kickilina

that's where I'm heading for
Hold on to a sinking stone
until the worst is known 
 
Nobody wants to think about it
Nobody wants to talk about it
Nobody protects you


 
De flesta som känner mig sedan några år tillbaka vet att jag
varit sjuk i depression i puberteten. Vissa dagar känns det fan som
att jag upplever puberteten igen, speciellt nu när jag bor hos
mina föräldrar. Jag blev så arg igår när jag inte hittade min yoga-dvd
att jag satte mig ner och grät. Efter en jävla massa skrik och skäll på
pappa som fick ta smällen för att mamma inte svarade på sin mobil.
Imorse vaknade jag med gråten i halsen efter en fruktansvärd mardröm
och idag känns allt helt meningslöst. Precis som för flera flera år sen.
Idag tänker jag på allt allt allt men det spelar ingen roll, nej, faktiskt
ingenting av allt i mitt liv verkar spela någon roll. Jag är ensam.
Trots att jag har underbara vänner och familj så är jag ensam. 
 
When you lose something you can't replace. Är det enda sättet att
uttrycka det. Något fattas mig. Något som inte går att ersätta med
något annat. Jag har försökt. I flera år redan, har jag försökt. 
Det går inte att bygga upp eller hitta i någon annan relation. 
 
 
Det här blev ju jävligt muntert. Gott nytt fucking-jävla-kuk-år.
Ni kan ju iallafall fira att era liv inte är lika sorgliga som mitt! 
Ni är fina. <3
 
http://www.youtube.com/watch?v=QU6AhH2a1cU