kickilina

the rush
the rush
the rush
to kiss you
to love you endlessly
to love you forgivingly 
this is my kick
this is my cocaine
this is what keeps me going 
 
 
shit. det är precis det här det handlar om.
att gå vilse redan på vägen till spårvagnen,
att strosa runt ensam, leta efter platser,
hitta efter många om och men, utan att
fråga efter vägen. att inte veta vilket håll
man ska åt när man kommer ut från affären igen,
för att det ser likadant ut åt båda håll på shoppinggatan,
och det är shoppinggator åt alla håll, och gatumusikanterna
kan faktiskt sjunga/spela i den här stan. det är julpyntat
överallt och att man inte har någon aning om vilket håll
bussen och 'the millenium spire' är förens man ser den.
jag älskar det. jag älskar att vara här. 
 
jag älskar att komma hem till malin och gavin och visa
upp vad jag har köpt och jag älskar att sätta på värmefläkten
i mitt rum och hur det blir varmt på typ en minut tack vare den.
jag älskar att leka med alexander och att plocka upp moroten
han kastar på golvet 27 gånger i rad. jag älskar hur han ler
när jag kommer och säger god morgon på morgonen och
jag älskar golvvärmen i köket.
jag älskar att spårvagnen är full med konstiga människor
och att jag hellre skulle kalla den för freakshow-transport
for ugly people. jag älskar att jag hittar till the square och
hem och att jag har lärt mig hur man låser upp dörren med
ett ryck.
jag älskar att äta lagad mat varje dag och att prata om
hur dagen har varit. 
 
det är det här. det är det här det handlar om. 
 
det är mitt nya liv.
nu är det bara vänner som saknas,
någon/några att shoppa med. hon
som jag fikade med idag köper bara
sina kläder på second hand. trist.
vad gör man då på stan? jag vet inte.
jag shoppade i x antal själv idag, helt fantastiskt.
tar tillbaka det jag sagt om rotterdam, det var en
BRA shoppingstad, but this, people, this is HEAVEN.
jag är kär i dublin. nästa gång jag är på stan ska
jag nog köpa en I <3 Dublin-tshirt. det var kärlek
vid första ögonkastet. typ som mannen jag såg på
spårvagnen idag. haha. han gick av på samma som
jag. 
 
shit vad långt jag bor från stan btw. 19 hållplatser. tar en evighet, typ.
jag bor i ghettot. värre än alla andra ställen i dublin tydligen, efter
vad jag hörde idag av au pairerna jag fikade med. de skrattade
och tyckte synd om mig. om jag inte hade den familjen som jag
har hade jag kanske känt mig rädd och otrygg, men de möter mig
om jag vill, de hämtar upp mig på the square om jag vill.
de är fina. jag trivs jättebra :)
det enda som saknas är att ni hälsar på mig, kära vänner. jag
vill visa allt för er!!