kickilina

ett silverskratt på himlens svarta hav 
 
 
Jag har tveksamt tackat nej till kärlek. En ärlig man med
ärliga känslor, ett ärligt hjärta och ärliga tårar. Och jag frågar
mig än en gång: Hur vet man när man gör rätt? Hur vet man
att man inte gör fel? Hur vet man att man inte kommer ångra
sig och vilja göra om allt, när det är för sent. 
 
I torsdags var det personalfest på smålands. Det var öppen ölbar,
vilket betydde att man fick gå bakom baren och ta vad man ville
ur kylskåpen, hur många gånger man ville. Jag och angelie gick till
stocken efter det och stod i kö i hundra år bakom årets största
douche bag, en mansgris från grekland som jag nog hade slagit
på käften om jag hade haft en extra drink i mig. Det blev mycket
argumentation och härskarteknikerna bildade som en ilskedimma
runtomkring mig. Så småningom blev det o'connors, häng med en
massa "gamla" gubbar, en av dem tyckte att jag skulle sova med
honom på hans kontor där han skulle övernatta. När jag antydde
att han väl är moderat eftersom han var företags-ägare sa han
först ja fast sen när jag sa att jag var så långt från moderat som
man kan komma så tog han tillbaka det han sagt och sa att han
bara sa att han var det för att när jag frågade så lät det som att
jag var det och han ville ju flirta med mig så han sa ja fast han
egentligen inte var det. HAHA. En 35+ man som försöker slicka
min röv! I like!  
 
Fredag blev långfika i sthlm och sen utgång med ellen och björn.
Lördagen bestod av De-visa-lyssnande på gränby, ihopbryt hemma
med mitt livs första panik-attack (där satt den?) fy fan. Sen tog jag
mig i kragen och fortsatte kvällen med förfest hos kristin och utgång
på o'connors som dock slutade rätt misslyckat. Men men. Sov hos
greken som plikttroget dumpade sitt ragg för att jag skulle kunna
sova där när jag var så upprörd på en viss person att jag nästan
gick i bitar. Vi skvallrade halva natten och nästa morgon kändes
allt lite bättre. Då var det dags för att åka och titta på farmor i
ett kapell med familjen. Det var vackert och hjärtskärande. De
hade klätt henne i sin favoritblus och i handen hade hon en stor
vit ros. 
 
Den senaste veckan har jag mått konstant illa och knappt kunnat
äta. Jag är inte sjuk eller nåt och förmodligen är det sorg som
satt sig på kroppen. Jag var hos doktorn idag för säkerhets skull,
jag kan ju inte fortsätta icke-äta föralltid.. Hon tog en massa tester
och var världens bästa doktor typ. Jag fick även ett recept på en
medicin. Om den hjälper så är det magsyran som är i obalans.
Annars har jag en remiss till en psykolog, för att kunna bearbeta
allt. Som jag skrev i föregående inlägg har jag nog aldrig haft
såhär mkt tankar och förvirring inuti förut. Det kan vara stressen
över allt som orsakar det här. Vi får se. Igår var det lite bättre,
jag fick i mig två hela mackor, ett glas oboy och 20g chips. Det
är framsteg. Haha. Sorgligt va? Ska det fortsätta såhär är jag
kanske smal snart. Biverkningen är ju dock att jag inte har nån
energi till NÅGONTING och bara vill sova eller gråta hela tiden. 
 
Ikväll ska jag och malin ha filmkväll, det gör gott.