade jag med två svenska tjejer som hade skrivit på
au pairs in dublin-väggen på facebook. skrev till dem och den
ena la till mig på msn. de är inte här än men de kommer om
några veckor. kanske är schyssta! allt sedan anettes kompis
anne har kommit hit har jag blivit mer och mer sugen på att
hänga med någon som pratar mitt språk. någon som ser allt
från samma synvinkel liksom. genom sina 'svenska glasögon'
haha. selektiv perception you know. (jag lärde mig fan nåt i
skolan iaf)
jag och alexander ska nog till anette idag, om malin svarar
att det är okej. det är fortfarande rätt halt och kanske inte
idealiskt att åka buss, men det regnar också, så snön smälter
nog mer och mer :)

nina ramsby och martin hederos - med ögon känsliga för grönt.


sen var det nog inget mer idag.
jo förresten. alla mina jeans är för små helt plötsligt.
det känns sådär.