kickilina

jag hittar inte min kameraladdare nånstans :/
igår shoppade jag igen, fick eftermiddan fri,
mamman var hemma. lyssna på det här!
för 75 euro fick jag:
-ett par skor,
-en svart skinnväska,
-en vit lång tunika med en zebra på + skärp,
-en svart kortkjol med ett grönt skärp
-en blå lång skjorta/klänning
-ett par ljusblåa leggings
-en shower cream som luktar gudomligt av  jordgubb :)
 
hehe. sen funkade inte internetet i det här huset på hela dan.
det var rätt irriterande. och det ösregnade  hela dan.
n skällde på mig för att jag tagit hennes paraply när jag
åkte till stan, tydligen har hon och j bara ett i var, så hon
blev blöt när hon gick till albert hein (typ hollands
motsvarighet till ica) eller ja hon skällde inte men hon
sa att hon hade letat efter sitt paraply och att hon hade
blivit helt blöt på vägen till albert hein, hon hintade alltså
på ett skämtsamt men kristallklart sätt att jag i framtiden
inte får ta ett paraply hur mkt det än regnar, för att hennes
hår är viktigare än mitt, ungefär.
 
inatt sov jag skitdåligt, blev riktigt förkyd i regnet (trots
att jag ju olovligt lånat paraplyet, haha) och jag vaknade
flera gånger av att jag var så sjukt täppt i näsan. jag fick
några paracetamol av n innan jag gick och la mig, jag
förklarade nämligen att jag trodde jag hade haft feber
föregående natt. hon sa ingenting mer än att ge mig
pillrena.

när jag gick ner till nedervåningen imorse var frukosten
nästan redan framdukad, klockan var då tio över sju,
jag segade mig lite med att klä på mig för att jag inte
hittade mina strumpbyxor.. iaf så var n furious och
skrek åt mig WILLST DU BITTE UM SIEBEN RICHTIG ANFANGEN!?!
hon är inte så bra på tyska, men hon är bättre på tyska än vad hon
är på engelska, så när hon skäller på mig blir det oftast på tyska.
hela familjen var där och jag som redan var så sjukt opeppad
och trött ville bara dö. sa inte ett ord vid frukosten. n drog efter att
ha påminnt mig om att jag även borde dammsuga datorstolen
noggrannt eftersom katten alltid ligger där.

pappan frågade efter typ en kvart om jag var trött och jag sa
nej jag är sjuk. då frågade han vad jag har och jag sa förkylning.
 
idag är det fredag och då ska  hela huset dammsugas.
man tycker ju att föräldrarna borde ha sagt att jag kan
skippa att dammsuga huset, eftersom jag är sjuk. men
så funkar det inte här. sympati och medlidande existerar
inte i den här familjen. en dag när pojken grät sa föräldrarna
helt enkelt till honom att sluta gråta. jag ska även stryka och
laga mat, för n kommer hem sent. det ska bli rätt skönt,
barnen blir lite lugnare när mamman inte är hemma.
mamman är verkligen bossen i det här huset, och jag
tror alla är lite rädda för henne ibland, till och med pappan.
hon säger ofta till pappan att han också ska säga till
barnen, så att de visar att de är på samma sida, men
hon har ju så konstiga regler och kort stubin att man
inte ens hinner blinka innan hon skäller tills hon blir blå
själv.
 
 
jag önskar att jag aldrig blir som dem. inte nån av dem.
jag önskar att de hade haft en mamma som min istället,
som har ett varmt hjärta istället för ett som pumpar för
pengar. kanske hade de inte så panikartat behövt
skrika efter uppmärksamhet varenda sekund, om
de hade haft det som jag.

jag uppskattar min egen familj mer och mer för varje dag jag är här.
och jag längtar hem.
 
 
jag ska leta efter en ny familj att få jobba hos.