Ångest
En av tanterna var ledsen idag. En av oss var in dit ochhon ville inte ha mat, hon låg på sängen och sa att hon
hade ångest. Hon ville inte komma ut och umgås och hon
ville inte titta på tv. Hon ville bara ligga där.
Senare när jag gick in och frågade hur hon mådde så
sa hon att hon var bitter. Hon var bitter för att hon
var gammal och för att det var lördagskväll. Jag kan
verkligen tänka mig det, jag kunde känna med henne litegrann.
Lördagskväll hemma i en ensam säng i ett ensamt rum. I en
korridor som andas ensamheter åt alla håll. Stackars lilla tant.
Varning. Nu blir det personligt igen. (Och återigen funkar det inte
att göra styckesindelningar utan de här jävla strecken)
En av gamlingarna var ledsen ikväll. En av oss var in dit för
att hämta henne inför middagen men hon ville inte ha mat,
hon låg på sängen och sa att hon hade ångest. Hon ville inte
komma ut och umgås och hon ville inte titta på tv. Hon ville
bara ligga där. Senare när jag gick in och frågade hur hon
mådde så sa hon att hon var bitter.
Hon var bitter för att hon var gammal, det var lördagskväll
och hon var ensam. Fast på ett boende med andra gamlingar.
Jag kan verkligen tänka mig det, jag kunde känna med henne
litegrann. Lördagskväll hemma i en ensam säng i ett ensamt rum.
I en korridor som andas ensamheter åt alla håll. Stackars lilla tant.
Det skar i hjärtat men hon blev lite gladare när jag hjälpte henne
med blöjbyte och sa att man får vara bitter. Att jag också är bitter
ibland och att hon inte är ensam. Att vi bryr oss om henne och att
jag kommer finnas där igen när hon vaknar på morgonen.
Det kändes tungt. Hon säger ofta att hon var snygg en gång i
tiden och ibland okynnesäter hon pizzor bara för att det "inte
spelar någon roll ändå" hon "ska ändå dö". Jag har aldrig kommit
så nära en frisk äldre människas ångest förut, som det känns ibland
att jag är på den här avdelningen. På det sättet antar jag att demensen
är lättare, även om det är mer ångest där så uttrycker de den inte
lika klart, man får aldrig höra deras tankar bli till ord. Här är det
annorlunda. Men, precis som på demensen så måste man fortsätta
le, trots att det gör ont inuti att se dessa människor (och ibland
deras anhöriga) lida. Man får ta en dag i taget och ibland en timme
i taget. Se till de små små sakerna, ett leende här och en klapp på
kinden där.
När jag förklarat att man gärna får vara bitter, faktiskt att man får
vara hur bitter som helst, att det är okej och att jag också brukar
vara det så log mot mig, det största leendet jag sett på hennes ansikte,
ett leende av tacksamhet på nåt sätt. "Tack att jag får vara bitter, nu
känns det lite lättare" och det kändes som att det var värt hela dagens
jävla slit (jobbade dubbelpass, dvs 7-13 & 15-21 och hade ont exakt
överallt de sista timmarna).
Ibland händer det att man känner sig som en god människa, jag älskar
den känslan. Jag älskar när människor är tacksamma och när jag kan
känna att jag gjort något för någon annan människa. Det är förstås det
här som styr mitt yrkesval och mycket i mitt privatliv också.
Om det är något min tid i Dublin har förstärkt i mig så är det min
vilja att hjälpa till. Hjälpsamheten som finns där, som är så utspridd
på irland, är av sällan skådat slag. Det slår alla turister med häpnad
och även om jag bodde där i över ett år fortsatte jag förvånas, och
ibland när jag tänker tillbaka på händelser, på positiva attityder
jag mötte hos människor där, så vill jag nästan nypa mig i armen
för de verkar inte riktigt sanna. Men jag är naturligtvis glad, för
jag är ganska säker på att alla de upplevelserna gjort mig till en
bättre människa. Och att det bidragit till att det blev så enkelt
och självklart helt plötsligt, vad jag ska ägna mitt liv åt. Det finns
inget annat i hela världen jag kan tänka mig att göra med det.
Nu måste jag sova. Har skitsvårt att lämna jobbet på jobbet och
tänker alldeles för mycket. Men det är väl något man lär sig med
tiden. Och då är det ju bra att jag börjar i förväg med att jobba
med människor, så jag kan bli världens fucking jävla bästa sjuksköterska
när jag är klar. Japp, det är det som är planen nämligen. Ambitiöst indeed
men man måste ju drömma, annars kommer man ingenstans, någonsin,
som en vän sa i förrigår när vi var ute och joggade. OBS andra gången
på en vecka som vi joggade en mil är det inte ganska awesome? Jag
tycker iaf att vi är superawesome. Hejrå.
Nothing at all
vaknade med denna på hjärnan, sjukt awesome.
Idag ska jag storstäda ur Lenas lägenhet för inatt
kommer de hem. Känns lite sorgligt, har trivts så
himla bra här, med eget kök och balkong och allt,
det var verkligen precis vad jag behövde.
Ikväll blir det förhoppningsvis en långjogg igen,
det blev en mil i söndags och jag fick inte ens
träningsvärk :O :O awesome!
Imorgon är jag ledig och då ska vi förhoppningsvis
segla. På fredag vet jag inte vad som händer men
antar att jag borde packa färdigt eftersom jag jobbar
hela helgen sen innan vi åker. Nästa vecka är jag
överallt och ingenstans i finland, vi kommer bila
runt halva landet som vanligt, verkar som att släkten
bara sprider ut sig mer och mer :P Jag har inte vart
där på fem år så är lite nervös inför hur gamla folk
har blivit osv, man vill ju alltid att det ska vara "som
vanligt"
Sen är det bara jättekort tid kvar på jobbet innan det
först är URF och sen dags för omtenta och sen helt plötsligt
åker jag till oslo. flyger därifrån till Dublin och stannar en
vecka. Ska åka till Giant's Causeway och är så superexcited
att det inte går att förklara! :D Tiden går så himla fort när
man är ledig.. I höst väntar en sjukt svår tenta som de
flesta verkar fått göra om 4 gånger. Några på mitt jobb
läser samma program fast andra terminer..
Det var allt för idag!
impulsivitet
ledordet i mitt liv är impulsivitet och jag älskar
när det får vara så. när det är sommarlov och
man utöver jobbet inte har särskilt mycket att
göra. man kan poppa in på museum eller bio
lite hur som helst och äta kladdkaka till frukost
om man vill. Om man vill kan man sitta ute på
balkongen halva natten och bara njuta tystnad
och ensamhet.
Igår gifte sig broren och det var så himla fint och
jag sjöng en låt som var lite för svår men det gick
faktiskt himla bra. ikväll ska jag ut och jogga med
bestmannen från igår och det ska faktiskt bli himla
kul tycker jag. Innan bröllopet igår var jag på fotografiska
med emelie och i förrigår var vi på moderna museet
och sen drack vi vin och kollade på nile city och sånt där
det var mysigt. Kom även fram till det bästa kladdkakereceptet
efter över en veckas experimenterande. Det går bra nu.
Rekommenderar alla varmt att gå på både moderna museet
och fotografiska på just de föreställningar som visas JUST NU.
Skynda skynda dit, ni kommer inte ångra er! :)
när det får vara så. när det är sommarlov och
man utöver jobbet inte har särskilt mycket att
göra. man kan poppa in på museum eller bio
lite hur som helst och äta kladdkaka till frukost
om man vill. Om man vill kan man sitta ute på
balkongen halva natten och bara njuta tystnad
och ensamhet.
Igår gifte sig broren och det var så himla fint och
jag sjöng en låt som var lite för svår men det gick
faktiskt himla bra. ikväll ska jag ut och jogga med
bestmannen från igår och det ska faktiskt bli himla
kul tycker jag. Innan bröllopet igår var jag på fotografiska
med emelie och i förrigår var vi på moderna museet
och sen drack vi vin och kollade på nile city och sånt där
det var mysigt. Kom även fram till det bästa kladdkakereceptet
efter över en veckas experimenterande. Det går bra nu.
Rekommenderar alla varmt att gå på både moderna museet
och fotografiska på just de föreställningar som visas JUST NU.
Skynda skynda dit, ni kommer inte ångra er! :)
DAGENS SKÖNASTE FESTIVAL-OUTFIT
Finns det något mer meningslöst att skriva om än sina festival-outfits.
Ibland blir jag verkligen trött på det här mediaklimatet. De som har de
största egona, lägger upp flest egobilder och bilder på sina kläder, det
är de som får all uppmärksamhet. Var finns samhällskritiken? Kritiken
mot utseendefixeringen och de outtalade sociala normerna som har
med kläder och utseende att göra, främst för tjejer? Var finns alla
de som klär sina pojkbäbisar i rosa och lila och som köper leksaksbilar
till småflickorna?
Nä. Jag är förbannat trött. Idag är det fint väder och jag har inte ens
gått utanför dörrn än. Haha. Jag har aldrig varit såhär blek en sommar
förut. Jag solar aldrig och är jag i solen är det för att jag motvilligt, under
kvällstid, tar mig ut i spåret för att svettas en stund.
Hade planer för dagen med ellen och kristin men ellen fick tvättid och
kristin var sjuk. Så får se vad jag hittar på nurå. Kanske sitta hemma
och vara bitter för en gångs skull? Haha. Eller kanske gå på museum
med farid. Vi får väl se om jag orkar klä på mig. Jag sliter så jävla
hårt på jobbet att jag bara vill ligga i sängen de dagarna jag slipper
skiten :P
Här kommer något läsvärt.
Glädjeämnen och irritationsmoment
Igår fick jag handla på krita på macken. Jag tror killen som
jobbar där älskar mig. Eller så ville han bara ha mitt nummer,
för jag fick skriva upp det och mitt namn på en lapp åt honom.
(Detta efter att jag glömt plånboken hemma och han övertalat
mig att inte gå hem och hämta den trots att jag varit tillbaka
på fem min.) Heh.
Idag höll en tant på mitt jobb på att driva mig till vansinne. På
riktigt. Det kändes som att det skulle börja koka ur öronen
snart, sådär som det gör på tecknad film när de blir arga.
Sen cyklar jag hem, betalar av min mack-skuld på 42kr
till killens brorsa han sa hej kristin hur mår du och jag
gick därifrån lite gladare igen. Sen pratade jag med
Sofie och Empa i telefon och åt kladdkaka och sedan
dess har jag legat här och glott på facebook. Snart ska
jag lira lite guitar hero och greja lite mat.
På fredag ska jag och emelie på en utställning om
feminism och på lördag ska min brorsa gifta sig, igen.
De gifte sig ju redan i korea men denna gången blir
det på stadshuset, mer formellt och så får alla de
släktingar komma som inte kunde flyga till korea bara
sådär ;) Tiiiillexempel jag dårå :)
någon som ser nån skillnad? Hmm...
hehehehe
Alliansen lilla. När ska vi bli av med er?
och min nyfunna favorit:
Stressigt sommarlov
Nu var det hela tio dagar sedan jag senast skrev.
Jag mår iaf bra, för er som undrar, och jag jobbar
på för fullt. Fick lite beröm på jobbet häromdagen
vilket verkligen kändes bra. Nu är jag ledig tre dagar
i sträck vilket är ovanligt. Igår hade jag och sebbe
guitar hero-kväll och idag kom ellen över och drack
vin på balkongen. sen cyklade jag hem till päronen
och gjorde kladdkaka.
Det har blivit fel med min lön pga strul med timlistorna,
så jag fick inte mina knappa 2000 som jag skulle få för
de två passen jag hade i maj, utan får dem istället till
nästa lön. Detta betyder att jag förmodligen kommer
bosätta mig hos päronen i några veckor när lena kommit
tillbaka och vill ha tillbaka lägenheten jag vaktar. Jag har
helt enkelt inte råd att hänga i korridoren eftersom jag
inte har pengar till mat :P Dessutom var jag upp dit idag
och hela trapp-huset luktar gamla sopor. Riktigt vidrigt!
Jahaja sen var det inte så mkt mer, för nu måste jag sova.
Tänkte försöka gå upp innan den sjuka värmen slår till
imorgonbitti så jag hinner få mig iaf en liten joggingtur i
skogen utan att svettas ihjäl på kuppen.. Igår var det
jobbigt!
Fick inte med mig nån mobilladdare btw, ifall ni undrar
varför mobilen varit avstängd hela kvällen och hela
natten är det för att spara batteri.
HEJDÅRÅ!
Jag mår iaf bra, för er som undrar, och jag jobbar
på för fullt. Fick lite beröm på jobbet häromdagen
vilket verkligen kändes bra. Nu är jag ledig tre dagar
i sträck vilket är ovanligt. Igår hade jag och sebbe
guitar hero-kväll och idag kom ellen över och drack
vin på balkongen. sen cyklade jag hem till päronen
och gjorde kladdkaka.
Det har blivit fel med min lön pga strul med timlistorna,
så jag fick inte mina knappa 2000 som jag skulle få för
de två passen jag hade i maj, utan får dem istället till
nästa lön. Detta betyder att jag förmodligen kommer
bosätta mig hos päronen i några veckor när lena kommit
tillbaka och vill ha tillbaka lägenheten jag vaktar. Jag har
helt enkelt inte råd att hänga i korridoren eftersom jag
inte har pengar till mat :P Dessutom var jag upp dit idag
och hela trapp-huset luktar gamla sopor. Riktigt vidrigt!
Jahaja sen var det inte så mkt mer, för nu måste jag sova.
Tänkte försöka gå upp innan den sjuka värmen slår till
imorgonbitti så jag hinner få mig iaf en liten joggingtur i
skogen utan att svettas ihjäl på kuppen.. Igår var det
jobbigt!
Fick inte med mig nån mobilladdare btw, ifall ni undrar
varför mobilen varit avstängd hela kvällen och hela
natten är det för att spara batteri.
HEJDÅRÅ!
hmmm
En mycket märklig grej hände igår. Jag skrev ett långt inlägg och
la upp det. Men idag när jag loggade in så var mitt inlägg spårlöst
försvunnet. Var det nån som hann läsa det innan det försvann? Eller
försvann det redan när jag tryckte på publicera? Mycket märkligt,
speciellt eftersom utkasten brukar sparas automatiskt då och då
medan man skriver.. Någon kanske skojar med mig?
Jag gör lite allt möjligt när jag är ensam. Tar långa duschar,
yogar, sitter och stirrar, ser film, lagar mat, sitter vid datorn
eller tar joggingturer. Det är min tid, och jag älskar den.
Jag har festat tisdag torsdag fredag lördag och jag tyckte det
var skitkul, då. Men det känns som att jag kommit vidare.
Jag antar att jag växte upp i Dublin. På gott och ont, för vissa
vänner jag hade när jag åktehärifrån, har jag inte längre något
gemensamt med, men till andra har banden bara växt. Man inser
vilka som är ens verkliga vänner och vilka man bara haft som
party-vänner eller bekanta. Jag är så himla glad, att jag åkte till Dublin.
Att jag har fått se allt det jag sett, både bra och dåligt. Men kanske,
framförallt, för att jag fick växa upp och äntligen bli en av dem
som inte är rädda för ensamheten, utan gör den till sin ibland.
la upp det. Men idag när jag loggade in så var mitt inlägg spårlöst
försvunnet. Var det nån som hann läsa det innan det försvann? Eller
försvann det redan när jag tryckte på publicera? Mycket märkligt,
speciellt eftersom utkasten brukar sparas automatiskt då och då
medan man skriver.. Någon kanske skojar med mig?
Jajjja. Hur som helst. Inlägget handlade om behovet av ensamhet,
som är något relativt nyfunnet för mig. Det är först de senaste åren
jag har utvecklat ett sådant behov, och börjat njuta av att kunna
vara bara för mig själv. Jag är glad för det, det är en skön befrielse
från sällskapssjukan jag led av i många många år. Det är frihet
att kunna njuta av ensamhet och ha den som en vän istället för
en fiende. De flesta verkar ha ett behov av ensamhet, och jag var
alltid avundsjuk på dem som kunde ha det när jag själv inte hade
det och inte förstod mig på det. Men jag antar att det är en del i
att växa upp. En del i att vara människa. Att vara självständig,
att kunna njuta ensamheten istället för att fly den.
som är något relativt nyfunnet för mig. Det är först de senaste åren
jag har utvecklat ett sådant behov, och börjat njuta av att kunna
vara bara för mig själv. Jag är glad för det, det är en skön befrielse
från sällskapssjukan jag led av i många många år. Det är frihet
att kunna njuta av ensamhet och ha den som en vän istället för
en fiende. De flesta verkar ha ett behov av ensamhet, och jag var
alltid avundsjuk på dem som kunde ha det när jag själv inte hade
det och inte förstod mig på det. Men jag antar att det är en del i
att växa upp. En del i att vara människa. Att vara självständig,
att kunna njuta ensamheten istället för att fly den.
Jag gör lite allt möjligt när jag är ensam. Tar långa duschar,
yogar, sitter och stirrar, ser film, lagar mat, sitter vid datorn
eller tar joggingturer. Det är min tid, och jag älskar den.
Särskilt när jag är lite ledsen, så njuter jag av att få vara ensam.
Få tid att andas, tänka. Ibland tycka synd om mig själv, ibland
trösta mig själv. Jag har inte längre samma behov av att prata
av mig med allt och alla, och vara på allt som händer. Jag går
på fest om jag har lust, stannar hemma om jag har lust. Har inte
alls, längre, den där sprithetsen som är så utbredd i uppsala. Fest
hit och fest dit. Helst ska man festa hela tiden och gör man inte
det är man tråkig. Jag har varit med i det där spelet.
Få tid att andas, tänka. Ibland tycka synd om mig själv, ibland
trösta mig själv. Jag har inte längre samma behov av att prata
av mig med allt och alla, och vara på allt som händer. Jag går
på fest om jag har lust, stannar hemma om jag har lust. Har inte
alls, längre, den där sprithetsen som är så utbredd i uppsala. Fest
hit och fest dit. Helst ska man festa hela tiden och gör man inte
det är man tråkig. Jag har varit med i det där spelet.
Jag har festat tisdag torsdag fredag lördag och jag tyckte det
var skitkul, då. Men det känns som att jag kommit vidare.
Jag antar att jag växte upp i Dublin. På gott och ont, för vissa
vänner jag hade när jag åktehärifrån, har jag inte längre något
gemensamt med, men till andra har banden bara växt. Man inser
vilka som är ens verkliga vänner och vilka man bara haft som
party-vänner eller bekanta. Jag är så himla glad, att jag åkte till Dublin.
Att jag har fått se allt det jag sett, både bra och dåligt. Men kanske,
framförallt, för att jag fick växa upp och äntligen bli en av dem
som inte är rädda för ensamheten, utan gör den till sin ibland.
Kyckling på fredag vad var det jag sa
45 klarade tentan.
54 failade.
Känns inte värt att deppa ihop över, liksom.
Bakade tårta igår. Blev gott. Kan inte sluta äta och har inte
joggat på tre veckor. Haha. Jag kommer bli tjock. Imagine that.
Har just sett Black swan (skitläskig, se den inte ensamma!!) och
nu ska jag se Limitless. Imorgon ska jag på utflykt med päronen.
Det lutar åt att det bara blir till båten, men kul ändå. Vad som helst
är bättre än att deppa hemma i soffan.
Jag måste fan ta mig samman snart, ta tag i mitt liv, typ. Göra nåt
annat än att gråta och stirra. Men inte än. Just nu får det vara som det är.
Jag orkar inte stressa eller förtränga. Det får vara. Det får ta sin tid.
Jag intalar mig att om man sörjer ordentligt kommer man över det ordentligt.
Får nytt syre när tårarna tagit slut.
Och de borde ta slut snart, blir fan uttorkad omdet ska fortsätta såhär.
Antar att det är extra svårt när man inte kan se och förstå anledningen
att det blev som det blev. Jag har iaf lärt mig en sak: jag ska aldrig mer
dejta nån som har dåligt självförtroende.
Man lär sig av sina misstag och det här var mer påtagligt än många
andra dumma saker jag gett mig in på. Haha. Hela konceptet kärlek
liksom. Så jävla urlakat och värdelöst. Meningslöst öppnande
av sin egen person, för att någon annan ska få trampa på den.
Spotta på en. Kasta en i papperskorgen när man vågat visa sina
svagaste sidor, i tillit. Man öppnar upp sitt eget bröst, blottar sitt hjärta,
för att någon annanska få dra det ur en och hålla det antingen för hårt
eller slänga bort det. Och om man skulle hitta någon att vara
lycklig med så dröjer det inte länge förens det förstörs och
den personen är lycklig med någon annan istället, tex. en
gammal barndomsvän som man får ångra bittert att man
nånsin kallat för vän. Ungefär så. Självdestruktivitet, är
vad det är, "Kärlek". En boja kring ens fötter, en snedvridning
av alla ens tankar. Förstoring av små problem och hormoner
som går överstyr och inte kan kontrolleras ens med förnuftets
hjälp. Tillit till en annan människas ord som uppenbarligen lika
lätt kan vara lögner, fastän de känns så verkliga och verkar så
sanna.
Och ja, jag är bitter. Jag får vara bitter. Det är min
blogg och jag får vara hur jävla bitter jag vill. HAH.
Sverige
Ända sen min farmor dog i julas så har jag blivit dålig på att gråta.
Jag grät så mycket då att det kändes som att jag grät för ett helt
år. Även när jag blivit upprörd och ledsen av olika anledningar sedan
dess, så har jag svalt känslan eftersom att den gör så ont. Det tar så
mycket energi att gråta och det genererar så mycket självömkan på nåt sätt.
Tills de senaste två veckorna.
Jag trodde, tills dess, att jag hade hittat något att hålla fast vid, och så blev
jag bortkastad som en gammal smutsig vante. För att klargöra för er som
inte redan vet det här, så hittar jag mycket sällan människor att tycka
om. Speciellt killar, som jag vågar tycka om tillräckligt för att bli kär i.
Jag har hållt mig ifrån sånt där (kärlek, inte killar) i två år och de senaste
två veckorna åter insett vad jag hade för anledning att avskärma mig från
den. Kärlek gör ont. Det är sanningen. Och ja, man blir förbittrad och jag
vill inte vara bitter. Jag har haft anledning att gråta de senaste två
veckorna men inte gjort det alls så mycket som jag nog hade behövt. Helt
enkelt för att jag varken haft tid, energi eller lust att ge det den tid som krävs.
Men som min finaste jennie sa häromdan: man måste ta tjuren vid hornen,
annars kommer sånt där och biter en i rumpan efter några månader
när man som minst anar det.
Så jag gråter. till Terry Pratchetts dokumentär Choosing to die
och till den här:
klyschigt, indeed. patetiskt? kanske lite. men just nu spelar det
fan ingen roll. Jag måste kunna leva normalt och för att göra det
måste jag våga gråta igen, annars kommer jag gå runt som en
vandrande zombie snart, och det kommer inte göra någon något
gott.
oh and again, jag svarar inte på telefon, bara så ni vet.
jag orkar inte med konceptet och dessutom jobbar jag för mycket
för att hinna umgås de närmsta veckorna ändå. oroa er inte, jag klarar mig.
som irländarna säger: ahhh, I'll be fine!
Dublin
Dricker pints pa mysiga pubar, sjunger kareoke med
finnar och norrman, dricker vin med malin och gav,
leker med alexander och amelie. battre an sahar kan
det val knappast bli.
men det ar nagot som saknas och pa nagot satt kanns
det lite overkligt att jag ar har, att jag fortsatter livet som
om inget hade hant, trots att allt ar sa annorlunda nu.
sommaren kommer inte alls bli som jag forvantat mig.
allt ar, mitt i allt detta umgange, denna narhet och de roliga
sakerna jag hittar pa, fortfarande ensamhet.
sa jo, battre an sahar, skulle det kunna vara.
men man ska inte klaga. ensamhet ar bara en kansla,
det ar verkligen inte fakta, inte for mig, inte just nu,
och det gar over.
London
Jag lever! Jag overlever! Alla ni fina som oroar er for mig kan
sluta med det. Jag overlever och jag har valt att gora juice av
citronen istallet for att bita i den. Eller hur man sager. Jag
aventyrar och jag gillar det, faktiskt. Igar var arets varsta
dag so far, grat hela tagresan till london och flera timmar dartill
pa stationen och bussen och till slut i sangen nar jag kommit
fram. men idag insag jag att jag ar i london. jag maste gora
det basta av situationen. jag har akt underground och
overground och sestt mig omkring och shoppat tills jag nastan
svimmade. och fatt massage. det var jag vard. har:
http://uk.westfield.com/london/stores/
det var en bra heldag. idag ska jag tydligen dela rum med nan
annan svensk sa hoppas pa att det ar nan schysst som man
kanske kan ta en pubrunda med eller sa.
imorgon vet jag inte vad jag hittar pa, men jag aker ju forst sent
pa kvallen sa det blir val en battur eller nat annat kul. Jag orkar
inte grata mer. Precis som for dryga tva ar sen har jag lovat
mig sjalv att aldrig mer bli kar. det AR inte vart det. det tar hundra
miljoner ar att hitta nagon som man tror ar vard att vara kar i
och sen fuckas allt upp till slut anda, antingen blir man bortkastad
som en gammal anvand vante eller sa forsvinner det man trodde
att man kande for att man borjar bli tagen for given eller tar nagon
annan for given. det ar hemskt. faktiskt.
http://www.youtube.com/watch?v=flQ8XJDIFGc
sluta med det. Jag overlever och jag har valt att gora juice av
citronen istallet for att bita i den. Eller hur man sager. Jag
aventyrar och jag gillar det, faktiskt. Igar var arets varsta
dag so far, grat hela tagresan till london och flera timmar dartill
pa stationen och bussen och till slut i sangen nar jag kommit
fram. men idag insag jag att jag ar i london. jag maste gora
det basta av situationen. jag har akt underground och
overground och sestt mig omkring och shoppat tills jag nastan
svimmade. och fatt massage. det var jag vard. har:
http://uk.westfield.com/london/stores/
det var en bra heldag. idag ska jag tydligen dela rum med nan
annan svensk sa hoppas pa att det ar nan schysst som man
kanske kan ta en pubrunda med eller sa.
imorgon vet jag inte vad jag hittar pa, men jag aker ju forst sent
pa kvallen sa det blir val en battur eller nat annat kul. Jag orkar
inte grata mer. Precis som for dryga tva ar sen har jag lovat
mig sjalv att aldrig mer bli kar. det AR inte vart det. det tar hundra
miljoner ar att hitta nagon som man tror ar vard att vara kar i
och sen fuckas allt upp till slut anda, antingen blir man bortkastad
som en gammal anvand vante eller sa forsvinner det man trodde
att man kande for att man borjar bli tagen for given eller tar nagon
annan for given. det ar hemskt. faktiskt.
http://www.youtube.com/watch?v=flQ8XJDIFGc
One week to go.
Igår var ellen, sofie och anton över på kvällen efter jag hade
jobbat klart för dagen. Vi pratade, drack öl och skrattade så
vi grät. det blev en mycket bra kväll. jag och anton låg uppe
och pratade tills klockan blev sex, då började anton lista ris-
sorter för att jag skulle bli uttråkad och somna (jag var superpigg,
haha) och det funkade så småningom. idag vaknade vi vid tre
och så småningom var jag tvungen att panikstäda lite, päronen
kom ju hem idag. nu har jag fått en massa fina presenter och
hört en massa spännande historier om resan och bröllopet.
Om en vecka är jag i Cambridge. Om tio dagar åker jag till Dublin.
Tiden går så fort nu, men jag hoppas att den går superlångsamt
när jag väl är där. Jag önskar ibland att jag bara kunde tröttna
på Dublin, så att mitt hjärta kunde sluta att ständigt längta dit.
(Men jag tror inte man kan tröttna på ett ställe som känns som
hem, och på människor som blivit ens familj och bästa vänner.)
Meeen innan dess har jag nåt annat att se fram emot. Inte
bara en tråkig tenta, utan också en konsert med the Ark (!!)
Ska bli så himla kul.
http://www.youtube.com/watch?v=7-dLzYy8uE8&feature=related
tenta avklarad.
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article13083857.ab
åh. så bra. så bra. varför har det inte hänt tidigare och varför
händer det inte hela tiden?
när ska det bli verklighet? en av de största skandalerna i modern tid,
enligt mig, att ett land kan få ha dessa sjuka lagar... det är år 2011,
hallå saudiarabien?
nu ska jag släppa in katten och cykla iväg till farfar på middag.
jag kommer, jag kommer
världens bästa hannes har pillat ihop och grejat:
http://soundcloud.com/hannesu/veronica-maggio-jag-kommer-1
Jag borde tentaplugga. Tenta imorgon. Men det finns så mycket
annat trevligt att göra, speciellt på internet. till exempel läsa
vettiga människors inlägg i debatten om per ströms nya bok.
eller att läsa om SOS alarm och att såna som jag (när jag är klar)
borde jobba där istället för de inkompetenta mongisarna som jobbar där nu
och att man kan få hjälp som pedofil, om man bor i sthlm.
det verkar ju bra, om det har funkat i england och holland förut,
men jag undrar vilka som vill jobba med det? jag vet inte om
jag skulle vara sådär superbekväm om jag tex skulle jobba på
en vårdcentral och någon sökte hjälp för sin pedofili. hjeeelp,
men samtidigt bättre att de söker hjälp än att de inte gör det, ju.
tänk att hans familj inte vet någonting. att han har barn. herregud.
som sagt. intressanta saker finns det att läsa. anatomin är liiite
mer komplicerad och svårsmält i jämförelse :( men men. nu
är det väl bara att sätta igång. hejpåer!
roligt x 2
Såhär ropade de ut på darten häromdan när en kompis åkte. (Dart = lokaltåg i dublin)
"To make things easier for the Secret Service,
DART passengers are reminded not to
talk about Kilbarrack on Monday."
(Barrack Obama är på besök i Dublin! Kilbarrack är en stadsdel/förort till Dublin... Haha!)
Och så en lite rolig grej i Unt. Man undrar om det var samma
författare till artiklarna. Snöade in lite på svamp, liksom.
Ensamfunderingar
Livet som student är ganska ensamt faktiskt. Mer ensamt än
vad jag vill minnas. Men så har ju de flesta av mina favoriter
lämnat den här staden medans jag var borta på äventyr. Empa
och Angelie har svikit uppsala för hufvudstaden, och isabell för
norges hufvudstad. Även om man hittar på roliga saker med
klassen och ibland har tid även för andra vänner, så blir det
mycket ensamtid. Det har inte funnits tid alls den här våren
för allt det där partylivet jag levde innan jag flyttade till dublin.
Som den där våren när jag och Emelie S gick ut tre gånger i
veckan, eller hösten innan jag flyttade, när jag och Mallan partajade
hela tiden och levde på ravioli med keso. Det har heller inte blivit
några myskvällar i stearinljus-belysning eller långa nätter på stans
dansgolv.
Egentligen ska jag inte klaga, för jag har kommit in på det jag vill
läsa och om dryga två och ett halvt år är jag färdigutbildad och
glad. Men det är klart, att jag har längtat härifrån. Till långa dagar
i solen med Alexander, till picknickar i parken och långa shoppingturer
med Ken. Till svettiga pubar med blackcurrant i guinnessen och att
gå på dejt bara för att få se nån film gratis. Haha. Jag saknar att
berätta allt för Malin och att veta allt som händer i hennes och gavs
liv. Att vara en del av det. Att gå vilse på Dundrum shopping C och
att råka ta fel nattbuss hem. Livet i Dublin känns så långt borta, det
är så långt borta. Och här är allt annorlunda. Alla är annorlunda,
jag är annorlunda.
Det har blivit många tråkiga kvällar då jag pga. pengabrist (får skylla
mig själv som köper flygbiljetter så fort jag har pengar), jobb eller plugg
tvingats stanna hemma istället för att parta. Jobbet har tagit mer tid än
planerat och resorna till cambridge och dublin har stulit sin beskärda del
av min strama budget.. Det har helt enkelt vart en rätt tråkig och ensam
vår. Men det är nog ändå rätt bra, för iom mitt år i Dublin har jag lärt mig
vara självständig på ett helt nytt sätt. Jag har ofta den här våren faktiskt
valt att vara ensam. Istället för att känna att jag måste vara överallt
där alla andra är, att jag måste festa för att ha kul. Och det är väl ett
tecken på att jag börjar växa upp antar jag. Att verkligen bara göra det
man själv VILL och inte det som förväntas av en.
Klart man har önskat att man hade någon att somna brevid och
att flera av de bästa bodde på samma ställe istället för utspritt.
Och att det var lika självklart att kunna ringa vissa vänner här,
som det var innan jag flyttade härifrån. Det är klart att umgängeskretsen
ändras, många av mina kompisar tycker ju inte ens om varandra
sinsemellan (sorry men det är sant) och det är klart att jag förändras
och inte passar lika bra ihop med vissa kompisar som man gjorde innan
man åkte. Det är väl bara naturligt att man ändras efter ett år på olika
ställen. Man inser mer vad som är viktigt i ens liv och vad man klarar
sig utan, vad man saknat och vad man inte saknat. Och det är klart
att jag inte är den enda som är upptagen, nu när nästan alla faktiskt
börjat plugga på allvar.
När jag var på reccemottagning i universitetsaulan, ht -07 så sa
Rektorn för universitetet "Livet som student är ofta ensamt" och
jag fattade inte alls vad han menade. Jag hade ju alla vänner där,
fick ännu fler genom nationen och ytterligare några i klassen. Jag
hade till och med tid att jobba om helgerna eftersom jag organiserade
upp plugget så bra med Angelie. Våren därpå festade jag bara, hela
tiden.
Nu har jag inte haft tid, varken för nationsengagemang, gamla
vänner eller särskilt många nya heller för den delen. Dem jag
har hunnit skaffa är såklart klasskompisar, som jag tycker hemskt
mycket om. Sommaren blir tom, nu när jag helt plötsligt kommer
att ha tid, men alla klasskompisar åker hem till sina städer. Det
kommer bli särskilt tomt utan den dagliga kontakten med Anton
och Ebba. Meeen så är det vissa hemåtvändare som kommer förgylla
mina dagar, som jag förstås gläds över! Jag räknar med att se mer
av både Isabell, Angelie och Erik än jag gjort på hela våren, det ska
bli himla fint.
Okej nu har jag ordbajsat tillräckligt mycket för att få en välbehövlig
paus från tentaplugget. Wish me luck för jag kommer behöva det.
Har nästan ställt in mig helt på omtenta nu, det är helt enkelt för
mycket för att jag ens ska hinna läsa igenom skiten innan tentan
helt plötsligt är här.
Bröllop på andra sidan jorden.
Min brorsa har liksom gift sig. I sydkorea. Och här sitter liksom
jag hemma i Uppsala. Och tentapluggar. A.k.a. GRÅTER.
MEN TITTA VAD FINA DE ÄR DÅ!!!!
dåligt bloggat, tråkigt liv
Hej på er! Nu har jag inte skrivit på länge men egentligen
ska ni inte vara ledsna för det, för mitt liv är himla tråkigt
just nu. Det består av skolböcker, instuderingsfrågor och
idag - obduktionsdemonstration. Det var äckligare än väntat,
jag kom lite sent och bevittnade smått chockad uppskivningen
av en mänsklig hjärna. Tätt följt av uppskärning av alla andra
organ i samma människas kropp. Det avslutades med att vi
fick se den tomma kroppshålan och det uppborrade kraniet.
Det var alldeles tomt däri. Vi fick inte se ansiktet vilket jag
är glad över. (om ni undrar varför det är såna här streck överallt
är det för att blogg.se inte vill ge mig några styckeindelningar,
enter verkar betyda jack för dem. those bastards?)
Men men.. Nu är det en veckas råplugg som gäller, snart tenta..
Annars har det inte hänt så mycket kul.Jag har, otajmat nog,
lyckats få mig själv beroende av Tre kronor. Serien alltså,
från 90-talet. Sjukt spännande,meningslös och nostalgisk
på samma gång. Sen har jagpå någon skum vänster lyckats
få in en konstig sovrutinsom består i att jag börjat sova middag.
Haha! När jag kommer hem efter skolan, sådär vid 13-tiden oftast,
sådäckar jag nästan på en gång. Sen sover jag i tre till fyra timmar.
Varför jag plötsligt har fått ett sådant enormt sömnbehov är helt
oförklarligt. Min egen teori är att min kropp (och sinne) vill skydda mig
från de omänskliga mängderplugg jag egentligen borde ägna mig åt.
Jag har således nästan accepterat läget - att det kommer bli omtenta
för den här tjejen. Jajjja! Nu har vi inga lektioner på en vecka, så jag
kanskefortfarande hinner mosa in en och annan kunskap som blir
användbar på tentan, om jag verkligen försöker. Och kanske
framförallt lägger av med de tokiga tupplurs-tiderna. Hehe.
Tiden går sjukt fort just nu, snart är det tenta, veckan efter
är det tenta igen (ja, våran kursadministratör tyckte det skulle
bli bra så, har ingen aning om varför..) och sen åker jag till
cambridge och därifrån raka vägen till dublin. mitt älskade
dublin, som jag saknar det. Malin och Gav ringde i söndags
och jag blev så glad att jag nästan grät. I bakgrunden skrek
och lekte Alexander och Amelie. Mina små hjärtegryn. Det
ska bli så fint att se dem igen. Igår ringde Anja och det var
också hjärtskärande. Jag är så lycklig att jag har en vän som
hon. Det är få förunnat och jag kan med 99%s säkerhet säga
att vi kommer förbli vänner för livet. Hon tyckte att jag skulle
söka ett jobb på polarn och pyret i dublin som en kompis till
henne ska sluta på.. Jag blev så sugen att jag nästan dog lite
inombords när hon berättade om det. Hur perfekt vore det inte?
Men samtidigt så är det ju den lilla detaljen att jag ska få min
jäkla utbildning också, och det går ju liiite trögt om man jobbar
i Dublin istället för att plugga.. haha. Goddamn. Goddamn mig
lite för att jag är så envis och har lovat mig själv det här, att
slutföra den här skiten (äh, jag tycker ju att det är kul egentligen,
men ibland vill man bara klaga). Jag vill ju bli klar och ha en ordentlig
utbildning i ryggen innan det är dags för livets nästa steg, att
skaffa familj och grejer.
Ibland får jag för mig att jag längtar efter barn redan, får ni
också det? Det finns ju folk i min ålder som har barn, och i
Dublin är det inget ovanligt alls. Folk antog ju jämt att Alexander
var min. Haha. I början förklarade jag ju jämt och sa No, no he's
not mine, i'm just the nanny. men jag tröttnade rätt fort på att
förklara och sa bara thanks, när de gratulerade mig till en "gooorgeous
son!" Det är han ju. Gud vad jag saknar honom. Min lilla groda.
Nåväl. Snart är det sommar och sol, då kanske man kan få träffa
kompisarna igen, haha. Jag tror aldrig jag varit så socialt isolerad
som denna våren. Det har vart så mycket att göra hela tiden, både
för mig och de kompisar som är kvar i stan och pluggar, att man
liksom aldrig riktigt matchar in i varandras scheman. Men men.
Idag flyttar iaf min Mallan hem från England!! VÄLKOMMEN HEM,
FINA! Så nu känns det lite mer som vanligt, var så konstigt tomt
när hon var borta. Hösten innan jag flyttade umgicks vi ju så
intensivt, hon var den första jag saknade när jag flyttade eftersom
hon var en så stor del av mitt vardagliga liv här hemma.. och så
är hon liksom inte kvar när jag kommer tillbaka! Men men. Nog
om det, nu är hon ju tillbaka. Alla nöjda och glada. (Utom sam
kanske..)
Nu ska jag sova, imorgon blir det 8h plugg. Så måste det bara bli,
även om jag ställer in mig mer och mer på omtentan så vill jag
inte vara helt och hållet chanslös på den här tentan. Om inte annat
så är det ju bra att lära sig en del nu, så det blir mindre mastigt
sen när omtentan kommer.. Hejpåer!
Lillgrodan. Det här bestod min förra vår av. Vi tog med en stor
fotboll till mig och en liten till grodan. Och så filt och picknick.
Hade världens bästa vår med världens bästa lilla pojk, I tell yous!!!
home alone
lite förkyld, misslyckades med duggan och stannar
hemma när alla andra är hos tobias på födelsedagsfest.
men det gör inget, för när man är hemma en kväll som
denna kan man göra sånt här:
http://www.youtube.com/watch?v=G2UVsyVLLcE
och när jag känner mig såhär:
http://www.youtube.com/watch?v=kPc1DIIQBB0
kan jag alltid muntra upp mig med den här
http://www.youtube.com/watch?v=2Z4m4lnjxkY
och så kan man roa sig med att rita lite, svara på en
och annan instuderingsfråga, men mest sitta på youtube :P
har storstädat hela kvällen btw, jävligt duktig tjej, om man
får säga det själv. hejpåer!
hemma när alla andra är hos tobias på födelsedagsfest.
men det gör inget, för när man är hemma en kväll som
denna kan man göra sånt här:
http://www.youtube.com/watch?v=G2UVsyVLLcE
och när jag känner mig såhär:
http://www.youtube.com/watch?v=kPc1DIIQBB0
kan jag alltid muntra upp mig med den här
http://www.youtube.com/watch?v=2Z4m4lnjxkY
och så kan man roa sig med att rita lite, svara på en
och annan instuderingsfråga, men mest sitta på youtube :P
har storstädat hela kvällen btw, jävligt duktig tjej, om man
får säga det själv. hejpåer!
