kickilina

När någon man känner dör stannar tiden upp en stund.
Hjärnan och hjärtat arbetar på högvarv men kan inte ta in. När någon dör. Det susar i öronen, jag ser suddigt och hjärtat bultar så otroligt hårt att det känns som att det vill rymma ur bröstet. Att det bara kan ta slut. Att en person man älskat inte finns längre. Det är mig övermäktigt. När någon dör. Att ens värld förändras, för att aldrig mer bli densamma igen.



R.i.p älskade Pentti, min favoritsläkting på andra sidan havet.

Hej. Nu var det längesen jag skrev. Det har hänt mycket sen sist. Födelsedagsfest, hemtenta, "in a relationship" och överraskningsfest för finingen. It's all good.

Jag fick avslag på min överklagan till CSN (de vägrar ge mig pengar trots att jag har läkarintyg på att jag hostade hela hösten ((särskilt nätter)) och inte orkade med lika mkt skola jag skulle orkar annars) och det är ju lite surt. Ändå läste jag brevet och bara jaha det sög ju. Men mitt liv är amazing ändå.
Det är klart att det vore nice att kunna betala hyran utan att låna pengar av farfar men på det stora hela mår jag fantastiskt bra. Jag vaknar så gott som alltid med ett leende och jag pluggar något så otroligt intressant och inspirerande att jag funderar på att förlänga uppehållet och läsa mera. Kanske jobba samtidigt.
Till skillnad från i höstas då jag nästan kände att jag kört fast, att jag ville bort och få nya intryck, så känner jag nu att jag får det varje dag. Tänk vad mycket ett litet miljöombyte kan göra. Nya lokaler, nya människor, nya diskussioner och snön smälter bort. Det känns som en energikick, hela den här våren.
Och det är klart att det ska bli underbart att få resa både till Dublin och till Kambodja, men jag lever inte för det.
Jag lever för här och nu, inte för där och sen. Det känns skönt. Jag känner mig lite som en ny människa. Jag vet inte om det är plugget, yogan, älskling, familjen, vännerna eller nya lägenheten eller alltihopa sammanlagt, men det är nånting som tänder glöden i mig. Varenda dag.
När jag somnar om kvällen kan jag nästan inte bärga mig tills det är morgon igen.
Den känslan. Obeskrivlig. Inre trygghet. Frihet. Styrka. Kärlek... Överallt.

Love surrounds every aspect of your being
Open your eyes, and you will see.
Close your eyes, and you will know.

Ibland blir man sådär.. Att allt känns lite surt liksom. För mig blir det ibland så precis innan eller efter jag har mått stört bra.. Ni vet känslan precis efter man har gjort nåt jättekul, varit ute och rest eller haft en jättelyckad kväll med nära vänner. Så går liksom luften bara ur och man ser helt plötsligt allt som man blundade för när man hade det sådär bra. Man kan helt plötsligt märka att det regnar eller att man har ont i huvet.. Och då är det så svårt att flytta fokus tillbaka till det fantastiska man har fått uppleva och allt det vackra man fortfarande har runtomkring sig.

Idag hade jag en helt underbart fantastisk dag. Jag vaknade med en underbar människa som hade sin hud mot min hud. Jag fick pussas i en hel halvtimme innan vi var tvungna att gå upp. Finns det något bättre?
Dagen fortsatte med en enorm energikick, jag diskade, städade och tvättade tre ofantligt stora kassar med kläder, lakan och handdukar som jag släpade fram och tillbaka till tvättstugan, torktumlade, hängde upp och vek ihop.. Allt utan att det ens rörde mig i ryggen. Gick runt med ett orubbligt leende. Yogade, såg framsteg och upptäckte att jag är kapabel att komma upp i en fulländad brygga, och när jag kom hem övade jag på att stå på huvudet, något jag förhoppningsvis snart behärskar.

Men sen. Pjuuuffffff. Luften. Tar. Slut.

Jag vet inte om det främst är fysisk trötthet och utmattning eller något som grott i mig längre än bara idag. Jag har ju fest i helgen och det har från första början varit så himla många som inte kan komma.. Ellen är assjuk och nu har Angelie vinterkräksjuka. Det känns nästan som att jag kommer få fira alldeles ensam... Vilket jag vet bara är en känsla, för vi blir säkert 20 stycken och jag får besök ända från landet i öster vilket är helt fantastiskt. Ändå kan det vara så svårt att flytta fokus från de jobbiga känslorna till de glada. Att flytta fokus från att bästis INTE kan komma till att jag har nästan 20 personer som faktiskt KOMMER att klä ut sig, peppa till och komma hit bara för min skull. Det är ju fantastiskt! Och det bästa, att jag har någon underbar, någon alldeles fantastisk, att få vakna upp bredvid, på min födelsedag.


Hemläxa: Flytta fokus från negativitet till positivitet.

Glittrande snö som knakar under fötterna. Bländande solsken i ögonen och en varm lurvig hundpäls mot min hand. Rostat bröd till frukost och tända ljus om kvällen. Yoga och skapa balans där det saknas. Kvällskurs, dokumentärer och körrep. Jobb och nedladdade serier. Mysa bort en hel dag. Läsa texter och vara på föreläsningar. Diskussioner, brädspel och rött vin. Kvällsbad med varm hud mot min. Sakna Dublin-familjen och hitta tillbaka till borttappad bästis. Hitta lugnet inuti varje dag. Dricka O'boy och gå på teater. Cykla för första gången på ett halvår och hålla handen när vi vaknar panna mot panna.

Att le med ögonen och att känna lyckan ända in.

är att jag har varit lycklig i onödan.

Jag väljer att älska. Att slänga mig ut i livet varje dag. Att omge mig med dem som gör mig lycklig och att efter bästa förmåga försöka göra dem lika lycklig som de gör mig. Jag väljer yogan och meditationen och jag väljer att vara lycklig. I nuet. Utan att veta något om morgondagen och utan att fastna i gårdagen. Varje dag är full av aktiva val och jag väljer dig på nytt varje dag. Jag väljer att vakna bredvid. Jag väljer att äta god mat och jag väljer att hålla yoga-poserna precis så lång tid som de känns rätt. Jag väljer att andas lugnt och att stanna upp, att reflektera och jag väljer att ha kontroll och att göra aktiva val istället för att låta dagen ta mig vart den vill. Jag tar dagen dit jag vill. Jag gör det bästa jag kan göra med det jag har. Jag hittar tillbaka till mig själv varje dag, och landar i ett lite bättre jag för varje gång, i en större ödmjukhet inför världen och en större kärlek för allt jag har och ser omkring mig. Jag väljer att vara oändligt tacksam.
Och jag väljer dig.
Just här, just nu. Jag väljer att vara lycklig även om jag inte har nån aning om vi är på samma våglängd och inte ens vågar fråga eller säga nåt än.
Men det värsta som kan hända är ju faktiskt, att jag har varit lycklig i onödan.

Det allra bästa, och samtidigt allra jobbigaste, med att ha bott ett år så långt härifrån, är att jag träffade så fantastiska människor som mitt hjärta ofta längtar efter.
Mina absoluta favoritmänniskor, utöver min självvalda familj, stavas Natalie, Anja och Jennie.

Och nu råkar det faktiskt vara så att fina saker händer dem just nu. För oss alla fyra faktiskt.
Medans jag gått runt med ett leende på läpparna över att ha en viss fin person att hålla i handen, så har Natalies lille lille Valdemar hunnit fylla en månad, och Jennie har förlovat sig till sin Vinny. Och Anjas karl har äntligen flyttat hem efter avslutad officersutbildning på en halv evighet.

Underbara människor, underbara saker. Även om jag gärna hade varit närmare rent fysiskt så gläds jag här, på distans, något alldeles enormt.
<3 Grattis!!! Till er. Till oss.
Till mig för att jag hittade er, underbara människor. Till er för att ni hittade mig ;)

And holding hands.

Jag känner ofta att jag inte hinner med. Det jag börjar inse, med insikten om att jag är just hypersensitiv, (som jag skrev om för nåt inlägg sen) är att jag behöver tid.
Jag behöver, förmodligen mer än andra, som inte uppslukas av sina känslor så enormt som jag gör, pausa. Ofta och länge. Jag kommer ständigt på mig själv med att längta efter tid till reflektion. Tid till att i lugn och ro få gå igenom alla känslor och tankar om vad som händer i mitt liv.

Detta har förmodligen, eller ganska stensäkert, lett till att jag tidigare, när jag verkligen ALDRIG stannade upp, hade för vana att skjuta upp känslorna. Tankar som "jag tar det sen" är ett ständigt återkommande soundtrack i mitt liv. Ett, när det kommer till känslor, "Jag tar det sen, när det helst försvunnit, glömts bort och lösts upp i sig självt." Typiskt obra strategi för att hantera känslor kan jag berätta!
Det har lett till att jag, tex i tidigare uppbrott från relationer gått ut i häftiga festperioder, där jag aktivt hållt mig sysselsatt, icke-ensam. Icke-kännande. Och det är nog egentligen inte förens när jag flyttade hem från landet i väster som jag verkligen tog tag i en stor, för mig katastrof, på en gång. Nämligen min farmors död. Tänk att man ska behöva bli 23år gammal innan man lär sig att ta tag i sorg direkt. För att man ska våga gråta PRECIS så länge som det behövs. Jag lämnade knappt huset (mina föräldrars, de såg till att jag åt och sov någorlunda) på en månad.

Jag kan räkna upp så många andra gånger när jag trott att jag har gjort just det, jag har trott att jag har gråtit färdigt för att jag gråtit konstant i en vecka och hungerstrejkat och mått som en zombie minst lika länge. Avsluten på mina två längsta förhållanden är ganska talande exempel för detta sätt att hantera storg. "Hej och hå nu har jag gråtit färdigt, för en normal människa sörjer inte längre än såhär. En normal människa går inte ner sig som jag gör. Upp och hoppa igen." Och sen kom bakslagen. Långt, långt efteråt. "Herregud. är det såhär det känns att släppa taget? Ett helt år senare? Två år senare?" Ja. För att jag inte tagit tag i det direkt. Jag hade som vana att hoppa in i nya situationer, nya relationer, fylla på med så sjukt mkt aktivitet och tankar att jag hoppades att sorgen skulle luckras upp och försvinna. För ingen sörjer ju en relation i ett år. Nej. Inte om man tar tag i sorgen och surfar hela vågen ut . Om man inte gör det så kommer det så småningom en fet jävla tsunami rakt i ansiktet. Som en opportunistisk bakterie, som slår till när allt annat också är lite svajigt.


Jag fyller snart 25år och lär mig fortfarande mer och mer om mig själv. Det är spännande. Intressant. Jag är jävligt intressant. Komplex. Som alla människor. Stark och skör på samma gång. Jag lär mig att acceptera att jag är sån. Att jag behöver pauser och att jag behöver lära mig att planera in dem.

Den senaste tiden har yoga funkat för att göra det för mig. Att vara ensam tillsammans, att rensa hjärnan. Att tänka intensivt. Jag har ett nytt nyårslöfte åt mig själv, nu när vi går in i februari 2013. Det är att ta minst en halvtimme koncentrerad egentid varje dag. Att meditera. Sitta still. Gå igenom hur allt känns. Hur mår jag just nu? Det behöver inte vara hemma, jag måste inte sitta på en stol i tystnad. Det kan vara på tåget till Sthlm, på en tråkig föreläsning, medans potatisen kokar eller bara precis innan jag ska sova.
Yoga in mind. Mindfullness.
Jag om någon är en människa som, på ett extremt påtagligt sätt, behöver just det.

Det känns skönt att ha omfamnat det. Att acceptera det. Det är som att omfamna mig själv, att acceptera mig själv fullt ut, istället för att försöka förändra.

Det är ok att känna och de ska få den tid, kraft och energin det tar. Just där just då.
Varför ska jag inte gråta på teatern om den berör mig? Varför ska jag inte gråta om jag blir så berörd av att någon ringer att jag får en klump i halsen? Jag måste sluta svälja ner den klumpen. Jag är ju mycket mera jag, när jag låter den komma upp i gråt. Och varför, varför skulle jag inte få vara jag?

Dagens ris går till herrn som ringde KLOCKAN SJU (jag hade sovmorgon..) för att berätta att han tänker tapetsera hos oss om några dagar. dagens andra ris går till migränen som följde detta traumatiska skeende.
Dagens ros går till mig själv för att jag bestämde mig för att inte kliva ur sängen när jag borde ha gjort det, utan istället somnade om för att drömma att jag åkte bergochdalbana, det var KUL!! Vaknade klockan två. Så jävla värt. Ligger fortfarande i sängen. Love my life.

Dagens: Att skriva på mitt CV: jag har förmågan att totalt skita i saker som borde göras, helt utan att låta det röra mig i ryggen. Woho!

Avslutar med en liten uppmuntring på hur man kan få guldkant på tillvaron:

Tackvare Isabell (och mina ständiga tvångstankar när det kommer 
till såna här listor) kommer här en lång radda frågor och svar om året som gick. 
 

2012

1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Jodå! Det kan man lugnt säga! Nåt som har ändrat nästan hela mitt 
liv skulle man kunna säga. Ni vet nog vad, de flesta av er, och ni 
andra som är nyfikna, skriv en rad på facebook eller nåt. 

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade faktiskt inga.

3. Fick någon du känner barn?
Nä, men Natalie fick några dagar efter 2012 hade tagit slut :D

4. Dog någon som stod dig nära?
Kanske inte nära direkt, men frun till en av mina morbröder dog,
så tre av mina (vuxna men ändå) kusiner blev moderslösa.

5. Vilka länder besökte du?
Norge, Irland, Finland, Tyskland.

6. Är det något du saknade 2012 som du vill ha 2013?
Pluggmotivation!!! Pengar. De sista månaderna: SÖMN! 

7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
Kanske inte datumet direkt, men dagen i augusti då jag vågade mig ut på klubb ensam i Dresden, som slutade tolv timmar senare trött och SJUKT nöjd efter kanske den roligaste och impulsivaste kvällen/natten i hela mitt liv. 

8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Att jag hittade rätt, i mig själv. Att jag började trivas och njuta, av att vara just jag. 

9. Vilket var ditt största misstag?
Att köpa en halkmatta till farfar i julklapp som visade sig vara rena halkfaran istället för halkskydd!! SKÄMMES BAUHAUS USCHHHH! Han klarade sig TACK OCH LOV utan några större skråmor(peppar peppar).

10. Vilket var ditt bästa inköp?
Tvn, Tågluff-biljetten, Julgranen.

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Min jävla mobilräkning (skaffa ALDRIG Telenor vad ni än gör!!!)

12. Vad gjorde dig riktigt glad?
Att hitta en underbar ny vän. Att jag äntligen kan träna igen och må bra av att röra på mig istället för att låta det ta över mitt liv. Att sitta på ett tåg och känna friheten i att kunna hoppa av vart jag vill, och göra precis vad jag vill. Att det gick så himla bra att bo med Malin att vi bestämde oss för att fortsätta vara roomies, även om vi var tvungna att flytta vidare från förra lägenheten.

13. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja. Hostade september-december. Mykoplasma och astma i en "härlig" symbios i min kropp! 

14. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2012?
Beegie Adair <3 

15. Mådde du bättre eller sämre under 2012 än vad du gjort tidigare år?
Bättre. Åh, så MYCKET bättre.

16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Plugga. Önskar jag hade fått tummen ur och köpt gymkort tidigare så jag hade sluppit vara så trött och matt typ halva året. Och jobba så jag slapp vara så omåttligt pank som jag är just nu.

17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Att älta varför en viss vänskap tog slut. Hade onekligen mått bättre om jag bara hade accepterat att man inte kan vara kompis med alla föralltid, hur bra vänner man än har varit en gång i tiden.

18. Hur var din julafton?
Underbar. Det såg ut som en snöglob utanför fönstret och jag fick säga god jul till alla mina favoriter på jobbet innan jag fick fira med min underbara utökade familj hemmavid. Det kunde inte ha blivit bättre.

19. Blev du kär?
Ja. Senast i februari dock. Känslan gav trots det nånslags förlängt hopp om mig själv som sitter kvar. Jag är inte hopplös, jag kommer att hitta någon. Eller någon kommer hitta mig. När tiden är rätt. 

20. Vilket program har varit det bästa på tv?
New Girl, Seinfeld, Girls och På Spåret (börjar bli gammal, jag vet) 

21. Hatar du någon som du inte hatade förut?
Verkligen inte. Jag hatar färre och färre människor ju äldre jag blir verkar det som, och det är så himla skönt att det inte ens går att beskriva i ord. Man mår bra av att älska människor.

22. Vilken var den bästa boken du läst under året?
Med uppenbar känsla för stil, Drömfakulteten, Knutby-koden och Bitterfittan. Alla sjukt bra.

23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Beegie Adair(särskilt julmusiken), Maria Mena, Loreen, Diana Krall, Tommy Körberg.. Lite blandat :)

24. Önskade du dig något som du fick?
En ny (hyres-)lägenhet. En cykel helt oväntat av Tina, när min blivit snodd. Fantastiskt!

25. Önskade du dig något som du inte fick?
Haha! Ja, ett strykjärn. Köpte ett själv i mellandagarna dock :)

26. Vilken var årets bästa film?
En oväntad vänskap (hoho isabell vi hade likadan smak här)

27. Vad gjorde du på din födelsedag?
Minns inte riktigt. Men nånstans där i krokarna höll jag ett jävligt roligt barnkalas för mig själv iaf, det var bra gjort. Vi lekte lekar, åt tårta och hade fiskdamm :)

28. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Alla fina nya SSK som är för många för att räkna upp! Samt Anna, Aino, Madeleine och självklart, min underbara vän i Dresden: Fabian Schwarz som förgyllde hela min tysklandsresa.

29. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Kläder. Hehe. Andra brukar vara väldigt bra på att peka ut min stil men jag har ju bara sånt jag tycker är snyggt, kan inte direkt säga varför jag väljer det ena eller det andra. Mönster är väl en genomgående grej dock. Mycket afrikanskt mönster, mycket randigt, och gärna färg. Mycket Forever 21, Weekday och Monki. Om det är något jag hittat till det här året så är det färg! 

30. Vad fick dig att må bra?
Jag själv. Att jag gav mig själv tid att vara själv, resa själv och fokusera på mig själv. Att våga stå upp för mig själv och välja mitt umgänge, min livsstil och mitt liv för mig själv. Att göra som jag vill helt enkelt.

Och sen är det faktiskt en vän som fått mig att må extra bra med sin positiva attityd det gångna året... Parapam parapam priset för årets glädjespridare går till.... Miriam!! <3 Alltid glad, men aldrig irriterande glad! Himla fin egenskap! 

31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Haha! Han som spelar pappan i Sound of music kanske, grrr!
Och Chantel VanSanten! Åååh och så "Avery" i Grey's anatomy. Hallelujah! 

32. Vem saknade du?
Natalie!!!! Och Anna när hon åkte iväg på sin eat play love-resa i en massa månader. 

33. Vilken var din bästa månad?
Februari. Och Augusti när jag var ute och reste.

34. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Pluggat och städat. 

35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Studieuppehåll!!! Mer jobb. Förhoppningsvis ännu mera resa. Mer regelbunden träning, och därigenom kommer jag förhoppningsvis hålla mig friskare och sluta dra på mig små skitförkylningar hela tiden. 

Hej. Jag vet inte varför ni var dubbelt så många idag som igår som tittade in på min blogg, ni kanske kände på er att jag skulle skriva idag??
Hur som helst. Det är mkt som ska ordnas inför flytten. Router, elavtal, klaga på tapeter (vi ska kräva omtapetsering).. Hemförsäkring, nya möbler och lampor.. Mattor, balkongbelysning och adressändring. Hit och dit hej och hå! Och så mitt i allt: praktiken, kompletteringar på det jag missat samt en massa studiebesök här och där. Inlämningsuppgifter och en dator som ständigt ger upp av trycket.

Ord och meningar, meningar och ord. Göra, sitta, höra och prata. Åsikter. Starka känslor och likgiltighet. Allt och ingenting.

Studieuppehållet hägrar i horisonten. Verkligen, på riktigt. Jag dreglar likt en törstig av hägringarna i öknen.... Snart är jag där. Snart kan jag stanna upp och ta lite egentid.
Kvalitetstid.
Jobb. Älskade jobb! Viktiga möten med viktiga människor på jobbet. Samtal som betyder mer än de vanliga, för att de en talar med är döende. För att en kan betyda något på riktigt, en kan vara viktig på riktigt.
Och sen....
Solsken. Höga bergstoppar och djupa dalar med stora sjöar. Nya människor. Breda horisonter och ensamtid på noga utvalda platser som bara jag har valt, åt bara mig själv. Åååååh vilken horisont av studie-uppehåll jag går till mötes!! Även om den inte skulle bli ens hälften så fantastisk som jag inbillar mig att den blir, så kommer den ändå bli underbar, för att den är min. Det är min tid, ingen annans.

Herregud, på tal om nåt helt annat än min resa så går jag in på kommentarer (har laddat ner blogg-appen) och så ser jag att GUDrun Schyman kommenterat på min blogg nån gång! För längesen men ändå. När jag tänker efter så minns jag händelsen men hade glömt bort det. Nu blev jag asglad! Herregud. GUDrun <3

Idag åkte jag till Bamberg. Det var lite komplicerat, vi fick åka buss en bit för att de håller på med banarbete och så, sammanlagt tog det mig 6h att ta mig hit. Har hittat ett SUPERtrevligt hostel vilket gör det lite lättare att ha lämnat fantastiska, fantastiska Lollis homestay bakom mig i Dresden. Jag har än så länge bara promenerat hit så jag har inte sett staden alls än. Tänkte ta en powerwalk imorgonbitti och sedan promenera tillbaka till de ställena som jag sett på vägen som verkar intressanta. Jag funderar även på att gå på ett Levi's-museum, åka på en busstur och anmäla mig till en kanotutflykt, om det finns platser kvar :)
Här är det jättebra wifi vilket är skönt. Och gratis. Man får även ta kaffe, te flingor och mjölk, hur mycket man vill. (Och det finns verkligen HUR mycket som helst). Han som tog emot mig kom från Grekland och tipsade om grekiska restauranger i stan, nice! Ikväll har jag till och med ett rum för mig själv. Mysigt men lite ensamt också. Det känns nog bättre vid frukosten när man träffar de andra som bor här. Det var allt för idag tack och hej leverpastej

Omg tiden bara flyger iväg!! Allt går alldeles för fort, jag vill att det här ska vara längre!
Igår promenerade jag till stan. På vägen längst ån fick jag sällskap av en medelålders man från Kosovo som berättade en massa historiska anekdoter från Dresden, bland annat att den kung som en gång lät bygga nästan hela staden hade som sin sista önskan att hans hjärta förvaras i frauenkirche, där det nu även finns.
Tittade runt på alla kända byggnader, käkade på starbucks och promenerade runt i timme efter timme. Köpte en Afrika-mönstrad väska för 5e och provade en massa kläde som inte passade. För pengarna jag "tjänade in" genom att inte shoppa något gick jag och färgade håret. Det var det märkligaste frisörbesök jag nånsin varit på! Det tog över en timme att få det färgat haha hon sköljde ur det tre gånger med något schampo som luktade fantastiskt. Nu vill jag inte tvätta håret för jag inbillar mig att jag luktar så, haha.
När jag kom tillbaka slängde jag i mig lite mat och gick ut igen, för att träffa Fabian som lovat visa mig Dresden :) vi åkte tram ut till en bro varifrån man kunde se hela stan, super awesome! Sen åkte vi till en annan bro som kallas det blåa undret och sen promenerade vi typ 20 min längst ån till fabians stadsdel. Vid ån gick vi ner till hans favoritställe och så startade han en eld! Så himla fin! Så satt vi där och pratade om hur mycket vi kommer sakna varandra nu när han drar iväg på målarjobb och jag åker vidare med tåget till gudvetvart :P iaf.
Det var skitkul att träffa honom igen, denna gången var vi ju nyktra men vi hade precis lika kul denna gång. Det är så HIMLA häftigt att klicka med människor man inte trott att man skulle klicka med, människor man inte ens trodde man skulle träffa! Klockan elva gick vi till där han bor för där skulle jag ta tramen tillbaka hem. Fick se fönstret till hans rum haha men inte insidan för det var för stökigt. (herregud prestationsångesten för att städa mitt kroniskt skitiga rum om han kommer och hälsar på mig!!) sen åkte jag in till stan och där hade jag bestämt dejt med två tyska tjejer som bor i mitt rum. Det var jättekul jag lärde dem lite svenska och så pratade vi om resor. Jag fick nästan lite dåligt samvete för att jag har sett så mycket av världen; Den ena tjejen var på sin andra semester nånsin, tidigare hade hon varit i EN annan tysk stad... Jag skämdes lite när det kom fram att jag sett så gott som hela Västeuropa på mina bilsemestrar med familjen.. Tacksamheten som växer i mig när jag inser hur lyckligt lottad jag är!! - tack mamma och pappa för fantastiska somrar i baksätet på volvon <3
Idag ska jag alltså åka vidare och jag har ännu inte bestämt mig för vad det blir, haha! Förmodligen Bamberg, alla säger att det är värt ett besök. München sparar jag till nån annan gång, enligt tyskarna är det dyrt, turistigt och inte värt ett besök.
Soooo... Off to a new adventure! Wish me luck! :D