Ensamfunderingar
Livet som student är ganska ensamt faktiskt. Mer ensamt än
vad jag vill minnas. Men så har ju de flesta av mina favoriter
lämnat den här staden medans jag var borta på äventyr. Empa
och Angelie har svikit uppsala för hufvudstaden, och isabell för
norges hufvudstad. Även om man hittar på roliga saker med
klassen och ibland har tid även för andra vänner, så blir det
mycket ensamtid. Det har inte funnits tid alls den här våren
för allt det där partylivet jag levde innan jag flyttade till dublin.
Som den där våren när jag och Emelie S gick ut tre gånger i
veckan, eller hösten innan jag flyttade, när jag och Mallan partajade
hela tiden och levde på ravioli med keso. Det har heller inte blivit
några myskvällar i stearinljus-belysning eller långa nätter på stans
dansgolv.
Egentligen ska jag inte klaga, för jag har kommit in på det jag vill
läsa och om dryga två och ett halvt år är jag färdigutbildad och
glad. Men det är klart, att jag har längtat härifrån. Till långa dagar
i solen med Alexander, till picknickar i parken och långa shoppingturer
med Ken. Till svettiga pubar med blackcurrant i guinnessen och att
gå på dejt bara för att få se nån film gratis. Haha. Jag saknar att
berätta allt för Malin och att veta allt som händer i hennes och gavs
liv. Att vara en del av det. Att gå vilse på Dundrum shopping C och
att råka ta fel nattbuss hem. Livet i Dublin känns så långt borta, det
är så långt borta. Och här är allt annorlunda. Alla är annorlunda,
jag är annorlunda.
Det har blivit många tråkiga kvällar då jag pga. pengabrist (får skylla
mig själv som köper flygbiljetter så fort jag har pengar), jobb eller plugg
tvingats stanna hemma istället för att parta. Jobbet har tagit mer tid än
planerat och resorna till cambridge och dublin har stulit sin beskärda del
av min strama budget.. Det har helt enkelt vart en rätt tråkig och ensam
vår. Men det är nog ändå rätt bra, för iom mitt år i Dublin har jag lärt mig
vara självständig på ett helt nytt sätt. Jag har ofta den här våren faktiskt
valt att vara ensam. Istället för att känna att jag måste vara överallt
där alla andra är, att jag måste festa för att ha kul. Och det är väl ett
tecken på att jag börjar växa upp antar jag. Att verkligen bara göra det
man själv VILL och inte det som förväntas av en.
Klart man har önskat att man hade någon att somna brevid och
att flera av de bästa bodde på samma ställe istället för utspritt.
Och att det var lika självklart att kunna ringa vissa vänner här,
som det var innan jag flyttade härifrån. Det är klart att umgängeskretsen
ändras, många av mina kompisar tycker ju inte ens om varandra
sinsemellan (sorry men det är sant) och det är klart att jag förändras
och inte passar lika bra ihop med vissa kompisar som man gjorde innan
man åkte. Det är väl bara naturligt att man ändras efter ett år på olika
ställen. Man inser mer vad som är viktigt i ens liv och vad man klarar
sig utan, vad man saknat och vad man inte saknat. Och det är klart
att jag inte är den enda som är upptagen, nu när nästan alla faktiskt
börjat plugga på allvar.
När jag var på reccemottagning i universitetsaulan, ht -07 så sa
Rektorn för universitetet "Livet som student är ofta ensamt" och
jag fattade inte alls vad han menade. Jag hade ju alla vänner där,
fick ännu fler genom nationen och ytterligare några i klassen. Jag
hade till och med tid att jobba om helgerna eftersom jag organiserade
upp plugget så bra med Angelie. Våren därpå festade jag bara, hela
tiden.
Nu har jag inte haft tid, varken för nationsengagemang, gamla
vänner eller särskilt många nya heller för den delen. Dem jag
har hunnit skaffa är såklart klasskompisar, som jag tycker hemskt
mycket om. Sommaren blir tom, nu när jag helt plötsligt kommer
att ha tid, men alla klasskompisar åker hem till sina städer. Det
kommer bli särskilt tomt utan den dagliga kontakten med Anton
och Ebba. Meeen så är det vissa hemåtvändare som kommer förgylla
mina dagar, som jag förstås gläds över! Jag räknar med att se mer
av både Isabell, Angelie och Erik än jag gjort på hela våren, det ska
bli himla fint.
Okej nu har jag ordbajsat tillräckligt mycket för att få en välbehövlig
paus från tentaplugget. Wish me luck för jag kommer behöva det.
Har nästan ställt in mig helt på omtenta nu, det är helt enkelt för
mycket för att jag ens ska hinna läsa igenom skiten innan tentan
helt plötsligt är här.
Kommentarer
Trackback
