and the hardest part is letting go, not taking part.

jag har nog världens bästa jobb. idag när jag hade tid över och de
flesta hade gått och lagt sig, så dansade jag med en av de boende 
inne på hennes rum, vi dansade bland annat till 'hon kommer med
solsken till mig' och jag har nog aldrig sett henne så lycklig förut.
hon var helt med, hon skrattade och log konstant, och visade mig
en gammal docka som hon haft länge länge. hon pratade i
sammanhängande meningar och jag blev helt lycklig i hjärtat.
det är inte ofta. men när det väl händer, den känslan går inte riktigt att beskriva.
det var helt fantastiskt. 
 
sen cyklade jag hem och sedan dess har jag suttit här.
imorgon ska jag leka med isabell på stan och sen jobbar
jag igen. i helgen är jag ledig och då tänker jag bannemig
festa. 
 
igår var jag nere på stan och handlade på rea.. ett par
mönstrade leggings, en lång tshirt med texten USE ONE, 
från fashion against aids (h&m), en vit tshirt med svartvita
bilder, en svart tshirt, en beige tshirt med konstiga mönster,
samt ett par silverfärgade/gråa knästrumpor. allting helt på impuls.
så går det när folk lämnar mig själv på stan. haha. köpte inget
innan malin åkte hem för att käka middag. sen blev jag så
uttråkad att jag var tvungen att handla. usch. jag behöver
kanske hjälp? det blir typ nudlar nu fram tills lönen kommer.. 
 
jag pratade med t häromdan. har inte packat upp lådan helt än.
men jag gör det nog snart. han hade snaggat sig. det var inte så
snyggt. men han är förbannat snygg ändå. man blir förbannad.
haha. nåväl. när jag har jobbat färdigt ska jag nog åka iväg nånstans.
kanske helt i fred. ja. kanske helt ensam. det kanske skulle vara det
bästa. kanske bara till finland, kanske charter nånstans. beror på 
hur mkt pengar jag har och hur mkt jag känner att jag måste spara 
till dublin. peppad till max på dublin!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0