lately I have had the strangest feeling

with no vivid reason here to find
yet the thought of losing you's been hanging
round my mind



Idag är det fint väder och jag stannar inne och
lyssnar på pappas gamla LP-skivor. Han har nästan
hur många som helst. Det är mysigt. Earth, wind
and fire, Stevie Wonder, Simon & Garfunkel, Monica
Zetterlund, Gilbert O'Sullivan. You've gotta love it!

Resfebern inför att åka tillbaka till Dublin börjar infinna
sig och jag vill helst packa och dra på en gång. Uppsala
ger mig ångest. Och skuldkänslor, både för att människan
jag är här inte är lika fin som den jag är i Dublin, (den är
svenskt ytlig och elak på nåt sätt. Jag vill inte kännas vid
den personen men blir den automatiskt, motvilligt)
Och för att jag inte bor här. Detta ständiga "när flyttar du
hem då? flytta hem nu!" är svårt. Och förvirrande. Jag vet
inte säkert om det här är hem längre.
Jag ser det som att jag ska HEM till Dublin. Och funderar på om
det inte är dags för ett nytt "hem" när jag så småningom lämnar
Dublin för att återvända till Sverige.

Nu är det dags för fika med Ellen, sen ska jag förhoppningsvis
leka med Isabell och sen hälsa på den röda soffan på rackarberget
över natten. Imorgon blir det fika med Lena, sen med Malin och
till slut blir det utgång med Karin och Richard bland andra.
Blir nog kul det. Fan vad mycket det blir på sluttampen. Folk hit
och folk dit. Men man ska inte klaga, jag är glad att jag har några
fina vänner kvar iaf!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0