kickilina

total beslutsångest. har fyra familjer som sliter och drar i mig nu.
en i münchen, två i dublin och en utanför london. 
 
har haft huset för mig själv i några dagar, rätt skönt.
snart får jag tillbaka mitt rum. om jag ens är kvar i sverige då ;)
är rätt peppad på att komma iväg. men vet också att det tar en
massa energi att komma till ett nytt ställe, inte bara ny miljö
utan också alla nya människor. de ska ju förhoppningsvis få
se en från ens bästa sida liksom. och riktigt där kanske jag
inte är just nu. inte än. 
 
idag har jag lagat två lasagner och vart på promenad med malin.
ikväll blir det fotbollskväll framför tvn. man får ju inte missa finalen
i champions league. så är det bara. sen blir det kanske utgång.
eller så blir det utgång imorgon. är rätt peppad faktiskt. det är
dags att gå utanför dörren om kvällarna, vad tjänar jag på att
sitta hemma och gneta?? han kommer ju inte ringa och säga
att han ångrar sig. han sa ju 'i wont. don't hope for it' så det
finns inget annat, än att packa ihop känslorna som ligger
överallt och försöka gå vidare.

jag är ju en rätt bra tjej i mina bästa år. jag ska nog hitta nån.
nån ska nog hitta mig så småningom. och uppskatta mig
så som jag är värd att bli uppskattad. varför ha bråttom liksom?