kickilina

what I've done
or if I like
what I've become
'cause something told me to run
and honey you know me
It's all or none


det är här jag växer upp. det är nu det händer.
haha. töntig?
men det känns så. här inser jag verkligen vilka
som är viktiga för mig där hemma. vilka jag saknar.
(vem jag saknar mest, vem jag önskar att jag kunde
ringa men inte kan, för att han har nån. han har en
annan nu. och det är ändå för sent. för längesen.)

jag lär mig att vara mig själv, kanske lär jag mig
vem jag är. jag vet inte. det känns bra och lite
konstigt på samma gång. jag har plötsligt så mycket
tid. det är som att tiden har stannat en stund, och jag
får tid och rum att andas. jag får en lucka att tänka
efter, samtidigt som jag har såna möjligheter att forma
mitt liv själv här. Jag hade inga vänner i dublin när jag
kom hit, jag hade inga mönster, inga vanor, jag bygger
upp mer och mer för varje dag. jag väljer vilka jag vill
umgås med, vilka jag inte orkar med, vad jag vill göra,
vad jag inte vill göra. Klart jag kan göra det i uppsala
också, men det är annorlunda där. här är allt så nytt,
jag har levt hela mitt liv i uppsala. här träffar jag nya
människor hela tiden, här ser jag sånt som man aldrig
ser i sverige.
där får jag inte äventyr på samma sätt som här.
för det är det jag älskar mest med att vara här.
och att folk pratar med varandra.

man pratar med varandra på luasen och luasen.
mammorna pratar med varandra på playgroupen,
man hejar på varandra när man går till affären, även
om man inte känner varandra det minsta. främlingar
erbjuder sig att hålla i ens bäbis när man ska fälla
ihop barnvagnen på bussen. irland är annorlunda.
jag kommer sakna det här när jag åker hem. jag
är nästan lite stressad över att tiden går så fort här
borta. har halvt bestämt mig för att åka hem i sommar
iaf.
jag har det fantastiskt här, men jag vill
faktiskt börja plugga snart. på riktigt.

om jag skulle beskriva mig själv just nu
så skulle beskrivningen bli
hungrig på livet.