my silence is my self defense
fan vad trött jag blir!!!! skrev aslångt och så försvann allt.
igår var iaf kul, det jag minns. kvällen slutade hos greken,
käkade och kollade på seinfeld. samma gäller för idag,
sen gick vi ner på stan. solade, käkade middag och fikade.
jag slog på stort, som jag alltid gör när jag är bakis. mallan
kom också ner. mysigt. fika är värt. att tjocka sig är alltid en
hit. jag käkade både en sub och en foccacia. I ROCK. plus varm
choklad med mashmallows.. och en cola. hah. you only live once...
imorgon tänkte jag vara hurtig och jogga. om halsen är bättre.
ja, för jag har fortfarande ont i halsen. imorgon påbörjas
(förhoppningsvisinte) sjunde veckan med halsont. det är
helt insane. kanske har cancer? usch nu freakar jag snart
och går till doktorn igen. ge mig mirakelpiller TACK.
bajs på det här.
om 12 dagar förändras allt. allt allt allt.
things will never be the same again! fast
det känns inte jobbigt, mer spännande och
kul bara. peppad på varenda dag fram tills
nästa fredag, och SPECIELLT peppad på nästa
fredag. Dagen med stort D. galet.
dock en aning ångest över att jag måste lämna
efter mig en så sjukt stor del av min garderob :(
iaf de första 7 veckorna, sen kommer jag ju hem
över julen. värt. julen är det mysigaste som finns.
julmusik, tända ljus, snö, julpynt, julgran, julshopping...
CAN'T WAIT! undrar om det finns nånslags svensk
förening i dublin, vore värt att få gå luciatåg trots
att jag är i dublin när det är lucia liksom. lucia är så
JÄVLA nice. mysfaktor 1000.
men men. först: en massa trevliga dagar hemma i
uppsala och på lördag: MIN FEEEEEEZT. värt. sjukt
värt. YUMMEEEEY.
jag önskar att färre människor skulle bli så förändrade
när de skaffar pojkvän/flickvän. känns lite som att jag
förlorat en viss vän... i think you know who you are...
jag ska fan vara singel föralltid. typ :D tills jag hittar
the love of my life liksom. det lär inte hända på hundra
år ändå. jag är så jävla picky. hah.
en till sak. knarkare är helt jävla dumma i huvvet och jag
önskar att han som attackerade emelie och hennes brorsa
BRINNER I HELVETET FÖRALLTID. yep.
åh. en till sak. demens suger. jag hoppas de kommer på
ett botemedel till alzheimer och åldersdemens snart, jag
skulle bryta ihop totalt om mina föräldrar skulle bli dementa
när de blir gamla. jag tror min farmor börjar bli dement, hon
har ingen koll på nånting. alternativt bara gammal och trött,
i fredags när jag var där satt hon mest och sov och orkade
inte hänga med i konversationerna jag och farfar hade. när
jag sa att vi ses på lördag (när hon fyller 90) blev hon förvånad
och undrade om hon verkligen var så gammal. hon låtsades
sedan som att hon skojade men jag såg på farfars min och
kände in att det inte var så egentligen. det måste vara svårt
själv att bli glömsk, det måste liksom ligga en fruktansvärd
frustration under ytan över att man faktiskt inte minns.
mitt sommarjobb var nog det bästa nånsin. shit vad jag trivdes.
saknar mina små tanter, ska hälsa på dem innan jag drar. inte
för att de minns det dagen efter, men kan man skänka ens ett
litet leende som varar någon minut så är det så himla värt det
ändå. living for the moment. i en helt ny dimension liksom.
mina stackars små tanter.
tack för mig, jag är trött.
igår var iaf kul, det jag minns. kvällen slutade hos greken,
käkade och kollade på seinfeld. samma gäller för idag,
sen gick vi ner på stan. solade, käkade middag och fikade.
jag slog på stort, som jag alltid gör när jag är bakis. mallan
kom också ner. mysigt. fika är värt. att tjocka sig är alltid en
hit. jag käkade både en sub och en foccacia. I ROCK. plus varm
choklad med mashmallows.. och en cola. hah. you only live once...
imorgon tänkte jag vara hurtig och jogga. om halsen är bättre.
ja, för jag har fortfarande ont i halsen. imorgon påbörjas
(förhoppningsvisinte) sjunde veckan med halsont. det är
helt insane. kanske har cancer? usch nu freakar jag snart
och går till doktorn igen. ge mig mirakelpiller TACK.
bajs på det här.
om 12 dagar förändras allt. allt allt allt.
things will never be the same again! fast
det känns inte jobbigt, mer spännande och
kul bara. peppad på varenda dag fram tills
nästa fredag, och SPECIELLT peppad på nästa
fredag. Dagen med stort D. galet.
dock en aning ångest över att jag måste lämna
efter mig en så sjukt stor del av min garderob :(
iaf de första 7 veckorna, sen kommer jag ju hem
över julen. värt. julen är det mysigaste som finns.
julmusik, tända ljus, snö, julpynt, julgran, julshopping...
CAN'T WAIT! undrar om det finns nånslags svensk
förening i dublin, vore värt att få gå luciatåg trots
att jag är i dublin när det är lucia liksom. lucia är så
JÄVLA nice. mysfaktor 1000.
men men. först: en massa trevliga dagar hemma i
uppsala och på lördag: MIN FEEEEEEZT. värt. sjukt
värt. YUMMEEEEY.
jag önskar att färre människor skulle bli så förändrade
när de skaffar pojkvän/flickvän. känns lite som att jag
förlorat en viss vän... i think you know who you are...
jag ska fan vara singel föralltid. typ :D tills jag hittar
the love of my life liksom. det lär inte hända på hundra
år ändå. jag är så jävla picky. hah.
en till sak. knarkare är helt jävla dumma i huvvet och jag
önskar att han som attackerade emelie och hennes brorsa
BRINNER I HELVETET FÖRALLTID. yep.
åh. en till sak. demens suger. jag hoppas de kommer på
ett botemedel till alzheimer och åldersdemens snart, jag
skulle bryta ihop totalt om mina föräldrar skulle bli dementa
när de blir gamla. jag tror min farmor börjar bli dement, hon
har ingen koll på nånting. alternativt bara gammal och trött,
i fredags när jag var där satt hon mest och sov och orkade
inte hänga med i konversationerna jag och farfar hade. när
jag sa att vi ses på lördag (när hon fyller 90) blev hon förvånad
och undrade om hon verkligen var så gammal. hon låtsades
sedan som att hon skojade men jag såg på farfars min och
kände in att det inte var så egentligen. det måste vara svårt
själv att bli glömsk, det måste liksom ligga en fruktansvärd
frustration under ytan över att man faktiskt inte minns.
mitt sommarjobb var nog det bästa nånsin. shit vad jag trivdes.
saknar mina små tanter, ska hälsa på dem innan jag drar. inte
för att de minns det dagen efter, men kan man skänka ens ett
litet leende som varar någon minut så är det så himla värt det
ändå. living for the moment. i en helt ny dimension liksom.
mina stackars små tanter.
tack för mig, jag är trött.
Kommentarer
Trackback