Sverige, Sverige älskade land

den tiger som skäms
jag vet hur det känns
när allvaret har blivit ett skämt
när tystnaden skräms
vad är det som hänt?



En plötslig melankoli har intagit min kropp. Jag
känner verken glädje eller ledsamhet över att
vara tillbaka. Det känns inte riktigt som att vara
hemma på riktigt. Visst, huset är detsamma, jobbet
är det jag hade förut. Men mamma och pappa är
på semester. Greken är i grekland, Emelie, Karin
och Anna
och tågluffar, Sofie och Linda i Tylösand,
Ellen på charter, Malin i hälsingland.. De enda jag
har hängt med hittills är Angelie och Isabell. Och
isabell drar snart igen, till oslo. Jajja. Moa är iaf
hemma och imorgon ska jag på URF med Viktor
med flera. Hoppas bröderna ska med. Inte mina
alltså, utan Tolentinobröderna såklart. De är liksom
omdöpta till bröderna, kort och gott. Alla vet.


Solen skiner och kommer göra det hela dagen.
DÄR är något man aldrig skulle kunna säga i Dublin.
Så jag ska ut och njuta, sola för första gången i år!
Det ni! Hahahah. Eller jag solade i Maj, när det var fint
i Dublin, men den brännan packade ihop och sa tack och
adjö för längesen.

För övrigt lever jag på allt jag saknat i Dublin.
Bregott, skogaholmslimpa, gräddfil, alla pålägg som
kan hittas i huset. Enliters förpackningar lättsockrad
hallonyoghurt. Lycka. Svensk mjölk. Hur kan den smaka
så annorlunda? För det gör den verkligen.

Nåväl. Om nån vill hänga har jag inte sådär överdrivet
mkt jobb nästa vecka, så hör av er isåfall. Annars funderar
jag på en sväng till finland, alternativt en långsväng till
sthlms skärgård. Kanske finns det något värdshus som
har en säng till övers. Jag vill bara.. jag vet inte. vara
i fred men tillsammans med andra människor, om ni
förstår vad jag menar. Jag vill vara ifred men inte vara
ensam.

Och Malin har fött sin lilla bäbis!! När jag satt på flyget från dublin
och skulle stänga av mobilen såg jag gavs namn på displayen
och i det närmaste skriker ut: -DID SHE HAVE THE BABY!?
-YES SHE DID!! a little girl. Amelie.
åhh. Sån lycka. Och så lite synd att jag åkte samma dag som
den föddes. Nu måste jag vänta i evigheter tills jag får se den..
Men iaf. fint. glatt. lyckligt. Äntligen har den de väntat på så
länge anlänt. Jag undrar hur Alexander axlar rollen som storebror.
Storebror, 1,5år gammal. När jag landar har väl saker och ting
lugnat ner sig lite antar jag.

Sol. Bikini. Glass i trädgården. Hejdåååå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0