Kyckling på fredag vad var det jag sa
45 klarade tentan.
54 failade.
Känns inte värt att deppa ihop över, liksom.
Bakade tårta igår. Blev gott. Kan inte sluta äta och har inte
joggat på tre veckor. Haha. Jag kommer bli tjock. Imagine that.
Har just sett Black swan (skitläskig, se den inte ensamma!!) och
nu ska jag se Limitless. Imorgon ska jag på utflykt med päronen.
Det lutar åt att det bara blir till båten, men kul ändå. Vad som helst
är bättre än att deppa hemma i soffan.
Jag måste fan ta mig samman snart, ta tag i mitt liv, typ. Göra nåt
annat än att gråta och stirra. Men inte än. Just nu får det vara som det är.
Jag orkar inte stressa eller förtränga. Det får vara. Det får ta sin tid.
Jag intalar mig att om man sörjer ordentligt kommer man över det ordentligt.
Får nytt syre när tårarna tagit slut.
Och de borde ta slut snart, blir fan uttorkad omdet ska fortsätta såhär.
Antar att det är extra svårt när man inte kan se och förstå anledningen
att det blev som det blev. Jag har iaf lärt mig en sak: jag ska aldrig mer
dejta nån som har dåligt självförtroende.
Man lär sig av sina misstag och det här var mer påtagligt än många
andra dumma saker jag gett mig in på. Haha. Hela konceptet kärlek
liksom. Så jävla urlakat och värdelöst. Meningslöst öppnande
av sin egen person, för att någon annan ska få trampa på den.
Spotta på en. Kasta en i papperskorgen när man vågat visa sina
svagaste sidor, i tillit. Man öppnar upp sitt eget bröst, blottar sitt hjärta,
för att någon annanska få dra det ur en och hålla det antingen för hårt
eller slänga bort det. Och om man skulle hitta någon att vara
lycklig med så dröjer det inte länge förens det förstörs och
den personen är lycklig med någon annan istället, tex. en
gammal barndomsvän som man får ångra bittert att man
nånsin kallat för vän. Ungefär så. Självdestruktivitet, är
vad det är, "Kärlek". En boja kring ens fötter, en snedvridning
av alla ens tankar. Förstoring av små problem och hormoner
som går överstyr och inte kan kontrolleras ens med förnuftets
hjälp. Tillit till en annan människas ord som uppenbarligen lika
lätt kan vara lögner, fastän de känns så verkliga och verkar så
sanna.
Och ja, jag är bitter. Jag får vara bitter. Det är min
blogg och jag får vara hur jävla bitter jag vill. HAH.
Kommentarer
Trackback
