kickilina

Feministiskt debattforum var jag på idag. Dagen började med
en fika med emelie, redan då peppade vi inför debatten och sen
var det dags. Gudrun schyman, Unni Drougge och Gustav Almestad.
Efteråt blev det en 4 timmar lång middag på en restaurang med fortsatta
diskussioner i ämnet. Vilken dag! 
 
För övrigt känner jag att människan i mig börjar vakna till liv igen.
Efter en veckolång DÖDSförkylning blandat med lamslagande chock
av förändringen i att vara tillbaka i sverige, att inse att det här är mitt
hem igen med allt vad det innebär. Samt chocken, som ju egentligen
inte är en chock, men ändock fruktansvärt medtagande, att se farmor
i det tillståndet hon är... Så har jag då äntligen tagit mig ut bland folk.
Det började i fredags med jobbet på smålands, öldrickandet med
kristin och nu umgänge med bästis lyssnande på viktiga diskussioner.

Nu kanske det kan bli lite liv i min blogg igen, känner jag. Jag känner
inte längre, som förra veckan och halva denna, att jag vill dö varje
morgon då jag vaknar. Att vara tillbaka i sverige känns inte längre
oöverkomligt fruktansvärt jobbigt. Iom dagens politiska debatt och
allt brinnande engagemang som alltid återuppstår till liv i mig när jag
ser och lyssnar på politik, så känns det nästan lite kul. Här kan jag
ju göra saker! Jag behöver inte sitta och betrakta sverige på avstånd
och önska att jag var här så att jag kunde engagera mig! Det har varit
många många gånger jag (och Sofie som jag diskuterat mkt med) känt
frustration över att vara så långt bort. Speciellt under valrörelsen förstås,
men även generellt, för att man inte kan engagera sig så, politiskt,
inom svensk politik, på sånt avstånd. 
 
Om jag hade min kamerasladd nu (har letat sedan igår) så hade jag
lagt upp en bild på debattörerna idag. Det kommer sen, när jag hittar 
sladden!

Här kommer istället ett litet HURRA för Navi Pillay som vunnit Stockholm 
human rights award 2010! Här kan man läsa lite om vem hon är:
http://www.advokatsamfundet.se/templates/CommonPage_Advokaten.aspx?id=10817

 
En stor del i varför dagen blev så fantastisk som den blev var såklart
att äntligen träffa underbara bästis igen. Det är nästan läskigt hur någon
kan ha så liknande tankar som en själv, trots att man är så olika på så
mycket annat. Här kommer en 1,5år gammal bild, från min avskedsfest
(80-talstema) när jag skulle flytta till holland :D Det var en rolig fest det!