Höstdepp
något sånt här skulle liksom räcka för att ge den här
Jag orkar inte tänka på det här längre, det har tagit hela dagens
meningslösa hösten lite.. någonting.
meeen. man ska inte ta första bästa och hoppa på hästen i farten.
jag tar en paus från det mesta och bara andas. bara finns. tänker
efter, känner efter, lyssnar på kroppen och gör som den vill. sover
när jag vill sova, äter när jag vill äta, rör på mig när jag vill. Njuter
när solen skiner och deppar ihop när den inte gör det. Svarar inte
i telefon och är nog allmänt rätt cynisk, otrevlig och osympatisk,
utom på jobbet, för ett jobb ska göras bra annars kan man lika bra
skita i det.
Praktiken är snart över och idag berättade jag för min handledare
när personalen på demensen suttit vid youtube i över en timme utan
att ens titta ut i allrummet. Jag blev så arg, det var nära på att jag gick
in där själv och skällde ut dem tills de blev bleka av skam, men jag har
hört att man inte ska göra så, utan man ska prata med handledaren, så
får hon ta hand om problemet. Gör hon inte det och något skulle hända,
så ligger det ju på henne, det är hon som har det yttersta ansvaret för
deras omvårdnad och jag tror att hon skulle göra ett ännu bättre jobb
om hon inte hade så sjukt mkt att göra jämt. Tycker lite synd om henne
faktiskt. Men förundras ändå av personalens slapphet och brist på empati
och etiskt tänkande överhuvudtaget. Hur är det där moraliskt/etiskt
försvarbart? Hur mår de när de går hem? Känner de att de gjort ett bra jobb?
Jag orkar inte tänka på det här längre, det har tagit hela dagens
energi och nu ska jag sova.
Kallt som fan är det också. Imorgon ska jag och lisa ha bastukväll,
det kommer nog göra gott.
Hösten är mysig men hemsk. Denna hösten är hemskare än något
annat jag kan minnas, för jag vill bara sova. Det var nog fan inte så
jävla bra att jobba hela sommaren och resa varenda sekund jag fick
till övers. Jag hade ingen tid alls att bara vara hemma och... vara.
Andas. Jag tar tillbaka den tiden nu, för kroppen säger ifrån och det
går inte att säga emot när man somnar i skolan eller mitt i lunchen.
Så kort och gott: Förlåt att jag inte svarar i telefon (surprise), jag
tar en paus men kommer säkert tillbaka snart igen. Det brukar bli
bättre när den första snön faller, och julen börjar nalkas. Just nu
är det bara att stå ut.. Typ. Hoppas ni står ut med mig, fastän jag är
lite bitsk och allmänt trött och opepp.
ps om nån vet vad jag gör för fel som inte kan få till några styckeindelningar
utan de fula strecken så får man gärna informera mig, så slipper jag stå ut
med de fula strecken mitt i inläggen..
Kommentarer
Trackback
