kickilina

the sadness would get bored and go away
I thought that if I didn't go astray
Then all my pain would be in yesterday 
 
  
Jag är 22år gammal men känner mig som 17. Omogen dag
idag. Gamla minnen och grämande av gamla misstag som
begåtts men som inte går att ta tillbaka. Impulser att slå ett
telefonnummer som jag inte ens har kvar och inte har kunnat
utantill på flera år.
 
Det är snart nyår och jag är ledsen. Faktiskt. Jag sörjer att
jag inte är i Dublin och jag sörjer att jag inte längre känner
att det här är 100% hemma. Jag har två hem nu och jag vill
inte vara här just nu. Uppsala är misstag, kaos, sjukdom och
död. Vitaminbrist, näringsbrist och livslustbrist. Snö, kallt och 
en jävla stress hela tiden. Inre stress. Hjärtklappning. Kan inte
gå ut osminkad för i den här staden finns han som sett mig
osminkad en miljon gånger men som absolut inte skulle få det 
just nu, av någon anledning. Varför? Ja. VARFÖR i helvete?
För att jag måste vara perfekt. Här måste man det. I Uppsala 
måste man vara snygg och välklädd och helst glad och positiv 
hela tiden. Svara i telefonen när man helst vill slänga den i 
väggen för att rätt person aldrig ringer ändå.
 
Haha. Jag låter sorglig. Jag är nog lite sorglig idag. 
Men det bästa är att det är min blogg och att jag får klaga 
precis hur mkt som helst och att ingen måste läsa om den 
inte vill. 
WOHO. OH HAPPY DAY. 
 
 
Jag känner mig nästan lite full. Lite natt-lyrisk sådär. Sitter och 
snackar en massa skit med isabell på chatten och det är faktiskt 
riktigt trevligt. Imorgon ska jag till Lena och dricka vin och det
blir också trevligt det. 
 
Man måste tänka positivt. För att allt blir alltid bra till slut.
Man vet inte när och man vet inte hur, men det är alltid BRA
så småningom. Allt blir jämt det bästa det kan bli, man måste
bara göra det bästa man kan av alla olika situationer.
SLUTA DEPPA NU FÖR I HELVETE, KICKAN.